marimekko86 skrev 2011-07-04 21:25:34 följande:
Jag blir irriterad av att mina släktingar vill ha med sina nya pojkvänner och annat som jag inte ens visste exsisterade när vi skickade ut inbjudningarna och min moster ska absolut ha med sin nya snubbe som hon ganska nyss träffat...det värsta är att de liksom tyar förgivet att jag ska vilja ha med dessa pojkvänner på mitt bröllop, varken jag elelr min blivande känner dem! Har aldrig ens träffat dem.!? Det kostar ju pengar och tid och möda....om folk ändå bara kunde fråga vänligt, och i TID och inte bara ta för givet...pjuuuh.!
En vecka före bröllopet fick vi per mail in OSA från våra gäster gällande kringaktiviteter (cocktailparty, brunch etc). Då hade en av mina kusiner genomgående anmält
två personer till allting.
Jag tog för givet att hon anmält sig själv och sin mamma (=min gamla faster, som inte själv använder mail). Men nejdå – det gällde hennes tolvårige son, som hon ville ta med på så många saker som möjligt.
Helt OK för vissa aktiviteter där vi angett att barn var välkomna, som t ex cocktail och vigsel, men inte alls OK för vår båtresa (till festen) eftersom vi redan hade för många passagerare på den – enligt båtens maxantal – och absolut inte skulle kunna ta med några fler! Men jag fick också mail från en annan kusin (hennes syster) som skrev att det var ”jätteviktigt” att tolvåringen skulle få vara med.
Irriterande var att ingen i släkten hade nämnt att han skulle följa med sin mamma från Göteborg till Stockholm, trots att vi alla hade setts på en släktträff en vecka tidigare! Tydligen hade kusinen räknat med att en viss annan släkting skulle vara barnvakt, vilket hon inte alls ville/kunde.
Jag svarade genast att det absolut inte gick att räkna med att följa med på båten bara sådär (fast jag uttryckte mig vänligare) och att vi redan sagt nej till gäster som frågat flera månader i förväg om deras barn skulle kunna vara med ombord, och att vi ändå hade för många passagerare MEN att vi skulle försöka lösa det hela på något vis.
Min mamma och jag klurade ut en lösning, nämligen att tolvåringen skulle få åka med henne i bilen till festlokalen (och sedan vara på sitt vandrarhemsrum, hoppades vi även om jag vid det här laget insåg att kusinen antagligen ville ha med honom till den barnfria middagen också...) eller att kusinen kunde göra det och då avstå sin båtplats.
Kort sagt, att alls tänka på detta och att formulera artiga mail tog flera timmar dyrbar planeringstid och mental energi, just den tid då vi behövde det som bäst!
Ni kanske kan gissa vad som hände... Fyra dagar före bröllopet mailar kusinen igen, och meddelar att hon tyvärr inte alls skulle kunna komma på bröllopet – på grund av att det är så otroligt mycket att göra på jobbet så att hon dessvärre absolut inte hade möjlighet att fara till Stockholm ett par dagar... Bara att rycka bort henne från bordsplaceringen, och skriva ett artigt svar om att det ju var hemskt tråkigt att hon inte kunde komma...Fick verkligen hålla mig i skinnet för att inte skriva något om vad jag tyckte om ett så sent avhopp!
Lider med er som har franska släktingar som kräver att ni ska fixa allting... Finns det ingen svensk släkting som kan vara ”liasion” för alla ”turistfrågor”?
Sedan säger hon att hon fixat en dejt (hon är singel), vår gamla klasskompis som jag inte umgås med alls sedan vi gick ut grundskolan...??! WHAT? Inbjudan gäller HENNE knappast henne+1....men hon är för mkt i USA och tror väl att deras +1 inbjudningar gäller även här....