Ser inte hur jag ska kunna känna mig vacker på bröllopsdagen
Jag hatar att vara med på kort...
Jag verkligen HATAR det...
Speciellt som jag har gått upp ca 40 kilo sen jag var frisk för sista gången (många år sen). Och jag redan innan det gärna gömde mig när det kom en kamera förbi.
Jag har varit så mobbad i skolan att jag försökte ta livet av mig 3 ggr innan jag ens hade kommit upp i 5:e klass...
Och jag mobbades för mitt utseende - eftersom jag hade en bra hjärna.
Barn tål inte när någon kommer utifrån och kan mer än dom och dessutom pratar annorlunda dialekt (upptäckte jag)...
Hur som helst så vet jag att en proffsfotograf kan locka fram vinklar som är smickrande för en, en sminkös kan förstärka vackra drag och tona ner dom mindre vackra, kläderna kan göra väldigt mycket för figuren och lyckan man känner när man ser sin blivande kan förvandla den fulaste ankunge till den vackraste svan.
Så om man lägger samman allt detta så kan det inte misslyckas.
Så jag är inte alls orolig för fotografierna.
Om jag inte gillar hur jag ser ut i klänningen så kommer jag ju inte sätta ett sånt kort på väggen, utan då blir det en närbild på händer och ringar eller liknande...
Och jag väljer ju vilka bilder jag skickar ut till släkten 
Av egen erfarenhet vet jag att hur många kort vi än tar på andras bröllop så är det sällan något som kommer längre än till en CD-skiva som sen hamnar i byrån... Inte skriver jag ut deras bilder och visar upp för allmänheten liksom. Och om något hamnar på Facebook så är det ju mest deras vänner (som inte känner mig) som ser korten. Och har vi några gemensamma vänner så var dom säkert på bröllopet och vet hur det såg ut IRL...
Att träna på positivt tänkande som Kattpoet föreslår är något för livet både före, under och efter bröllopet.
Nästan allt har någon positiv sak bara man letar efter dom
