Oro över ett tråkigt bröllop...

Fast varför skulle det bli tråkigt för att medelåldern är över 40? Folk är inte per automatik "gamla,trötta och tråkiga" bara för att dom är över en viss ålder! Ska ni ha dans? Då ska ni se till att det spelas musik för alla åldrar och att det uppmuntras till alla typer av dans, inte bara spela musik för yngre alltså.
Jag ska berätta att jag och m2b har definitivt inte flera hundra vänner snarare en handfull var. Hellre kvalitet än kvanititet när det gäller vänner, anser vi. 

Vi kommer ha ett litet bröllop med 25 gäster, det blir våra föräldrar och syskon och närmsta vänner och "bara" en moster till mig. Vi ska ha bröllopsmiddag,inte bröllopsfest. Vi är inte festprissar i vanliga fall och flera av våra närmsta vänner har små barn och krävande jobb/utbildningar och uppskattar att sitta i lugn och ro och äta och dricka gott men skulle enligt egen utsago "inte palla med" en fest långt in på natten. Vi insåg på ett tidigt satium att det VI ville göra var att gifta oss och sedan äta gott med våra närmsta och sedan kunna lägga oss ganska tidigt. För en del kanske det låter tråkigt eller som "pensionärsvarning"men det är så vi vill ha det och INGEN har sagt nåt negativt om det. och OM någon skulle tycka det så är det deras problem.
Eller jo, en kille har frågat lite försiktigt om det "är middag eller 'fest' ?" Men han kommer i alla fall, trots att det "bara" är middag. Ett par (somsjälva är gifta och har småbarn) sa så här när jag nojjade över att det "bara" är middag: "Jamen det är ju VIGSELN som är det viktigaste och det är ju det vi är mest uppspelta över, att vi får vara med på er vigsel...att ni sen vill bjuda oss på middag efteråt, det är ju bara en bonus."
Jag blev jätteglad över dom orden och efter det har jag slappnat av och kan njuta av det hela på ett annat sätt. Tänk så du också TS! Det är en bonus för gästerna att ni bjuder på fest efter vigseln. Vigseln är ju det viktigaste, det är ju själva anledningen till festen.

Det viktigaste är väl inte antalet gäster heller? Det viktiga är väl stämningen? Sen förstår jag inte den här indelningen att "dom som är över 40 är så" eller "dom som är över 25 är si" Det är väl inte bara åldern som avgör hur en person är eller inte är? Det finns 22-åringar som är supertrista och aldrig anstränger sig för någon annan än sig själv och det finns 53-åringar som är jättesociala och det finns 43-åringar som är småbarns-föräldrar medan andra 43-åringar är både farmor och mormor sedan flera år.....Måste man dela in folk efter ålder och ha fördomar om "hur folk är eller borde vara" baserat på enbart deras ålder?

Men du...vad är det för bild du har av "ett lyckat bröllop" egentligen? Har du läst för många bröllopstidningar och för många reportage där de hade 300 gäster? Har du sett för många filmer där allt är väldigt uppstyrt och "väldigt avancerat" och pampigt?

Är det viktigt att visa upp en bild av "ett perfekt liv"? Har du någon idé om att er kärlek och ert äktenskap blir "perfekt" om bröllopet är "perfekt" - perfekt i bemärkelsen "som på film"?

Jag tror att det ibland är lätt rusa iväg i tankarna och gå för långt med idén om att bröllopet ska symbolisera och  "visa upp" kärleken mellan brudparet och att det blir som en uppvisning i att brudparet har ett "underbart fantastiskt liv och de är såååå kära och sååå lyckliga och framför allt...de är sååå LYCKADE och perfekta..."
Det blir som att allt allt allt, minsta detalj under bröllopsdagen, ska symbolisera brudparets perfekta liv och att OM något inte skulle vara regisserat in i minsta lilla detalj så skulle det på något vridet sätt betyda att brudparet inte älskar varandra lika mycket som de "borde" eller att ett brudpar som har regisserat och styrt och kontrollerat minsta detalj ioch detaljstyrt ALLT älskar varandra mer eller att ett sånt brudpar kommer få ett bättre äktenskap....

Helt galet ju! Andas nu TS. När du blir nojjig...tänk så här: ´"Vad är viktigast egentligen?"

Delad glädje är dubbel glädje! Helt rätt!

Jag har varit på ett enda tråkigt bröllop och varför var det tråkigt? Jo, för att det kändes som att brudparet bara ville få allt överstökat så snabbt som möjligt...som att de gifte sig för att de borde typ...inte för att de verkligen ville...och det kändes som att de bjöd på mat och tårta för att de kände sig tvungna typ....Inte alls roligt. Sen att det var min systers bröllop...jo jag höll på att börja gråta på vägen hem för det kändes inte festligt alls...det kändes som att vi varit på begravning inte ett bröllop.....Jättehemskt!
Jag hade roligare på ett bröllop som vi var på helgen efter, där var det vänner till oss som gifte sig och jag hade i stort sett bara träffat brudparet innan....Jag hade roligare på det bröllopet trots att jag var nervös för att jag inte kände någon mer än brudparet (som jag då kände lite grann, jag och m2b hade inte varit ihop så länge).

Återigen: tänk så här: Vad är det som egentligen är viktigt? Fokusera på det positiva.

Jag vet inte om redan skrivit det här i den här tråden...men det är själva vigseln som är det viktiga, det är ju på grund av vigseln som ni har fest.  Nu menar inte jag att ni ska hänga upp er på varje detalj i vigseln utan mer att fokusera på det som kommer hända under vigseln: ni blir man och hustru. Fokusera på känslan ni kommer få när prästen/vigselförrättaren säger:"Ni är gifta. Ni är nu man och hustru" eller hur dom nu säger men ha det som fokus. Det är ju på något sätt det ögonblicket som är det som allt kretsar kring, eller hur?
Det är ju det ögonblicket som alla väntar på. Känn in den glädjen redan nu!

Klart att det är trist när folk inte kan komma men jag vågar påstå att ni blir lika gifta ändå och fråga dig om dessa människor skulle vilja att deras svar orsakde en sådan här vånda för dig? Jag tror inte det! Dom har ju inte tackat NEJ på jäkelskap eller hur? Hur långt är det kvar till bröllopet? Har du möjlighet att ta lite paus i planeringen och kanske även en paus från BT? Även om det bara blir paus på en enda dag så kanske det räcker för att du ska kunna andas lite och sedan se det med nya ögon?

Fast hur då att det skulle vara en generationsfråga hur man firar bröllop? Jag hänger inte med ett enda dugg ärligt talat....Om det nu skulle vara så att det finns skillnad i hur man firar...måste det vara något negativt?
Tänker du att alla som är över en viss ålder vill sitta still och inte dansa och att ungdomarna skulle vara de enda som vill (kan/orkar) dansa? Eller hur tänker du? Jag hänger inte med i hur du tänker.

Alla bröllop jag varit på (förutom min systers hemska bröllop) har haft en enda salig blandning av gäster: det har varit gamla, unga, utländska gäster blandat med människor som knappt varit utanför sitt eget landskap och jag tycker nog att alla har firat på samma sätt faktiskt.
Alla har visat sin glädje och firat brudparet. Sen att en del utländska gäster kanske har styrt upp en dans från sin hemland och ingen mer än de själva har kunnat dansstegen men alla har bara skrattat och försökt dansa....Och just detta, blandningen av kulturer och olika sätt att fira har varit jättekul! På ett bröllop försökte de äldra lära ungdomarna att dansa vals...ha ha ha det gick väl sådär kan jag säga...Ungdomarna försökte sedan lära de äldra vår typ av dans....det gick faktiskt bättre

Fast även om de äldre nu skulle gå hem vid 22...betyder det att festen tar slut då? Och om de äldre nu skulle vara sådär tråkiga eller inte orka dansa och bara sitta i ett hörn och sen gå hem vid 22...är det inte bra att de går hem då så ni yngre kan partaja loss ordentligt utan att få dåligt samvete för att ni "stör" de äldre?
Och även om festen tar slut 22 måste det vara dåligt? Är det inte bättre att alla har jättekul och det är jättebra stämning och att man sedan slutar när festen är på topp?
En lyckad bröllopsfest mäts väl inte i hur länge festen pågick?
Tänk om gästerna (och även ni som brudpar!) har det jättetrevligt och festen är jättelyckad på alla sätt och vis men vid 22 är ni glada,lyckliga och trötta och vill lägga er...är det en dålig och misslyckad fest då?

Den där negativa rösten....den som smyger sig på och gör dig osäker...du ska be den rösten att hålla käft tycker jag

Kattpoet for president! Var röstar jag?