Fler som kommer att gifta sig med en engelskman?

Min kille är engelsman men bryr sig inte så mycket om traditioner kring bröllopet. Det viktigaste för oss är att förlovning och bröllop blir personligt och att vi känner oss bekväma under hela resan, samt att familj och vänner har roligt tillsammans med oss när vi väl gifter oss.

I nuläget väntar jag nyfiket på en förlovning som jag tror kommer komma innan året är slut. Han verkar dock osäker när det gäller ringarna, och jag vet inte om jag borde hjälpa till eller ge tips eller dylikt. Risken finns att han står där utan ringar dagen han friar, vilket känns lite oromantiskt tycker jag, men det är bara för att han inte vet vilken sorts ring jag vill ha. Vad är mest oromantiskt, att spana in ringar i förväg eller att köpa ringarna efter förlovningen? Jag använder aldrig ringar annars och vet inte ens vilken storlek jag har.

Sen blir det nog ett litet dilemma var vi ska gifta oss. Han vill helst i England pga hans äldre släktingar som inte kan resa så långt (jag har inga äldre släktingar kvar), men oavsett var vi gifter oss så kommer säkert några av gästerna vi bjuder in att tacka nej pga att de inte har tid/råd att resa dit. Känns lite tråkigt. Ska man kanske ha vigsel + bröllopsfest i land nr 1, och sen en till fest i land nr 2 någon vecka senare, så att alla kan vara med och fira? Fast skickar man ut inbjudningarna i god tid så hoppas man förstås att de flesta ska kunna komma.

Väldigt kul att det finns fler som jag! Har varit roligt att läsa om hur det gått för er andra. Lycka till med allt!

Vad kul att läsa om hur det går för alla! Min kille har fortfarande inte friat, ekonomin har inte varit på topp sedan han flyttade hit och vi har haft många motgångar med banker, byråkrati och jobbsökande. Även SFI har varit en pärs då han hamnade i en grupp som var helt fel för honom och det överlag verkar som att många går dit och slappar sig igenom kurserna vilket drar ner kvaliteten på undervisningen. Så fokus för oss har varit att ta oss igenom detta med förnuftet i behåll!

LL 2010: Kul att din blivande man också fått uppehållstillstånd och personnummer! Jag känner precis igen det där med pappersarbete och byråkrati. Min kille har bott här sedan i augusti och fick personnummer för 1-2 månader sen, efter många besök på migrations-/skatteverket samt ifyllda blanketter och telefonsamtal/email. Nåväl, nu är det fixat =)

Det är så himla roligt att läsa om alla era planer, och kul att tråden har växt på sistone!

Undrar lite om det är så att det är vanligare att förlova sig "tidigt" i förhållandet i typ Storbritannien/USA/Kanada än i Sverige? Här finns det ju folk som är förlovade i tio år innan de gifter sig, och som även förlovar sig rätt sent. Min kille har haft två förhållanden innan mig, på ca tre år vardera, och hans farfar var bägge gångerna väldigt besviken över det aldrig blev något giftermål. Vet dock inte vad övriga familjen tyckte och tänkte. Vi har nu varit ett par i drygt ett år och jag tror många svenska vänner, och min familj, skulle tycka att det är rätt tidigt att förlova sig redan nu medan den engelska sidan kanske skulle vara mindre överraskad. Vad har ni för erfarenheter?