Begär jag för mycket?

För mig var det självklart att ha med brudföljet vid fotograferingen, ända tills min blivande sa "men du ska ju vara på salongen och bli fixad och äta lunch ihop med tärnan, och efter fotograferingen är det vigsel o fest med alla människor. Fotograferingen är ju enda stunden på dagen som vi får vara ensamma och slipper känna oss tvungna att prata med alla runt omkring".

Han hade alldeles rätt! Det blev en underbar stund i en vacker park, nyfixade och superfräscha gick vi omkring med en fotograf som var mer som "en fluga på väggen". Visst, hon arrangerade några bilder men vi fick ändå många stunder då vi kände oss helt ensamma. Det hade inte alls blivit samma mysiga grej om tärnan och marskalken hade varit med.
 
Min tärna hade en lång paus ihop med sin bebis då hon passade på att amma, bättra på sminket och byta om till tärnklänningen. Sedan gick hon till kyrkan med sin man och hade full koll på barnvagnen ända fram till vigseln, passade henne perfekt! Och marskalken åt lunch med sin fru och kom till kyrkan i sällskap med henne, funkade också jättebra. Min man hade hela tiden avböjt gemensam lunch då han ville ha den stunden för sig själv. Kort sagt: Fotografering ensamma var det bästa för alla inblandade.

Bättre att hela brudföljet ställer upp sig utanför kyrkan under kramkalaset efter vigseln, alltid någon gäst som lyckas få en bra bild på alla tillsammans.