• Chicita

    (4) Bröllop och En begravning...

    Ja nu blir det ju inte 4 bröllop då. Utan bara vårat.

    Men det blir också en begravning nu innan bröllopet...
    Fick besked nu på morgonen att min mamma dog i natt. Hon har ju legat på vårdhem pga att hon hade både MS och KOL. Och på slutet har hon haft sån panikångest att hon inte har klarat av att andas. Hon har varit rädd att det är hennes sista andetag. Så dom har varit tvugna att ge henne lugnande. Vilket har resulterat i att hon varit helt okontaktbar...

    Det jag minns av henne nu på slutet är när dom hjälpte henne ringa mig, och det enda hon ville prata om var att hon ville ha godis. Jag skulle köpa "sockerbitar" åt henne... Och dom försvann fort som attan. Så fort att jag flera gånger trodde att någon stal hennes godis...
    Det finns ju dementa personer där också liksom...

    Just nu känner jag bara - hur ska jag hinna?
    Hur ska jag orka?

    Ca 2 månader kvar till vårt bröllop och nu ska vi sälja lägenhet, dela upp allt i den och begrava henne. Ha begravningsfika och allt...
    Hur ska tiden räcka till? Och hur F-N gör man?
    Ring Fonus... ja men sen då?

    Måste nog ringa en jobbarkompis som varit med om detta nyss och be henne om råd och hjälp känner jag...

    Ville bara skriva av mig lite.
    Och till er som tycker att båtten är nådd, att ni sitter i skiten tidsmässigt, budgetmässigt eller klädmässigt så  kanske detta kan ge er lite perspektiv på tillvaron... 

  • Svar på tråden (4) Bröllop och En begravning...
  • Chicita

    Tack Loche

    Det blir väl något åt det hållet... 
    Mamma var alltid rädd att dö fattig. Men det är ingen risk eftersom hon ju har lägenheten kvar... Så i värsta fall får jag väl lägga ut pengar åt henne och ta tillbaka dom i lägenhetsförsäljningen...

    Jag har en halvbror, och han är bra att ha på alla sätt och vis men han har fullt upp själv. Ensamstående pappa med en 7-åring som troligtvis har någon bokstavskombination. Och dessutom ska han hantera mamman (som försökte kidnappa flickan när hon var bara någon månad, och dra till den nya pojkvännen hon hittat på nätet)...
    Så den mesta tyngden ligger nog på mig 

  • Chicita

    Tack för alla värmande ord...

    Att hitta någon som köper upp dödsbon verkar inte så lätt...
    Men Fonus kanske känner till någon.
    Fick en snabb tid så jag ska dit i dag på eftermiddagen, hoppas att jag fått tag i brorsan till dess bara... 

  • Chicita

    Tack Moster Stina.
    Det där var guld värt

    Tack till Loche också 

    jkbr: Vi har redan catering... Men vi har medeltidstema, och jag syr min klänning. Vill inte lämna klänningen till någon annan för jag blir garanterat inte nöjd då pga att jag aldrig kan följa ett mönster, jag ändrar flera saker vartefter jag syr. Och det organiska arbetet kan aldrig återskapas av någon annan oavsett hur duktiga dom är... Dessutom har jag massa annat att sy också...
    Men att sy är lite terapiarbete. Så det kan vara skönt att ha den biten. Däremot ska jag nog säga ifrån mig två tårtbeställningar jag hade fått här om tre veckor... (eller tja 2,5 blir det nu) eftersom det är precis dagen efter begravningen som dom ska levereras... Om nu begravningen blir den dag vi pratat med Fonus om...

    Kattpoet: Vi har rotat mycket i mammas lägenhet i flera månader nu eftersom vi så smått har renoverat den inför en framtida försäljning. Den var så nedsliten efter åratal av sjukdom och hemtjänst så vi var tvugna att i alla fall försöka fräscha upp den lite...
    Och jösses vad mycket SKIT människan har samlat på sig genom åren Förvånad 
    Men också, vad många minnen... Det har varit många "kommer du ihåg det här" mellan mig och brorsan.
    Och det är skönt nu att även om vi inte har slängt eller sålt något än, så har vi i alla fall påbörjat den där mentala resan för länge sen... Medans mamma fanns kvar så vi kunde prata om minnena med henne 

  • Chicita
    Kattpoet skrev 2011-07-01 10:33:35 följande:
    Chicita det är bra att du redan börjat  resan bort från sorgen, det gör det lättare.  Början är alltid svårast.
    Just nu är det väl mycket blandade känslor...
    För er som inte läst om hur vårt "frieri" gick till. Så var det ju mer eller mindre så att jag tog beslutet att vi SKULLE gifta oss under ett möte med mammas läkare, hemtjänst och vårdhemmet där mamma obstinat sa att hon skulle bo hemma, fast hon åkte in akut var och varannan vecka med panikångest pga att hon vart ensam...
    När jag sa att vi planerat att gifta oss och att hon "tametusan" fick göra vad hon kunde för att hålla sig vid liv till dess så accepterade hon vårdhemmet...
    Sen var det ju bara att åka hem och berätta att Jo vi ska gifta oss på det datum vi pratat lite löst om...

    Så jag har sorg över att hon nu ändå inte får uppleva den dagen, sorg över att hon är borta, skuldkänslor för att man inte gjorde ännu mer för henne och besökte henne ännu mer även om vi träffade henne betydligt oftare efter att hon flyttat till vårdhemmet än vad vi gjorde tidigare...
    Och lättnad för att hon slipper lida mer  -  vilket ju också resulterar i skuldkänslor i slutänden, för så får man ju inte känna... (fast det är klart att man får...) 
  • Chicita

    Tack Amejuli och anne på grönkulla

    Ja ni vet ju verkligen vad jag går igenom nu då. Kramar tillbaka till er också.
    Det finns ett ljus i tunneln. Men det är långt borta...

    Vi kommer att hitta det om vi bara strävar framåt ändå... 

  • Chicita

    Tack alla för er omtanke...

    Vi kommer precis från Fonus nu och mammas önskningar fick stå i fokus hela tiden.
    Prislapparna kontrollerades inte ens.

    Det här är hennes sista "fest" och hon ska få hedras som den underbara människa hon var. Oavsett hur många eller få som kommer och hedrar henne... 

  • Chicita
    Zelmah: Tack för ditt inlägg och medkänsla...

    Vi hade redan börjat rensa lite i lägenheten innan detta hände. Mamma har bott på vårdhem i snart ett år. Men hon höll kvar vid lägenheten som en snuttefilt. Så vi har börjat lite lätt att slänga och ta hand om en del saker. Men det är ju ändå en kostnad. Och jag är ju den som får ta kostnaden om vi inte hinner få lägeheten såld snabbt.
    Även om jag kan få tillbaka pengarna senare så har jag inte råd att ligga ute med dom...

    Vi blir inte många alls på begravningen. Så det blir troligtvis bara kaffe hemma hos oss efteråt. Och Fonus tar ju det mesta. Men det är ju mycket känslor som ligger som bagage och tar plats. Och det gör det ju extra jobbigt och stressigt. Det dämpar ju lusten att göra saker inför bröllopet och allt tar så mycket längre tid...
  • Chicita
    Aniara4 skrev 2011-07-04 08:49:13 följande:
    Åh vad tråkigt att höra! Även om det inte var direkt oväntat så är det ju en stor sorg när det väl händer, och så allt det praktiska mitt i bröllopsplaneringen... Jag antar att du får bita ihop och få allting gjort bara, och det är inte en katastrof om sorgeprocessen blir uppskjuten en liten tid. En vän till mig började inte sörja sin pappa förrän efter ett år, för det var så galet mycket praktiska problem att ta hand om direkt efter, så det var först när allt det var ordnat och samma tid på året kom tillbaka som en påminnelse som hon bröt ihop och började gråta. Du hade säkert föredragit en annan timing, men livet rättar sig inte alltid efter vad som passar.

    Jag säger som andra i tråden, ta hjälp av andra så mycket det bara går!

    Kram!
    Jo nog kommer det att bli en krasch längre fram. Det är nästan garanterat...
    Just nu hinner jag inte ta in allt sånt så bearbetningen kommer ju senare helt klart.
    Hade hoppats att hon skulle överleva bröllopet i alla fall, men så blev det ju inte.
    Just nu känns det som att det bara är att ta på skygglapparna och köra och ta problemen vartefter dom kommer helt enkelt...
    Tack för omtanken
  • Chicita
    Aniara4 skrev 2011-07-04 09:18:10 följande:
    Dessutom: skuldkänslor kommer man alltid att ha, för det finns alltid något mer man kunde ha gjort hur mycket man än gjorde. Det spelar ingen roll om du varit den perfekta dotten som varit där dygnet runt och gjort allt för din mamma, det skulle ändå finnas den där lilla grejen som du kunde ha gjort mer... Acceptera att känslorna kommer, konstatera att de inte reflekterar sanningen, och försök släppa dem.
    Jo jag förstår vad du menar...
    Det jag ångrar mest just nu var att jag inte försökte lite hårdare att väcka henne sist vi var där och hälsade på.
    Jag ruskade lite i henne men hon sov vidare, så jag ställde bara godispåsen där hon skulle se den (hon ville ha godis, det var därför vi skulle åka dit) och meddelade sköterskorna om det...
  • Chicita
    mikita skrev 2011-07-04 11:28:30 följande:
    Varm kram!

    Jag bävar själv för det samtalet. Men är tacksam över att det inte kom precis innan bröllopet. Även om pappa inte kunde vara med, vilket är en sorg i sig, behövde jag inte bära sorgen av hans bortgång.

    Jag kan skriva spaltkilometer om sista-besöket-känslor och skuldkänslorna (eftersom varje besök kan vara det sista). Men det är nog inte läge för det nu. Hör av dig i inboxen om du vill bolla tankar.
    Tack mikita
    Alltid skönt med någon som i dagsläget är i samma sits (eller nära därtill).
    Det blir en helt annan förståelse. Även om andra varit med om liknande saker så är det sällan så färskt och minnen bleknar fort på gott och ont...
    Just nu känns sorgen för nära, men tack för erbjudandet.
    Du får gärna höra av dig själv den dag du behöver någon.
    Men jag hoppas att det dröjer länge tills dess
    *kram*
  • Chicita
    mikita skrev 2011-07-04 11:47:30 följande:
    Tack. Jag ska komma ihåg det. Har väntat i 2 år nu.
    Lycka till med allt. Och försök njut av din bröllopsdag ändå.
    Jag har också väntat... Just när jag fick beskedet så blev jag otroligt ledsen. Allt liksom ramlade över mig.
    Men ändå har väntan på något sätt varit hemskare. Jag har hoppats att hon ska slippa ifrån och slippa lida samtidigt som jag har hoppats att hon ska orka lite till...
    Mamma har varit sjuk i många år hon också. Sista 7 åren har hon haft hemtjänst och absolut sista året (kanske 1,5 med temporärt boende) har hon legat på vårdhemmet...
    Så det har varit en långsam död.
    Jag kan bara tänka mig hur hon har plågats...
  • Chicita

    Kattpoet: ja väntan är hemsk...


    SloveP: Ja det är sanslöst...
    Jag ringde i går för att avsluta hennes telefonabbonemang, och får frågan "vill ni att vi kopplar ur den direkt?"
    Alltså hallå?!?!
    Jag sa att det var pga dödsfall och att jag ville avsluta abbonemanget direkt... Tror dom att hon har användning av telefonen nu eller?
    Och hemtjänsten hade 2 fakturor kvar att skicka eftersom dom fakturerar ett tag i efterskott. Men varför kan dom inte räkna ihop och skicka allt på en gång för?
    Och alla bolag är ju så snikna... Hon dog natten mellan den sista och den första, men eftersom det skedde efter tolvslaget så vill dom ha betalt för en månad till Skrikandes
    Jag blir galen på det här snart...

  • Chicita
    Kattpoet skrev 2011-07-05 08:30:49 följande:
    Chicita,  vänta tills du får  bankpapperna, där kan man hitta mycket skumma forumerlingar,  när mormor dog fick vi ett papper där det stod detta.   " Detta sker  vid personen död  om personen är avliden."
    Så enligt banken finns det zombies...

    Och när farmor dog fick vi detta "  Kontoägaren  vid håller rätten  att dra tillbaka  fullmakten efter sin död." 
    Hehum, pysslar Nordea med sianser? 
    Åh jösses FörvånadTyst
  • Chicita

    Tack Darling Daisy...
    Bra tips. Att bli påminnd längre fram är inte roligt. Så vi ska försöka reda ut så mycket vi kan nu.
    Jag har ju rätt bra insikt eftersom jag skött hennes ekonomi senaste året, men jag måste försöka få tag i ICA-banken i alla fall och avsluta hennes konto där. Men dom har varit helt omedgörliga när jag försökt avsluta det åt henne medans hon levde. Trots att hon signerade ett brev om uppsägning... Dom ville att hon skulle handla upp pengarna...
    Alltså hon låg på vårdhem, och alltså inte kunde springa på ICA och handla hade dom ingen förståelse för Skrikandes

  • Chicita
    Darling Daisy: Ja visst är det konstigt...
    En jobbarkompis pappa dog knall och fall i våras. Han var inte sjuk och ingen visste varför han dog, men grannen hade hittat honom död utanför huset.

    Hör och häpna så krävde flera företag bevis på att han "faktiskt hade dött". Och någon tyckte till och med att intyget som dom fick via skatteverket inte var ok. Dom ville ha obduktionsrapporten...
    Vad f-n ska dom med det till liksom? Läsa på fikarasten eller?
    *suck*
  • Chicita
    Kattpoet: Det där är sånt man inte tror händer på riktigt...
    Usch vad hemskt
  • Chicita

    baby freeze: Ja om det hade varit andra saker så förstår jag... Men att typ säga upp abbonemang eller liknande liksom...

    Salat: Tack

Svar på tråden (4) Bröllop och En begravning...