Sebastiána skrev 2011-05-08 10:18:42 följande:
Vi har tillsammans kommit fram till att vi ska gifta oss. Dessutom var det väldigt länge sedan jag flyttade hemifrån så det blir ju löjligt om pappa nu ska lämna över mig. Jag ser fram emot att vi stå där vid porten in till kyrkan, säkert nervösa och förväntningsfulla, och håller varandras händer. Nu är det vi!
Att lämnas över som någon sorts ägodel känna inte som någon hit. Tala om mossigt. Jag är så glad att jag får välja vem jag vill gifta mig med själv. Majoriteten av världens kvinnor får inte det. Varför ska vi spela upp en charad där det ser ut som pappa har bestämt vem jag ska gifta mig med?
VI gifter oss, inte bara jag. Det är inte min show. Vi gör detta tillsammans. Att gå fram medan blivande maken väntar vid altaret blir väldigt myckat "allt ljus på bruden".
Ja, för oss är det likadant, det hade varit otroligt löjligt helt enkel, kanske skillnad om man bor hemma och och flyttar ihop efter bröllopet. Min pappa hade aldrig ställt upp på det.
Det pratat ofta i debatten att pappa betyder så otroligt mycket för dottern och att man vill "hedra" honom genom att man ska bli överlämnad. Det enda bröllop (av ca 25) jag varit på som haft överlämning var min kusins bröllop. Där har i princip pappan varit frånvarande hela hennes uppväxt så jag fick en väldigt negativ känsla där i kyrkan och tyckte att det var illa mot hennes mamma som alltid har ställt upp på henne. Tyvärr försvann den magiska känslan jag alltid brukar känna när brudparet kommer in tillsammans.
Någon skriver att det symboliserar att man lämnar sin gamla familj som betyder så mycket och går in i en ny familj, men jag förstår inte att detta skulle ha mer betydelse för kvinnan än för mannen.
