Har kärlek och bröllop en åldersgräns?

Tycker det har med personligheten att göra. Innan 20 så känner iaf inte jag någon som skulle ha varit mogen att gifta sig även om flera förlovade sig och skulle gifta sig och hela baletten. Ingen av dem är ihop idag... det som var konsekvent för dem alla var att "Nej, jag vet att det sällan funkar men VI är minsann undantaget som bekräftar regeln".

De som varit unga (21-22) och där det hållt länge (och håller än) är de som inte gjort en så stor grej av att de varit unga. De har varit trygga i sig själva och inte försvarat sin låga ålder utan bara bemött sådana kommentarer med "Ja, det är din åsikt" i princip och lämnat ämnet. De har varit trygga i sig själva och inte gjort det för att bevisa något för omvärlden.

Så skulle jag säga en ålder, inte innan 21. Men sedan finns det ju de som är 21 i huvudet fast de är 19. Men jag tycker inte man ska kasta sig in i sådana saker innan man faktiskt hunnit bli någorlunda vuxen. Det händer SÅÅÅÅÅ mycket mellan 18 och 25, och allra mest mellan kanske 18 och 21. Klarar man de åren ihop, då klarar man nog mycket. Varför stressa...

Fast det var nog väldigt länge sedan 15 var en okej ålder i Sverige... vi har haft mer eller mindre arrangerade äktenskap i Sverige också, och jag tror det har starka samband med det. Ofta var mannen mycket äldre. Tycker inte det är något att sträva efter faktiskt...

Har en granne som gifte sig som 16-åring i slutet på 40-talet. Hon fick skriva till kungen och be om lov för att hon var så ung. Han var precis 18 då, och de väntade barn så det var väl lite bråttom förmodar jag. De levde ihop tills han dog för några år sedan, men de var också av en sådan generation att har man gift sig så har man. Tror inte de hade gjort samma val igen om de kunnat ändra sig.

Nej, jag håller med, och bland de jag känner både i min generation och mina föräldrars så är denna typ av människor överrepresenterade bland de som skiljer sig. Självklart kan man skilja sig ändå, och självklart håller en del ihop ändå. Men utifrån min egen omgivning så märks det tydligt vilka som faktiskt VAR mogna att gifta sig, och vilka som bara gifte sig för att "fixa förhållandet", för att det var dags, för att "jag ska" etc.

Ta tillbaks inbjudningar tycker jag dock man ska ha rätt att göra, men kanske inte av anledningen att kompisen bestämt sig för en svart klänning, tärnan lever och andas inte bröllop 24/7, svärmodern som betalar hela kalaset vill gärna ha med sin syster men "det är MIN dag och JAG bestämmer". Det kan ändå finnas tillfällen när det kan var befogat.

Ja, jag har också läst detta. I teorin är det tillåtet, men i praktiken i princip omöjligt att få tillstånd. Jag kan inte heller finna ett enda skäl till att en omyndig person skulle ha någon fullgod orsak till att behöva gifta sig så ung.

Desto större anledning att inte tillåta bröllop då tycker jag! Det är ju totalt vansinne att godkänna ett sådant (förmodligen arrangerat) bröllop bara för att det finns idioter som tycker det är okej. Det kanske drabbar några oskyldiga längs vägen, men för the greater good så ska man verkligen inte falla för hot om våld. Jag tror definitivt inte du kan få dispens om du kommer och säger att du är hotad av hedersrelaterade brott annars. Det finns t o m fall där man inte godkänt utländska bröllop som legitima i Sverige därför att en eller båda i brudparet inte är myndiga.

Ju yngre man är, desto mer vet man... det är väl common knowledge

Du var såklart (precis som jag) ett av få undantag som bekräftade alla regler också? Nu tror jag iofs att jag var ganska mogen för min ålder som 16-åring ändå, men inte så mogen som man gärna ville tro...