Slipp onda fötter!!

Jag har extrema problem med mina fötter.
Speciellt den vänstra som jag har opererat tre ggr och där det har "läckt ut" benmärg i foten som sätter sig som små pelare mellan fotbenen.
Detta betyder att när jag belastar foten fel, trampar snett eller liknande så "bryter jag foten" när dom där små känsliga pelarna går av...

Jag skulle trots detta aldrig i livet smörja fötterna med lokalbedövande ("smärtlindrande") salva.

Nu är det inte smärtlindring av mina fötter, men samma princip, som gör att jag totalt backar för det här förslaget.
Jag har överrörliga leder, och min vänstra axel satt så lös innan operationerna att den gick ur led när jag förde golvmoppen i ett åttformat mönster. Och sen klickade den tillbaka under slutet av 8:an...
För att kunna jobba så smorde jag med sån salva. För "då gjorde det ju inte ont". Jag visste ju vad som gjorde ont och vad det berodde på. Det var när jag lyfte armen för högt, sträckte mig för långt mm...
Istället för att undvika detta och anpassa mig efter min smärta och kanske lämna ut hotellnycklarna med höger arm istället, så bedövade jag alltså.
Nu riskerar jag en tredje operation bara för att jag inte lyssnade på kroppen och försökte dölja det som var fel.

Jag vet att foten är känsligare än vad vi tror. Och att när du får ont i fötterna så beror det på att något är fel.
Det kan vara microfrakturer i fotbenen (inte ovanligt) och om du smärtlindrar och alltså döljer dom problemen så kan du få skador för livet. Microfrakturer kan man få av för höga klackar, eller fel stöd under fotvalvet och för hög belastning på trampdynan. Dvs obekväma högklackade skor...
Ha dom supersnygga obekväma skorna i kyrkan och under middagen (skorna syns ju när man sitter ner. Men det gör ju inte så ont att bara sitta med skorna på) men byt till dansen sen och ta ett par riktigt bekväma skor då istället. Och hoppa över det där med smärtlindringen.

Jag tycker ju inte att det är att vara "överförsiktig" när man lyssnar på kroppens varningssignaler.

Om skorna gör så ont att man inte kan ha dom utan smärtstillande så är det något som är fel.
Det finns snygga och bekväma skor. Dansskor brukar vara ett bra alternativ. Finns ju salsa-skor som brukar vara lite blingade.
Dessutom om klänningen är rätt längd (om man har en lång klänning nu då förståss) så kommer ju skorna knappt synas.
Är det verkligen värt att plåga sina fötter med skor som inte syns, men som gör förbannat ont? Bara för att man själv ska veta att man har snygga skor på sig?

Om det går så illa att du får microfrakturer (som är en stressfraktur) i fotbenen så kan det ta många månader att läka, och med troliga följdproblem.

Självklart är det upp till var och en.
Men att lyssna på varningarna kan vara en bra idé faktiskt. Sen får man väl välja själv om det är värt risken eller inte

Förolämpa? Vem förolämpar?
Visst får man ge tips, men det här är ett kontroversiellt tips och då får man räkna med att kanske få lite negativ respons.
Och med negativ menar jag inte elak, bara att inte alla håller med en om att det är världens bästa tips...

Min fråga kvarstår i alla fall...
Skorna syns för det mesta inte pga den långa klänningen. Varför då behandla sina fötter så illa bara för att själv veta att man har snygga skor på sig?
Man har bara två fötter. Var rädd om dom. Och det gäller inte bara på bröllopsdagen faktiskt

Lugn nu...
Jag har inte sagt att hon jävlas, och jag har defenitivt inte sagt att hon inte får göra som hon vill.
Jag har inte heller sagt att man blir missbrukare av att smörja fötterna med voltaren...
Vad har du fått det ifrån?
Om du pratar med mig så blanda inte in någon annans åsikter.

Varför blir du så arg?
Jag vill verkligen inte att någon ska få lika dana problem som jag har med mina fötter. Därför avråder jag.
Men visst. Det kanske är shysstare av mig att hålla käften och sen sitta och tänka för mig själv "det var väl det jag visste" om det sen skulle gå illa?
Jag pratar om att smärta är varningssignaler med stort V. Om man får ont i fötterna av att gå i högklackat så bör man inte göra det. Inte alls alltså. Och nu pratar jag smärta, inte obehag och lite öm i fötterna...
Eftersom TS skrev just smärta och inte bara om ömhet och obehag. (Vilket ju alla får mer eller mindre av höga klackar)

För din upplysning så kan jag inte ha vanliga tenniskor, jag kan inte ha ballerinaskor, jag kan inte heller gå barfota. Jag måste hitta skor som sitter perfekt, vilket innebär att jag får lägga många timmar på att prova, prova och återigen prova skor. Så jag vet att det går att hitta skor som man gillar utseendemässigt men som också är sköna att gå i. Till vardags så måste jag använda MBT-skor om jag över huvud taget ska orka med en vardag pga att mina fötter är förstörda. Det har inget med sjukdom att göra...
Microfrakturer som jag pratat om har inget att göra med om man smörjer med voltaren eller inte (alltså inte som en bieffekt). Det har att göra med om man får smärta av att gå i högklackat. Mellanfotsbenen och benen i främre delen av foten är sköra. Och om det gör så ont att man inte kan gå utan smärtlindring så är det något som är fel.
Det har alltså inget med lite för trånga skor och skoskav att göra...

Men det är givetvis fruktansvärt elakt av mig att säga detta.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt och ska genast gå och ställa mig i skamvrån

Det är lugnt Hofsennanen Tottoplex (coolt nick förresten, vad kommer det ifrån?).
Ibland är inte förmaningar bara av ondo. Dom kan vara av omtanke också även om det kanske känns bakåtsträvande.
Om man har negativa erfarenheter av något så kan det ju vara bra om andra får veta det, så att dom inte gör om samma misstag...


Jag hade varit jätteglad om nån talade om för mig att Anizette hugger som en kobra. Eller att Loving kan sparka framåt som en ko... Alltså när jag jobbade på ridskolan...
Det hade gjort att jag sluppit 15 stygn i ena axeln och ett knä som svullnade upp till fotbollsstorlek...
Och då var jag ändå väldigt hästvan. Och kunde läsa av dom bra. Men jag reagerade för sent eftersom dom var luriga...
Då hade jag ju varit medveten om det, även om jag sen ändå valt att gå in till dom och kanske blivit sparkad / biten ändå.
Samma med voltarensalvan nu som kan orsaka exem och sår. Om jag vet om det så kanske det är läge att köpa en tub nu och prova salvan på en liten fläck på foten och kanske armvecket där man är som känsligast i huden. Så man inte riskerar en allergisk reaktion på bröllopsdagen...
Eller att man kanske ändå tar med dom där bekväma lågklackade skorna till dansen så man kan byta om fötterna gör för ont trots allt...

Jag tror inte jag varit med om något när det gäller hästar som fått mig att inte gilla dom. Och då är ändå endel av mina skador så pass illa att det tagit flera år att återhämta sig någotsånär
Men med tanke på att jag satt på en häst första gången när jag var 3 månader och därefter varit hysteriskt tokig i hästar så är det nog inte så konstigt att inga brutna ben eller sönderslitna muskler kan få mig att hålla mig helt ifrån dom

Nåväl nu var det ju inte det som tråden handlade om, det var en parentes angående att råd kan vara bra att få och att det är bättre att tänka efter före.
Man behöver ju inte ta alla råd som negativ kritik och att alla som inte tycker att ett råd är jättebra = partypoopers.
Det jag hoppas på när det gäller den här tråden är att dom som följer TS råd gör det med våra oroliga påståenden och tankar i bakhuvudet. Och att dom kanske provar någon gång innan också.
Och hur som helst så önskar jag alla blivande brudar en underbar och smärtfri bröllopsdag

Kan göra ett tillägg till bruden's inlägg ovan här.

Vissa receptfria mediciner har riktigt otäcka biverkningar.
Jag tog en receptfri migränmedicin som jättemånga rekommenderat mig.
Det slutade med att jag satt inlindad i flera filtar på en stol framför brasan, knappt vid medvetande. Så illamående att jag inte kunde röra mig.
Medans sambon försöker få något svar från sjukvårdsupplysningen (20 min i kö).
Jag trodde jag skulle dö... Jag mådde så fruktansvärt illa. Ont ont ont överallt, världen gick i vågor. Kom in och ut ur fokus. Hjärtat slog som om det var på väg ut ur bröstet...

Det här var alltså receptfri medicin som flera av mina jobbarkompisar använder utan några bieffekter alls...
Så receptfri medicin är inte alltid ofarlig. Även om den är vältestad.
Att vara medveten om vilka biverkningar en medicin har är bra.
Men sen är det ingen som säger att man inte ska testa själv ändå. Men det kanske är dumt att testa på bröllopsdagen som jag sagt innan

Det hade i alla fall jag missat.. Jag gav mig inte in i debatten om smärtstillande förrän precis nu i slutet så jag har nog inte ens tänkt på det.
Bra av dig att ta upp det...
men ett tips, lägg in det som ett tillägg i TS

Men nu får du väl ge dig?
Här ber jag om ursäkt för att jag missat en bit, ger dig beröm för att du har tagit upp det, och ger dig ett tips för att inte andra ska missa den biten som tydligen är brännpunkten och du går i taket med massa utropstecken och "snälla människor".

Är du ute efter att bråka eller vad är det frågan om?
Du taggar då igång väldigt fort i alla fall.
Dags att slå om till koffeinfritt kaffe tror jag