Bröllop eller inte.. jag ger upp!

Det finns otaliga saker jag överlåter till min sambo att planera medan JAG lutar mig bekvämt tillbaka. Känner mig inte ett dugg superfeministisk över det. Och bara för att jag planerar större delen av vårt bröllop och han kan luta sig tillbaka och "bara åka med" planeringståget så gör inte det honom till någon lat mansgris heller ;) 

Allt är inte svart eller vitt. Det finns ju många brudar här inne vars blivande/män varit precis lika delaktiga (och även MER initiativagande) i planeringen av deras bröllop.

Det är tidnings-principen. Allt ont/jobbigt/tungt som händer skrivs det om och man uppfattar det som om det är SÅ världen är. Men alla situationer där INGET går fel och allt fungerar bra, det hör man inte lika mycket om - därför existerar det inte. Eller?

Om du gärna vill diskutera samhällsproblemet är ett bra tips att skapa en ny tråd i Debatt-delen av forumet.