Jag skäms för min snåla blivande man

Visst kan jag förstå känslan av att man känner sig lite nedvärderad och undanskuffad om ens blivande inte prioriterar på samma sätt som man själv.
Men det där är ju ett kommunikationsproblem.
Och det tycker jag är ett tecken på att man måste prata mer med varandra och se till att hamna på samma nivå.

Vad bröllopet kostar är inte det viktigaste.
Utan det viktigaste måste ju vara att man får det som man vill ha det... som båda vill ha det alltså...
Prata igenom vad som är viktigt för er båda, vad ni kan kompromissa med och vad som ni absolut inte kan tänka er att vara utan.

Det låter sunt att inte bränna massa pengar på en kväll även om det är "once in a lifetime".
Genom att göra sunda val så kan ni ändå få ett drömbröllop som ser ut att ha kostat massa pengar, men som är ett budgetalternativ egentligen.
Ta hjälp av duktiga släktingar för inbjudningskort, mat, tårta mm.
Eller kolla med någon skola om de som går restaurangprogrammet kanske skulle vilja ordna mat och servera eventuellt...
Byt tjänster med andra bröllopspar (inte helt ok skattemässigt sett, men det beror väl på vart era egna moraliska gränser går).

Och mitt bästa budgettips är att ha ett "annorlunda" bröllop.
Om det inte finns något att jämföra med, så kommer inga att stå i ett hörn och viska om "mina servetter var av bättre kvalité och snyggare vikta" mm mm. Det finns alltså ingen man "måste" överträffa. Och ingen att jämföra med...

Måste ni ha mat efteråt? Räcker det inte med en större fikabuffé och kanske lite snittar? Det kan ta ner kostnaden med åtskilliga tusenlappar...
Think outside the box...
Och framför allt... prata med varandra