Har kärlek och bröllop en åldersgräns?
Idag får vi inte gifta oss under 18, det går inte ens skriva till kungs att få göra det och det beror helt på att så många arabiska flickor och pojkar blev bortgifta tidigt så nu måste man vara myndig även det kanske inte hjälper fullt ut.
Som gammal räv så märker man snabbt vem som kommer klara av att gifta sig ung och vem som inte kommer att göra det. Det märks, de som har en otroligt romantisk syn på äktenskapet, " vi älskar varandra, aldrig kommer att gräla och våra barn kommer aldrig skrika på natten" eller en benhård vi emot världen attityd " Alla är emot oss, du med om du inte håller med oss angånde rosa enhörningar. Vi älskar vandra, mer någon älskat någon annan och ska bevisa det med att gifta oss" brukar få väldigt svårt att klara av vardagen när den kommer.
Men denna attityd finns och äldre med men den är mindre vanlig, det känns som ju äldre man blir, ju mindre magi finns i världen och man sker den krassa verkligheten för vad den är. En grå vardag som man kan fylla med kärlek om man så vill.
Jag och min karl gifte oss snabbt, 5 månader efter vi blev ihop, jag hymlar inte med detta MEN vi är över 30 och 40 och vi pratade igenom allt det praktiska innan vi blev ihop, vi kollade och dubbelkollade allt och sedan tog vi en funderare och sen sa vi oki, klarar vi 3 veckor av vardag tillsammans så gifter vi oss.
Så trasig bil, snö kaos ( läs 10 cm snö på marken och minus 14), knappt någon mat ( butikerna var nästan tömda och fick inga leveranser pga snökakaos), inställt flyg, svin kall lägenhet och normal vardag så kom vi fram att detta kan vi nog klara, det blir inte lätt men det går nog.
Så vi började planera bröllopet, medans jag var i mitt hemland och han i sitt och 3 månader pappers arbete och ringa hit och dit för att min svenska skiljsmässa var inte giltig i Skottland utan ett skrivet papper av rätten, min exmake (vilket vi inte skaffade, vägrar prata med honom) och mitt birth certificate, vilket vi inte har i Sverige så började vi inse att det blir nog inget bröllop i värsta fall. Så då planerade vi stället en avskedsfest för hans familj. Men skam dem som ger sig, efter min make hade hotat att stämma dem och skriva om problemet i tidingen och krävde pengarna tillbaka, så 14 dagar innan bröllops datumet fick vi ett ja till giftermål.
Och där slutar inte problemen, det var bara en smak av vad som komma skall, men vi visste att de inte skulle bli lätt, vi var realisika att kärlek löser inga problem, det blir bara lättare att lösa problem om man älskar varandra. Och vi gav varandra utrymme, egen tid och lät all ta sin tid. Vi gjorde inte allt tillsammans, ibland hade vi även semster ifrån varandra, vilket gjorde att vi saknade varandra som attan.
Och det är sånna par med liknade iställning som oss, som även klarar av att gifta sig ung, det finns inget rosenrött med kärleken bara en stor gemenskap och ett mål i framtiden.