Hjälp mig, ska jag berätta?

Jobbig sits,,, lider verkligen med dig!
Men jag tycker absolut att du ska berätta att du är gravid. Ni är ju två om det,,, och vad ni än kommer fram till så har ni båda två en chans att fatta beslut om vad som är det bästa att göra i nuvarande situation. Ett barn är inget som läker en trasig relation,,, tvärtom! Men ett barn kan få det bra med separerade föräldrar åxå. Klarar du en abort?

Det verkar som om din sambo fått "kalla fötter" av nån anledning och tyvärr, måste jag säga, är det där med "time out" oftast ett sätt att försöka göra slut utan att såra partnern, vilket är så fel att inbilla sig.

Försök prata med honom om vad som känns fel i ert förhållande eftersom han vill att ni ska dela på er. Och berätta att du är gravid men att du inte vill gifta dig med honom för barnets skull och absolut inte vill att han ska känna sig tvungen till nåt. Berätta åxå att du funderat kring abort,,,

Ju mer ni pratar, desto bättre är mitt råd. Det brukar aldrig komma nåt gott av att hemlighålla saker för varann!

Lycka till!!

Nej, nej, nej,,, förlovadflicka! Gör inte så! Jag respekterar dina åsikter om abort till fullo, men när du skriver som du gör skuldbelägger du TS och lägger mer tyngd på hennes axlar än vad hon redan har. Det är det sista hon behöver just nu!

Gör inte så,,, snälla,,,,

Förstår att det är jättejobbigt att berätta att du är gravid mitt i allt detta, men försök göra det så snart du kan, både för din egen och hans skull. Just nu tänker han utifrån er två och sig själv och har inte en aning om att det är "en tredje" inblandat i det hela och det gör att ni inte når varandra riktigt i kommunikationen eftersom ert tänk är på olika nivåer liksom.

Tänker på dig!
Lycka till!!

Kära nån,,, vilken urjobbig situation du hamnat i!!

Att partnern träffar nån annan är inget som någon kan gardera sig mot, det är sånt som händer, men det är en jävla käftsmäll!

Bra att ni pratat även om jag förstår att det måste vara jättejobbigt och stormigt och att påskhelgen varit ett helvete, men det är som det är och ni måste ta er igenom det på bästa möjliga vis.

Sköt om dig och "bulan", ge dig själv tid att landa och bygg upp en bra tillvaro för dig och ditt barn,,, du fixar det!
Ta emot så mycket hjälp och stöd du kan få av släkt och vänner.