Inlägg från: prinsessanogrodan |Visa alla inlägg
  • prinsessanogrodan

    Så ledsen och sårad

    Jag tycker inte alls att du överreagerar!
    Däremot verkar det som att din mamma och syster ställer sig själva i centrum och kör med känslomässig utpressning mot dig, väldigt fult!
    Om nu systern inte vill komma låt henne slippa, ring upp henne och säg att "nu får du f....n bestämma dig...kommer du eller kommer du inte? "
    Om hon svarar att hon inte kommer så ska du upplysa henne om att det är är HENNES förlust och att det är HON som kommer ångra sig och att ni kommer INTE duka till henne och att om hon i slutänden bestämmer sig för att komma så finns det varken mat eller dukat till henne. Hon ska bestämma sig nu annars kan ni ha roligt utan hennes drama-queen beteende.....Trist men du måste sätta ner foten.

    Och till din mamma ska du säga att om hon inte kan sköta sig en enda dag och sluta "tävla" med din pappa om "vem som betyder mest" för dig så visst...då behöver hon inte hålla tal, ingen tvingar henne.
    Upplys henne om att om hon älskar dig och respekterar dig och din blivande så får hon ta mig tusan sköta sig och sluta larva och "tävla" om din gunst.....er bröllopsdag handlar INTE om henne och din pappa!
    EN enda dag under hela hennes liv kan hon väl lägga ner stridsyxan och svälja stolthet och bitterhet gentemot din pappa, och bete sig som folk? Det är ju för din skull.
    Är hon så "osäker" om att du älskar henne lika mycket som din pappa eller vad är det?
    Fråga henne varför hon inte kan respektera dig så mycket att hon kan försöka att inte bry sig om såna SMÅ petitesser som bordplacering faktiskt är!
    Om hon inte vill hålla tal...upplys henne om att då slipper hon men att ni kommer INTE ändra bordplaceringen för att hon larvar så här. Visst blir det trist om hon inte håller tal men det blir ännu tristare om hon ska kunna köra över er så här och hålla på med sån här känslomässig utpressning bara för att hon har ouppklarade problem i relation mot din pappa. Det är ju mellan dom, du och din blivande ska inte behöva sitta i kläm!

  • prinsessanogrodan
    Rebeccan skrev 2011-07-02 20:40:15 följande:
    Tack för era svar! 

    Känslomässig utpressning, det är precis så det känns. Min kära mor var dessutom så rar att hon började diktera hur hon minsann kommer betala och tillaga hälften av maten och att min pappa inte betalar nåt (det är bröllopspresenten från henne). På det viset framhävde hon sig själv.
    Utöver det klargjorde hon att det skulle kännas "dumt" om hon fick stå lite längre bort och hålla talet. Det är verkligen en så löjlig grej att hänga upp sig på. I min värld så handlar ju inte den dagen om henne, jag tycker ju att det borde handla om mig och min m2b. Det är ju trots allt vår bröllopsdag!

    Det min syster blev så arg över är en sak om hennes liv. Det har inte alls med bröllopet att göra. Men det är som ni säger, om hon inte kommer så är det hennes förlust. Just nu är jag nästan vid den punkten att jag inte ens vet om jag vill att hon ska komma. 

    Efter mammas kommentarer om att hon minsann ska fixa hälften av maten och att min pappa inte betalar, funderar jag på att försöka hitta en catering som fixar maten. Det är ju så kort tid kvar så jag inser ju att det kan bli svårt, men efter den kommentaren så vill jag inte ha hennes hjälp. Det är inte värt någonting längre, inte efter att hon "höll det över mitt huvud" på det viset och använde det för att framhäva sig själv. På nåt sätt fråntogs det fina i hennes erbjudande om att hjälpa till. Hoppas jag kan hitta nån catering som kan hjälpa oss, annars lär jag få höra resten av mitt liv hur hon minsann hjälpte oss med maten. 

    Usch, vad tröttsamt allt känns just nu. Varför åkte vi inte bara till Las Vegas? Känns galet deppigt att det är tre veckor kvar till bröllopsdagen och just nu är jag så trött på min familj att jag inte ens glädjer mig. Den känslan kommer snart gå över och bytas ut mot glödje igen, men just nu känner jag mig ganska... ja, oviktig för dem. Kanske jag som också är en drama-queen, men jag är sårad just nu. 
    Det är inte du som är drama-queen!

    Vilket fånigt argument att det skulle kännas löjligt att stå längre bort...så töntigt! Det är inget hållbart argument utan det är solklart att det handlar om någon slags tävling mellan henne och din pappa om "vem som är den bäste föräldern" eller "vem betyder mest för vår dotter".  Behåll bordsplaceringen så som den är och låt henne slippa hålla tal om det nu är "så löjligt att stå längre bort och hålla tal"!

    Och det där med att hon betalar och fixar hälften av maten...en gåva ska väl komma ur hjärtat?
    Inte ska det vara nåt man gör för att framhålla vilken bra förälder man är!
    Återigen....tävling tävling tävling som hon håller på med mot din pappa!
    Hade hon tänkt att HON skulle stå i centrum för att hon betalar och fixar?
    Skulle hon ta mer plats och få bestämma mer än din pappa för att hon fixar och betalar?
    Det är ju inte HENNES dag, det är din och din blivandes dag.
    Antingen ger hon er hälften av maten och fixar med det för ER skull eller inte alls.
    Kolla runt om catering och se vad som finns och vad det kostar. Och om ni hittar nåt prisvärt och gott som ni har råd med...kör på det och låt din mamma "slippa" alla ansträngningar med mat och fix och tal

    När du pratar med syster och mamma så ska du säga det där om att du känner dig obetydlig och oviktig för dom när dom behandlar dig så här och bara sätter sig själva och sin egen stolhet och bitterhet (din mamma) i centrum. Säg att det är som allt handlar om DOM när det är DU och din blivande som bröllopet faktiskt BORDE handla om.
  • prinsessanogrodan

    TS: ni bestämmer själva om ni vill följa regler kring bordsplacering eller ej.
    Om någon undrar så är det bara att säga att "vi har valt att göra så här". Och om någon är så oförskämd att de måste påpeka hur man "ska" placera folk så ska ni säga att "vi har valt att göra så här, vi anser att det viktiga är att gästerna har det trevligt - inte att följa regler till punkt och pricka."
    Det finns ingen lag på att man måste följa regler och "måsten".
    Jag anser att det viktiga är att försöka placera människor så att de har trevligt, inte att placera uifrån regler.
    Visst kan man följa regler men inte om det går ut över gästernas eller brudparets trivsel.
    Brudparets trivsel är nr 1  och sedan gästernas trivsel. Om gästerna inte har annat för sig än att hetsa upp sig över hur de är placerade runt bordet......då är de där av fel anledning.

    När vi gifte oss så brydde vi oss inte om regler för bordsplacering, inte alls. Vi kastade regelboken åt skogen och ingen har klagat, inga negativa åsikter alls.
    Tvärtom har alla gång på gång sagt hur trevligt, personligt, avslappnat och roligt det var.

    Vi placerade folk så som vi trodde att de skulle ha det trevligt.  Vi såg till att de som har respektive hade sin respektive framför sig, en bekant på ena sidan och en ny bekantskap på andra sidan. Anledningen till att vi placerade folk så är att folk blir trygga av att ha sin respektive i närheten och av att ha någon dom känner på ena sidan och då kunde de slappna av och ha roligt och prata med den nya bekantskapen på andra sidan.
    Ju mer folk känner sig trygga desto mer slappnar de av och ju mer de slappnar av desto större är chansen att de vågar sig på att prata med nya bekantskaper och har roligt.

  • prinsessanogrodan

    Men problemet här är väl att TS föräldrar inte skulle klara av att sitta för nära varandra, att föräldrarna kanske inte skulle kunna sitta med "bara" brudparet mellan sig och bete sig som folk?
    Är det inte så att TS försöker hålla isär föräldrarna?
    Jag uppfattar det som att TS inte vill känna sig klämd mellan föräldrarna och känna av den dåliga stämningen mellan föräldrarna. Kan hon inte få slippa det på sin bröllopsdag?
    TS skriver ju att det är bäst att föräldrarna har "lite mellanrum" mellan sig?
    Hon vill väl inte riskera att hamna i korselden så att säga?
    Visst kan gäster och föräldrarna reagera på en otraditionell placering men i det här fallet är det ju föräldrarnas eget fel att TS måste ha en otraditionell placering. Därmed är det till viss del mammans eget fel att det blir en sån här placering. Självklart har även pappan del i det hela men om TS placerar på annat sätt så kanske pappan börjar hänga upp sig på det? Hur TS än gör så kan någon känna sig kränkt och ta illa upp av det och förstora upp det till "en markering"
    Och gästerna lär ju inte vara helt omedvetna om att föräldrarna inte riktigt drar jämnt efter skilsmässan, sånt brukar ju vara allmänt känt bland släkt och vänner.
    Alla är vi olika. Jag vet mycket väl hur en traditionell placering ser ut, men jag tycker att gästernas trivsel och brudparets trivsel går i första hand. Om jag vore gäst på ett bröllop utan traditionell bordsplacering vid honnörsbordet så skulle jag inte analysera i minsta detalj varför brudparet valt en sån placering utan jag skulle utgå ifrån att det är för att alla ska ha så trevligt som möjligt. Jag skulle inte se det som markeringar hit och dit om hur nära föräldrarna står sina barn utan som att brudparet har skäl till det och att det inte är så lätt att få en bra bordsplacering. Jag skulle inte läsa in en massa i det, men det är jag det.

Svar på tråden Så ledsen och sårad