Begär jag för mycket?
Blev lite smått ledsen och besviken i förgår när jag träffade mina tärnor,
jag har aldrig tvingat på dom något som har med bröllopet att göra, har inte tvingat dom delta i något annat än att just bara vara tärnor. Vi pratar heller nästan aldrig om bröllopet när vi ses.
Alttså: Jag är inte någon tjatande brud om bröllop när jag umgås med mina vänner.
Men häromdagen skulle vi då träffas för att gå igenom dagen lite smått, börjar bli på tiden nu eftersom det inte är mer än ett par veckor kvar.
Då verkade dom tycka att det var jättejobbigt att bli fotograferade "redan" klockan 13 på eftermiddagen.
Vi har en halvtimmes väg att köra, så jag sa att dom skulle vara beredda att åka från klockan tolv,
(vigseln är kl. 16),
dom tycker att dom inte vill sminka sig redan då för sminket kommer bli fult, gå bort osv. Men jag ska ju med sminka mig så tidigt!
Jag vill liksom inte ha någon stress när vi tar bröllopskorten, utan jag hade räknat med några timmar faktiskt.
Lite olika ställen i området.
Det känns som en lyx om vi bara kan sätta oss ner en halvtimme innan vigseln och få äta något i lugn och ro.
Jag erbjöd dom att vara i min mammas hus (där ingen är hemma), och sminka om sig, glo på tv, sitta vid internet, göra vad dom vill OM det skulle bli dötid.
Jag har tipsat om primer och annat bra i sminkväg och erbjudit dom av mitt smink för att det ska hålla längre.
Men ändå är dom så negativa :(
Blir riktigt ledsen.. Begär jag verkligen för mycket?
Fotografering 3 timmar innan vigsel? Det kommer ju ta ca. 2 timmar, sen vill jag äta något och sen har vi en bit till kyrkan. Jag fixar skjuts och allt!
Sa till tärnorna att dom kunde vara med på de första bilderna då vi ska ta de vanliga korten, efter det ska vi ta ensamma kort och ha lite mer ovanliga bilder och då kunde dom ifred få göra vad dom ville i huset.
Alltså, dom skulle ha gott om tid att sminka om sig.
Det är ju ändå VÅRT bröllop, och jag vill kunna känna att vi bestämmer lite om vilka tider som faktiskt passar oss och fotografen bäst, inte mina tärnor.
Jag har alltid varit tillmötesgående med allt annat dom har frågat och bett om. Alltid gett efter och låtit dom få som dom vill.
Men nu vill jag faktiskt ha det såhär!
Är det verkligen för mycket begärt?