Måste bara fråga....

det är erat bröllop, eran dag. förklara för henne efteråt om hon skulle ta illa vid sig att det handlade om att få eran drömdag och att du tycker att det är jobbigt att göra henne besviken men måste prioritera er denna dag.

Jag har en vän som gifte sig i största hemligthet. Hon bjöd in till inflyttningsfest (de har renoverat ett hus) kombinerad 30-årsfest och slog sedan till med vigsel på gräsmattan utanför huset. De ville ha bröllopet på sitt sätt utan att deras mammor (som lägger sig i ganska mycket) var med och bestämde.

Hennes man ville väldigt gärna ha kyrkligt bröllop, hon är inte troende och har ingen relation till kyrkan. De löste det så  tillvida att de vigdes av en präst men alltså inte i kyrkan.

Deras bröllop var jättefint! Personligt och intimt! Ingen blev upprörd eller arg, snarare tvärtom! Mammorna kanske hintade något om att det vore fint att vara förbered, men i det stora hela var det jättelyckat!

Hoppas att ni kommer överns om något som passar er båda bra!

Den enda relevanta diskussionen tycker jag är hur du och din sambo vill ha det, och att ni två kan enas om ett bröllop som känns bra för båda. Vad hans mamma eller någon annan tycker kommer helt enkelt inte in i ekvationen, tycker jag!

Har du försökt prata med din svärmor? Gå till källan så att säga, och se om du kan nå fram med hur du känner inför bröllop, kyrka etc allmänt. Utan att säga saker som får henne att känna sig anklagad eller trängd menar jag. Hon kanske skulle uppskatta en sådan typ av förtroende nästan lika mycket som att få hjälpa till rent praktiskt?

När det kommer till just överraskningsbröllop, så är jag säker på att det ofta ofta innebär ett visst mått av besvikelse för de som upptäcker att de är gäster på något annat än va d de trodde. Att man -särskilt som mödrar-känner sig lite snuvade på konfekten och lurade på något vis. Brudparet tror att alla ska bli så "surprise-glada", och när de inte blir det, så blir hela grejen lite misslyckad. (några år på BT och ännu fler irl ger mig stöd för den iakttagelsen).

När jag nu är mamma själv, så tror jag att min sons bröllop kommer att vara en stor dag även för mig och en dag jag gärna själv vill få se fram emot, både i fråga om egen klädsel, gåva till brudparet och det tal jag absolut kommer att vilja hålla osv.
Det är en högtid som berör på djupet, och det är jag inte så säker på att alla tänker på.
Jag menar inte att jag skulle vilja styra och ställa, men jag skulle verkligen helst vilja veta att jag är på väg till bröllop, vilka formerna för vigsel och fest än är.

Och jag tror att det kan vara värt att tänka på att bröllop har varit familjeangelägenheter sedan urminnes tider. Att familjer bakas ihop och även andras liv än ens eget förändras beroende på vilken livskamrat man själv väljer. Att vi faktiskt ocks förväntar oss ganska mycket av våra familjer därivdlag. man förväntar sig att den nya familjemedlemmen ska bliväl mottagen, man vill se att band har klippts, men inte mer än att man får hjälp med barnvakt (när man själv vill) och man vill att alla ska glädjas med en i de olika val man gör-och visa det tillräckligt.
Jag vet inte hur många trådar jag sett med vrede över att man inte visat tillräcklig entusiasm över eklaterade förlovningar, save the date kort eller andra stora nyheter.

Jag kommer säkert att göra en hel massa fel i framtiden, som mamma och svärmor!

Sa hon som själv kan bli helt galen på både mamma, pappa, svårfar och svårmor.

Jag  hoppas det framgick att jag inte tycker du ska gifta dig i kyrkan, eller göra en massa andra saker heller för den delen, för någon annans skull! Men prata med svärmor om det här, tror jag är bra. Hon kan omöjligt veta vad du känner, och att hon själv känner saker är inget konstigt det heller, menar jag.

Ville bara säga att du skrev väldigt bra!

Inte alls konstigt att giftermål betyder så mycket för folk att få vara med på...

passionsblomman skrev 2011-05-24 12:04:12 följande:

Har du försökt prata med din svärmor? Gå till källan så att säga, och se om du kan nå fram med hur du känner inför bröllop, kyrka etc allmänt. Utan att säga saker som får henne att känna sig anklagad eller trängd menar jag. Hon kanske skulle uppskatta en sådan typ av förtroende nästan lika mycket som att få hjälpa till rent praktiskt?

När det kommer till just överraskningsbröllop, så är jag säker på att det ofta ofta innebär ett visst mått av besvikelse för de som upptäcker att de är gäster på något annat än va d de trodde. Att man -särskilt som mödrar-känner sig lite snuvade på konfekten och lurade på något vis. Brudparet tror att alla ska bli så "surprise-glada", och när de inte blir det, så blir hela grejen lite misslyckad. (några år på BT och ännu fler irl ger mig stöd för den iakttagelsen).

När jag nu är mamma själv, så tror jag att min sons bröllop kommer att vara en stor dag även för mig och en dag jag gärna själv vill få se fram emot, både i fråga om egen klädsel, gåva till brudparet och det tal jag absolut kommer att vilja hålla osv.
Det är en högtid som berör på djupet, och det är jag inte så säker på att alla tänker på.
Jag menar inte att jag skulle vilja styra och ställa, men jag skulle verkligen helst vilja veta att jag är på väg till bröllop, vilka formerna för vigsel och fest än är.

Och jag tror att det kan vara värt att tänka på att bröllop har varit familjeangelägenheter sedan urminnes tider. Att familjer bakas ihop och även andras liv än ens eget förändras beroende på vilken livskamrat man själv väljer. Att vi faktiskt ocks förväntar oss ganska mycket av våra familjer därivdlag. man förväntar sig att den nya familjemedlemmen ska bliväl mottagen, man vill se att band har klippts, men inte mer än att man får hjälp med barnvakt (när man själv vill) och man vill att alla ska glädjas med en i de olika val man gör-och visa det tillräckligt.
Jag vet inte hur många trådar jag sett med vrede över att man inte visat tillräcklig entusiasm över eklaterade förlovningar, save the date kort eller andra stora nyheter.

Jag kommer säkert att göra en hel massa fel i framtiden, som mamma och svärmor!

Sa hon som själv kan bli helt galen på både mamma, pappa, svårfar och svårmor.

Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

Moster Stina, tack!

Jag instämmer med vad Passionsblomman skriver. Jag är själv mamma och har en nära relation till min son. Jag skulle bli så fruktansvärt ledsen och besviken om han "rymde" i väg för att gifta sig. Giftermålet är stort för flera än bara brudparet.

Jag är själv i en situation där jag har ingen kontakt med mina föräldrar. Jag tänkte tidigare att jag vill gifta mig utomlands på en strand eller i Las Vegas. Min blivande var tveksam och det förstår jag. Hans mamma skulle bli jätteledsen. Jag tror också att hennes och min relation skulle bli sämre om vi hade ett hemligt bröllop.

Jag försöker bara säga att det är så enkelt att säga att man bestämmer själv. Det är nog svårare än så om man vill visa hänsyn.

Hur som helst, lycka till!

Om svärmor och du har en väldigt bra relation så kanske du kan lita på henne?
Kan hon hålla en hemlighet?

I så fall skulle du ju kunna - när det närmar sig och i stort sett allt annat är klart - att be henne följa med och titta på klänning exempelvis.
Eller be henne ta ansvaret för tårtan, eller något annat.
Bara så hon känner sig involverad och att hon fick veta något lite före dom andra.

Men det är ju erat bröllop så om du är rädd för att hon ska ta över så ska du givetvis inte sträcka ut lillfingret så att säga, för då kanske hon tar hela handen...

Mina svärföräldrar är väldigt inblandade i vårt bröllop.
Svärfar snickrar en skrivpulpet som består av en låsbar kista med brevinkast. Där gästboken ska ligga, och där de som absolut kände att dom ville lämna en gåva, kan lägga sitt kuvert (vi vill inte ha något alls egentligen, det har vi skrivit ut i inbjudan och på hemsidan mm).
Svärmor syr servetter av linne som jag köpt. Jag ska tvätta och stryka det efteråt, men hon sköter sömnaden. Och så ska hon sy enklare stolsöverdrag också.

När både pappa och hans sambo var här och svärföräldrarna, så märkte jag på pappas tjej att hon kände sig lite utanför som inte hade nåt att göra. Jag syr ju till och med hennes klänning eftersom hon inte visste hur hon skulle få till det och hon ska ersätta min mamma på honnörsbordet.
Så jag frågade snällt om hon kunde baka bullar till fikat senare på kvällen. Och det gjorde hon gärna...
Jag märkte hur glad hon blev av att få känna sig betydelsefull och det kan betyda mycket för framtida relationer.

Så, finns det något sätt för dig att involvera svärmor utan att sabotera ditt bröllop? - i så fall gör det
 

Vad är din svärmor för typ av person? Vill hon gärna styra och ställa, eller går det att resonera med henne? Kanske kan ni inkludera henne litegrann i planerna så hon inte känner att ni för henne bakom ljuset, mot löfte att det är hemligt och att det är på det sättet ni vill?

Själv har jag, som Passionsblomman lite är inne på, svårt att förstå grejen med hemliga bröllop... visst, har man varit sambos i 25 år och har fyra barn ihop... då kanske det för många mest är en praktisk grej och inte samma sak som när man inte har delat ett halvt liv ihop. Men det innebär ju inte att det inte kan vara stort för nära och kära för det. Självklart ska man inte gifta sig för någon annans skull, men man får räkna med att alla handlingar får konsekvenser. Att exkludera en mamma som gärna vill vara deltagande kanske ger större konsekvenser än man orkar med i efterhand, och då kanske man ska fundera över alternativen.

Själv var jag på ett "bröllop" där det i efterhand visade sig att brudparet redan var gifta i hemlighet sedan flera år. Då hade hela släkten fixat och donat, ordnat möhippor och lagt ner många timmar på detta bröllop, och sedan höll brudparet tal på festen där de deklarerade att de gifte sig för ca 5 år sedan i samband med att deras dotter föddes.

Många blev otroligt besvikna, och några lämnade t o m festen. Inte för att det var en dålig fest eller att de hade lagt ner mindre tid om de vetat om att de varit gifta innan, utan för att brudparet hade lurat dem. Hade de gått ut med att det var en välsignelse med efterföljande bröllopsfest (eftersom de inte haft någon) så är jag säker på att ingen hade blivit sur, och alla hade lagt ner precis lika mkt arbete ändå på arrangemanget.

Som gäst vill jag veta förutsättningarna för att komma rätt förberedd och visa mitt deltagande på det sätt som är lämpligt. Kanske står jag och väljer mellan vännens barndop och farmors 75-årskalas, och då väljer jag farmors födelsedag. Då blir jag förmodligen väldigt besviken om det senare visar sig att det var barndop och bröllop jag missat...