50 bästa sätten att fria! Fyll på.

Samma här!

Det närmaste vi kommit ett frieri var första gången saken kom på tal. Han övervägde att ta ett jobb i ett annat land, som skulle medföra stora fördelar men förstås också uppenbara nackdelar. Under de diskussionerna kom vi in på att om vi skulle flytta dit skulle vi vara tvungna att gifta oss för att få bo tillsammans.  Han mumlade då att "det skulle jag iofs kunna tänka mig ändå". Själv hade jag inte haft en tanke åt det hållet utan tyckte det var alldeles för tidigt att ens tänka på det.

Det här med den eventuella flytten blev vår hittills största kris, men till slut kom jag fram till att om han absolut måste flytta för sin karriär så skulle jag följa med och lägga min egen på is några år. Och när jag blivit klar över att jag kände så insåg jag att det betydde att jag nog var redo att gifta mig ändå! Men sen dröjde det ytterligare ett år innan vi började prata om förlovning. Och då först genom att jag tittade menande på honom när vi gick förbi en guldsmedsaffär. Han fräste då, mycket romantiskt "det där har vi inte tid med idag". Men till slut så!

Och tack och lov fick han ett bra jobb i Sverige sen. Jag hade verkligen inte velat bo i det andra landet, ärligt talat.

Jag bestämde mig i februari i fjol. SÅ medan gubben jobbade ordnade jag bröllopskonto, bestämde datum, bokade kyrka och präst och så. Sen skickade jag ett sms till gubben:

"Den sjätte augusti nästa år  ska vi gifta oss, bara så du vet. Kyrka och så är bokat. Vi pratar mer om det när du kommer hem. Älskar dig, puss"

Han trodde jag fått fnatt totalt. När han kom hem kramade han mig och sa: -"Vad har du nu hittat på knäppis?"

Och så var det klart! Romantik på högre nivå går ej att finna va?  ;)

Jag tror att alla frierier är fantastiska, eftersom de innebär att de inblandade har bestämt sig. Då blir det vackert, oavsett.

I vårt fall gick det till så här: 

Vi hade pratat om äktenskap och att vi ville leva ihop. Kring den biten visste jag var vi stod. Men vi hade bara varit tillsammans en kort tid (vi var vänner innan dess, men ändå).
Jag trodde att hon skulle kunna svara ja, men var absolut inte säker. Duktigt nervös!!!

Jag började 10-09-08 (ett bra nedräkningsdatum) med ett kuvert att öppna klockan 10.09. Där var ett schiffer som jag hittat på själv (gjorde nya tecken för bokstäverna och "skrev" med dem istället). Det fanns inget facit. Det är väl ingen sport ;)  

Där stod iaf att  hon skulle minnas dagens datum, eftersom det var hennes kod. Sen på kvällen fick hon öppna en försluten presentpåse med kombinations-hänglås på. Däri låg ett foto på oss med en rebus på baksidan. Den ledde till en utflykt nästa kväll, där buss- och tunnelbanenummer blev nästa dags kod. Ny påse, ny dag. Då var det ett pussel att lägga. Det var mycket pyssel och fix under veckan, men det var sjukt kul att hålla henne på halster och se hur hon klurade. Jag hade gjort ett pussel av att plasta in ett a4 med bilder på oss och ett kärleksbrev. Där skrev jag att hon skulle packa en väska och göra sig redo för att åka ut till "vår ö" nästa dag. På kvällen träffade vi några kompisar som hittade på ett sidospår och grävde ner ytterligare ledtrådar i en park mitt i STHLM som hon fick leta efter mitt i natten under en utekväll. Lite roligt, eftersom de inte visste att det var ett frieri som låg bakom, utan trodde att det bara var ett av mina upptåg. 

Vi åkte ut till ön på lördagen, och hon trodde att det var det som var skatten. Men när vi haft picknick på våra klippor så fick hon en skattkista med ett övre lager plast-guld-smycken. Under låg en ask med ett hals-smycke jag låtit gravera med texten "Vill du bli min fru?".
Mitt hjärta stod still.
Hon tittade ner och läste och svarade ja utan att jag hunnit ställa frågan i ord. För säkerhets skull gick jag ner på knä och frågade en extra gång. Hon sa ja då också.
Sen drack vi champagne i min mormors gamla glas som jag smugglat med mig.

Ringarna ville jag att vi skulle bestämma tillsammans sen, så jag hade hennes "vanliga" ring som tillfällig och hon hade halssmycket som "råkade" vara en ring också. Sen åt vi middag på värdshuset och satt emellan två gnäll-par som vi inte märkte något av. Vi sov på hotell och vaknade i skärgården som förlovade. Det var en fantastisk kväll och helg. 

Jag vet att hon älskar mig och vill leva med mig, men det fanns en stor risk att hon skulle tycka att det gick för fort. Men när jag vet, så vet jag. Det finns ingen bättre för mig. Ingen annan som får mig att vara den bästa versionen av mig själv. Som får mig att tänka att ett liv tillsammans är för kort. Jag vill ha mer...  
Den 23 juli gifter vi oss på våran ö. Hon vill bli min fru. Hon sa ja.