50 bästa sätten att fria! Fyll på.

Samma här!

Det närmaste vi kommit ett frieri var första gången saken kom på tal. Han övervägde att ta ett jobb i ett annat land, som skulle medföra stora fördelar men förstås också uppenbara nackdelar. Under de diskussionerna kom vi in på att om vi skulle flytta dit skulle vi vara tvungna att gifta oss för att få bo tillsammans.  Han mumlade då att "det skulle jag iofs kunna tänka mig ändå". Själv hade jag inte haft en tanke åt det hållet utan tyckte det var alldeles för tidigt att ens tänka på det.

Det här med den eventuella flytten blev vår hittills största kris, men till slut kom jag fram till att om han absolut måste flytta för sin karriär så skulle jag följa med och lägga min egen på is några år. Och när jag blivit klar över att jag kände så insåg jag att det betydde att jag nog var redo att gifta mig ändå! Men sen dröjde det ytterligare ett år innan vi började prata om förlovning. Och då först genom att jag tittade menande på honom när vi gick förbi en guldsmedsaffär. Han fräste då, mycket romantiskt "det där har vi inte tid med idag". Men till slut så!

Och tack och lov fick han ett bra jobb i Sverige sen. Jag hade verkligen inte velat bo i det andra landet, ärligt talat.