Den enda relevanta diskussionen tycker jag är hur du och din sambo vill ha det, och att ni två kan enas om ett bröllop som känns bra för båda. Vad hans mamma eller någon annan tycker kommer helt enkelt inte in i ekvationen, tycker jag!
Många bra svar här, inte minst från passionsblomman. Jag svarade kanske lite för snabbt, men jag reagerade på att han hintar om vad hans MAMMA skulle tycka - vad tycker han själv, undrar man ju.
Om det verkligen är så att hans mamma skulle bli förkrossad av ett överraskningsbröllop som inte är i kyrkan (och det inte bara är sambon som TROR att hon skulle bli det) får ni förstås väga in hur viktiga hennes känslor är att ta hänsyn till. Man kan såklart inte behaga alla som tycker att det ska vara si eller så, särskilt inte om det inte alls är vad man själv vill, men visst kan man försöka gå viktiga personer till mötes om det inte är en för stor uppoffring för en själv.
Jag tycker det är rätt att respektera kyrkan genom att inte gifta sig där om man verkligen inte tror på det som sägs. Det är en fråga om personlig övertygelse och inget någon annan ska försöka pressa en till, tycker jag!
Kan ni inte ta upp någon gång när ni sitter och pratar att ni har börjat fundera lite löst på bröllop, men att du tycker det är jobbigt med allt hallabaloo. Då kan du ju pejla lite hur viktigt det verkligen är för henne, och samtidigt förvarna lite om att det kan komma att bli en annan sorts bröllop. så behöver det inte komma som en chock. Å andra sidan, om du verkligen inte vill att hon heller ska veta om det i förväg så finns det ju en risk att hon fattar vad som är i görningen om ni sen bjuder in till en stor fest bara för att. Men som flera har varit inne på, om ni litar på henne kanske hon kan få vara införstådd i planerna?
