Överlämnad i kyrkan eller gå tillsammans?
Vi har tillsammans kommit fram till att vi ska gifta oss. Dessutom var det väldigt länge sedan jag flyttade hemifrån så det blir ju löjligt om pappa nu ska lämna över mig. Jag ser fram emot att vi stå där vid porten in till kyrkan, säkert nervösa och förväntningsfulla, och håller varandras händer. Nu är det vi!
Att lämnas över som någon sorts ägodel känna inte som någon hit. Tala om mossigt. Jag är så glad att jag får välja vem jag vill gifta mig med själv. Majoriteten av världens kvinnor får inte det. Varför ska vi spela upp en charad där det ser ut som pappa har bestämt vem jag ska gifta mig med?
VI gifter oss, inte bara jag. Det är inte min show. Vi gör detta tillsammans. Att gå fram medan blivande maken väntar vid altaret blir väldigt myckat "allt ljus på bruden".