Citat ur artikeln:
”Vigseln är visserligen en händelse där brudparets önskemål får avgöra i en rad hänseenden. Men vigseln är inte ett sammanhang där kyrkan enbart upplåter ett rum som kan fyllas med precis vad som helst.
Oavsett om nu enskilda kan tycka att det är fint eller högtidligt att lämnas över till sin blivande man, så är symboliken i handlingen inget man kan välja. Den finns där ändå.
För mig är önskemålen om brudöverlämning ett uttryck för den negativa sidan av sekulariseringen: allt vi företar oss plockas som från ett smörgåsbord och får betydelse enbart i det individuella sammanhanget. Att det kan ha en djupare innebörd, eller att ritual är delar i något större, kollektivt, det struntar vi i.
Men vi behöver faktiskt inte välja allt, en del kan vi bara få vila i. Det är en av poängerna med ritual.
Vi går förvisso mot mer individuella vigslar och andra ritual, som exempelvis begravningar, och ofta är det av godo. Men även i denna den extrema individualismens tidevarv finns fortfarande några gränser. Allt är inte föränderligt. Kyrkan befinner sig ständigt i dialog med sin samtid, men den står också för värden som är mer stabila.
Det vi gör i kyrkan har vi tänkt igenom, vi vill att det avspeglar exempelvis värden som jämbördighet och alla människors myndighet.”
