Hur ska jag orka planera och arrangera bröllopet!? Helt slutkörd!

TACK så hjärtligt för alla snälla svar! Ni är underbara!

Min m2b är slö/lat och av typen "det ordnar sig" ,tyvärr. Han frågade för ett tag sen om han kunde ta några punkter, men jag litar inte helt på att han får det gjort och jag måste vara på honom heeela tiden för att något ska hända! han är ALLTID ute i sista minuten annars. Så då är det nästan enklast att jag gör det själv. Jag har även sagt till honom att han måste hjälpa till med dottern på nätterna, iaf på helgerna när han är ledig. Och han lovar. Men när det väl gäller så sover han ändå  Jag skulle bara vilja ha EN natt då jag kan få sova lite sammanhängande! Han vet hur slutkörd jag är.

Skjuta upp bröllopet kan vi tyvärr inte göra (annars hade jag nog faktiskt övervägt det) eftersom vi har långväga gäster som nu redan har bokat boende osv Däremot så funderar jag idag på om vi "bara" ska bjuda dem på restaurang efteråt, så slipper jag tänka på maten och allt kring det. Hyrporslin, få tag på möbler osv
Och så kan vi ha lekar och sånt på en plats i närheten efter maten.

Vi är relativt nyinflyttade på den här orten så jag har inte så många kompisar (eller släkt) här, så barnvakt kan jag tyvärr inte ordna här...

Men tack än en gång för era fina svar! Det värmer och det känns skönt att få skriva av sig och få lite pepp!!

Klartext verkar tyvärr inte bita på honom! Har försökt det mesta...bli arg, bli ledsen, vara förstående, tala tyyyyydligt osv osv Han är underbart snäll och så, men när det kommer till att planera och engagera sig så funkar det inte!

Tipset med vandrarhem var ju kanon! Ska helt klart överväga det!! Tack!

Vi pratade igenom det i eftermiddags...eller tja, jag bröt ihop och började faktiskt gråta , jag var så slut. Han såg helt chockad ut och poletten verkar ha trillat ner!! Han sa att han skulle ta dottern inatt och frågade vad han skulle ordna inför bröllopet. Det har han visserligen sagt tidigare också, men han verkade lite mer allvarlig med det nu. Han sa själv att jag höll på att "kollapsa". Men sen är det ju det där med att jag ska lita på att han gör grejerna också... Det sa jag till honom. Blev iaf liiite bortskämd ikväll. Slapp mata dottern, laga mat till oss och gå ut med hunden. Kände mig som en diva Fast det ska jag ju inte göra...så här har ju han haft det ett bra tag nu.

Vi brukar göra så på helgerna att han tar dottern på förmiddagarna så att jag kan försöka sova ut, men det blir ju oftast helt sönderhackad sömn eftersom jag vaknar när dem väsnas i lägenheten (trots att jag har öronproppar). Men nu hoppas jag att han börjar hjälpa till på nätterna istället som han sa att han ska göra!!

Tack!! Så väldigt snällt av dig!  På Gotland!

Ja jag får nog göra det :)Ja jag önskar att vi kom på det här lite tidigare så jag/vi(!) hade haft mer tid till att planera...men vi kom på det i mars och så tog jag inte riktigt tag i det på direkten heller (tidsoptimis). Men som du säger, det är bara den närmsta familjen (tack och lov!! jag hade nog flippat ur fullständigt annars!) så det känns ju skönt och dom flesta vet ju hur det är med småbarn och så... Men många åker lång och betalar mycket för att ta sig hit så jag känner ändå litegrann att det inte får bli för fjuttigt och snålt!

Vilket kanontips med helgrillat, tack så mycket!! Jag kollade lite igår faktiskt på catering som kommer och grillar lamm...tänkte inte riktigt på att vi faktiskt kan göra det själv också ; ) Annars finns det en gård här som man kan åka till och så grillar dom där, dom ska tydligen vara jätteduktiga på det. Vi ska kolla på vad det kostar annars kan vi ju fundera på att göra det själva som sagt! Tack igen för tipset! Lät riktigt riktigt mysigt och kul: )Ja visst är det så! Och jag jobbar nog bäst under stress, men nu önskar jag att jag hade börjat lite tidigare!! Riktigt såhär stressad vill jag inte känna mig; ) Men jag har sovit lite bättre inatt så det känns aningens bättre idag och jag känner mig mer peppad till att fixa detta!

Vad snällt av dig att erbjuda din hjälp!!  Det finns bra mycket goa människor när det väl gäller  TACK!!

Nä, det behöver man ju inte: ) Och jag har faktiskt sagt till dom flesta att det inte blir något formellt och stort. Vi vill ha det familjärt, mysigt och roligt! Så dom lär väl vara förberedda tycker jag...Skönt att höra att vi inte ensamma om detta (fast jag beklagar såklart att det var jobbigt för er!). Man kan verkligen bli ett vrak av att inte få sova klokt!! Min sambo är likadan...jag tvivlar faktiskt på att han hade vaknat om än kriget hade dragit fram i våran lägenhet. Och jag har "sparkat" på honom någon gång för att han ska ta dottern, men han har ett uselt humör när han vaknat, så då blir jag irriterad när han går och muttrar och det blir allmänt dålig stämning här!! Så jag har lite kännt att det inte är värt att väcka honom då. Men nu får det bli ändring för jag orkar inte mer...och det verkade som att han förstod det igår!  Ska ge honom förslaget att han åker iväg med henne på förmiddagen:) Alla tips du kom med är bra! TACK! Jag har en vän här som är pysslig och gärna hjälper mig med tankar kring det hela, så det är skönt...och hon har hjälpt mig med att hitta en solist till bröllopet också: ) Ja, som du skriver...det är väl inte så mycket det praktiska, det är mycket att jag just nu inte riktigt vet HUR vi ska lägga upp det. Får försöka skriva ner allt på papper så jag ser allt svart på vitt...
Massa kramar till dig med!

Jo, jag förstår hur det ser ut det jag har skrivit... Det jag lite menade var att jag inte behövde röra ett finger på någon utav sysslorna. Vanligtvis så går vi tex ut med hunden varannan gång. Och vi lagar mat båda två, men den här gången kunde jag sitta i soffa och glo på tv och inte göra något utav det. Nu låter det som att jag försvarar honom, och till viss del gör jag väl det. Han är faktiskt inte bara dålig och det finns ju en anledning till att jag är tillsammans med just honom. Det han är fruktansvärt kass på är som sagt att hjälpa till med vår dotter på nätterna och att ta tag i saker som ska planeras. "Det ordnar sig" är hans melodi... Det i samband med min sömnbrist och stress över att allt ska hinna bli färdigt är ju ingen lyckad kombo!! Men han verkar ha förstått nu. Iaf på dom här dagarna sen jag sa till honom på allvar och fick ett litet psykbryt. Och jag hoppas att det håller i sig! Pratade med hans mamma om detta (det var hon som drog upp det eftersom hon sett att han gärna skickar över dottern till mig..) och det verkar som att han känner sig osäker på sin papparoll. Han vill gärna vara "bror duktig" med det mesta och när han inte kan trösta dottern osv så blir han väl osäker. Hon är väldigt mamma och sträcker sig oftast efter mig när han håller henne. Och just därför behöver han väl vara lite mer med henne skulle jag tro... Jaja, jag hoppas inte att jag får skit nu för att ha "försvarat" honom! Men jag vill att ni ska förstå lite mer hur han är.Faktum är att vi faktiskt nyligen "kom på" att vi ska gifta oss! Det började med att dottern skulle döpas och när vi för en gångs skull kommer att ha släkten samlad (dom bor utspritt över hela landet) så tyckte vi att det passade bra att gifta oss också. Vi har ju pratat om det tidigare och varit förlovade i två år. Och vi hade ett ställe där vi skulle vara efter vigseln, men helt plötsligt var det gubbar i kommittén som har hand om det, som satte sig emot och började tjura så nu får vi inte vara där. Det såg så ljust ut från början. Det har varit några bakslag och jag önskar att vi hade haft längre tid på oss att planera...!