• Syrinx

    Hjälp mig, ska jag berätta?

    Förlovadflicka - Om din tro säger dig att det är fel med abort är det DIN tro och DIN ensak. Att skriva som du gör till en kvinna i en mycket svår situation är så omänskligt och osympatiskt. Att det finns kristna som på det sättet du skriver verkar tycka sig förmer än andra är så magstarkt och för mig så emot allt vad kristendomen bygger på. Om du aldrig skulle välja att göra abort är det helt upp till dig, men skuldbelägg inte andra kvinnors val på det sättet. 

    TS - Många kramar till dig! Hoppas att allt löser sig! Lita på dina känslor! 

  • Syrinx
    Dejli skrev 2011-04-19 15:04:05 följande:
    Varför ska man inte få argumentera emot det menar du? Är din åsikt och tro den enda rätta och det som funkar bäst för alla? Fy så fult. Detta var senast jag kollade ett land med åsiktsfrihet och fri abort.

    Det finns MÅNGA anledningar till att göra en abort, och jag tycker inget är mer rätt eller fel än något annat (utom möjlighen att göra abort pga barnets kön).

    Risken finns alltid att man ångrar sig. Oavsett vilket beslut  man tar. Få ångrar säkert ett barn de väl fått, men man kan ångra omständigheterna, ångra det liv man ger sitt barn etc etc. Ditt argument är att ett barnet inte skulle föredra att inte bli född, men jag tror knappast att ett foster som inte på långa vägar kan klara sig utanför livmodern utan bara är en geléklump som lika gärna skulle kunnat "dö" naturligt genom ett missfall skulle ha en åsikt och faktiskt vilja bli född...

    Jag respekterar dina åsikter och du får gärna ha dem själv, men pracka inte på dem på andra som sitter i en jobbig sits och antagligen tänker det ofödda fostrets framtida liv och leverna lika mycket som sitt egna och pappans.

    Jag har själv genomgått en abort, och det var min nuvarande sambo som var pappan. Vid det tillfället var vi inte ett par, och han bodde ihop med sin dåvarande tjej. Jag meddelade honom hur det låg till, men frågade egentligen inte om hans åsikt. Jag förutsatte att han skulle tala om för mig om det var så att han var av en avvikande åsikt. Jag ville inte ge honom "ansvaret", och vi var inte ihop. Jag ville inte skaffa barn med någon som inte avsåg att dela resten av sitt liv med mig.

    Visst var det ett jobbigt beslut, men jag har aldrig ångrat det en dag. Det är nästan 4 år sedan nu, och hela situationen fick honom att ta tag i sitt liv och känna efter vem han egentligen ville vara ihop med... jag tror inte det hade blivit vi om jag behållt barnet mot hans önskan (nu sa han varken bu eller bä, men hade jag frågat hade han sagt nej). Jag hade inte velat ha det ogjort. Hade vi oplanerat blivit med barn nu hade jag absolut behållt det.

    Så innan du varit i situationen själv, håll dina åsikter för dig själv eller diskutera dem förutsättningslöst med en respekt om att andra tycker olika. Jag håller med dig i många av dina argument, och tycker inte det ska användas som ett preventivmedel, men ett ofött med nästan outvecklad hjärna struntar antagligen fullkomligen i om det föds eller inte. Det är bara de som lever som eventuellt lider av ett beslut...
    Strålande skrivet.
  • Syrinx
    förlovadflicka skrev 2011-04-19 17:09:09 följande:
    Ville absolut inte starta en debatt, förlåt, blev bara så panikslagen för det stackars barnet... Förlåt om jag gjorde något fel.
    Men nu gör du ju det igen! "Panikslagen för det stackars barnet" - det är ett litet embryo som eventuellt, om allt går väl, kan utvecklas till ett barn. Förstår du inte att du, genom att skriva som du skriver, skuldbelägger så många kvinnor och lägger ytterligare börda på TS axlar?
Svar på tråden Hjälp mig, ska jag berätta?