Överlämnad i kyrkan eller gå tillsammans?

Jag klurar på samma sak, jag har ingen som överlämnar så mina alternativ är att min blivande står tillsammans med sin bestman framme vid altarnet och mina näbbar går in före mig, sen jag, sen mina 2 tärnor. Eller så går näbbar, jag och min blivande, och sist bestman och tärnor???  Vet ej..

Vi kommer definitivt gå in tillsammans!

Vi är båda två egna individer med en egen vilja som gör detta tillsammans, hela vägen. För min del skulle jag aldrig ens kunna tänka tanken på att bli överlämnad av någon alls. Det är min sambo jag vill gifta mig med, ett val jag har gjort alldeles själv och vill därför gå in tillsammans med honom. På lika villkor.

Det är alltså hur det är för mig och oss. Andra kan tycka och tänka annars.

Jag vill dessutom inte att han ska mig första gången, i klänningen och allt, inför alla andra. Jag vill att det ska vara en stund mellan min blivande och mig, ensamma. Det är för mig mycket mer romantiskt.

Just ja.. kan tillägga att vi vill ha det så att två tärnor och två av marskalkerna går in först, sedan brudnäbben i sällskap av de andra två marskalkerna, och sist vi. Den ordningen vill vi vända på lite i förhållande till hur det traditionellt sett brukar vara och hoppas att vår präst inte ska ha något emot det.

Svensk sed är att gå in tillsammans.  Prästen har rätt att neka överlämmning  eftersom det  inte är svensk kyrkosed.

Och jag förstår inte vad som är så romantiskt att  vara en ägodel som kan ges bort ?
Jag tycker det är mer romantiskt att vara en självständig individ som går in tillsammans med den person som man själv har valt att leva med.

Och efter ha fått smakat på hur det är att inte ha alla rättigheter vi tjejer i Sverige tar förgivet så  sa jag till min karl, låt mig få vara självständig och din jämnlike, låt oss gå in tillsammans, så det gjorde vi när vi gifte borgeligt i Skottland.

Jag känner som pinkgrape.
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bli överlämnad då det för mig symboliserar allt annat än romantik. Vidare skulle mina föräldrar aldrig heller gå med på att "överlämna" mig då det går emot deras värderingar också. Sen tycker jag också att det känns bättre om min blivande ser mig första gången när vi är ensamma och inte inför alla andra.

Men som sagt. Finns ju en hel drös olika åsikter kring detta och det låter ungefär likadant i varje tråd om ämnet. Du kan ju alltid kika lite i dem om du vill ha fler åsikter,  men så här känns det för mig iaf.

Lycka till med ditt val!

Här kan jag tipsa om en gammal svensk tradition som är halvt bortglömd, men otroligt fin tycker jag.

Man ses inte förrän på kyrktrappan där brudgummen står och väntar med brudbuketten som han har skaffat och som bruden inte har sett. Då blir det både och, känslan av att se varandra "för första gången" och det blir dessutom en privat stund som inte en massa andra ser. Efter det går man in tillsammans och möter allas blickar.

Jag själv som redan är gift och dessutom har gjort det två gånger kan meddela att min erfarenhet är att man minns stunden precis innan man går in allra starkast. När dörrarna slås upp så slår nervositeten till och allas blickar gör att man hamnar lite i en annan sinnesstämning. Själva vigseln blev inte för mig lika stark känslomässigt, antagligen pga allt folk, och då är jag ändå väldigt van att stå på scen och uppträda.  

Vi går in tillsamans, det tycker vi är finast, och vi följer helst den svenska seden. Jag har bara varit på ett bröllop med brudöverlämning och det kändes lite konstigt. Det är så vackert och rörande att se brudparet gå in tillsammans, tycker jag. Sen håller jag också med om att vi är självständigt har fattat ett beslut om att gifta oss och det har inte min far med att göra osv.

Vi kommer också gå in tillsammans

Jag skulle inte se mig som en ägodel om jag skulle gå in med min pappa i kyrkan =) Jag och min pojkvän är väldigt jämnlika, tycker inte alls det har något med saken att göra. Frågan är i så fall om restan utan bröllopet/planeringen är så jämlikt??Jag tror tyvärr inte det..

Har vart på både norskt och svenskt bröllop där man gjort på det här viset, och jag tycker det är väldigt fint. Sen har vi inte bestämt än hur vi ska göra..

Ska vi gå in tillsammans så vill vi nog gå in sist. Först vår lille son tillsammans med hans 2 kusiner, sen marskalker & tärnor och sedan vi =)

Mariamilena80: Jag tycker alla dina alternativ låter fint=) isst är det svårt!  Kul att någon mer har samma funderingar

Jag gjorde den tredje variant och gick in helt själv med mina tärnor. Jag ville det och hade ingen tanke på någon symbolik bakom. Jag gillar inte direkt överlämning men jag har full respekt för de som gör det och förstår att bara för att en brud blir överlämnad så är hon inte automatiskt mindre jämlik - även om det faktiskt var precis det som det handlade om från början, det kommer man inte ifrån.

Men det är ändå bäst att du frågar prästen  på en gång, för om han/hon motsätter sig överlämning så där det ju inget mer att fundera på.