Håller jag på att bryta ihop??

Hur länge har detta pågått? Kom det plötsligt (det du säger att du överanalyserar) eller smygande? Det låter jättejobbigt. Är du en högpresterande person som har höga krav på dig själv? Låter som att du går igenom en inre kris, en period av nedstämdhet eller extrem stress. Är det just dessa specifika relationer som gör dig ledsen eller är det fler saker? Får du fysiska symtom (hjärtklappning, huvudvärk, yrsel) också?
Hittar du glädje i livet och kan ibland bortse/skaka av dig detta eller är känslan som du beskriver konstant?
Vad säger din m2b, känner han att något inte stämmer hos dig? Kanske är det inte så att alla vänt dig ryggen utan att du, som du resonerar kring, övertolkar signaler och är hylervigilant; att du bara registrerar allt dåligt eller att allt är riktat mot dig.
Kan vara stressen kring bröllopet som tillsammans med några bitska kommentarer gjort att du blivit nedsetämd eller drabbats av någon slags utmattnings-/stressreaktion.

Mitt råd är att gå och prata med någon. Det måste kännas otroligt påfrestande för dig och det är säkert många som är i din situation! Ibland blir det bara för mycket helt enkelt, så låser sig kroppen och knoppen och man känner inte igen sig själv.

Vad bra att din m2b är så stöttande och att du kan prata med honom. Han verkar vara en klippa.
Vågar du konfrontera dina vänner tror du? kanske kan det göra att ältandet släpper, att du "får ur dig" dina känslor? Oavsett vad de svarar så har du då åtminstone gjort dig själv en tjänst och tagit upp det som du ältar och grubblar på varje dag.
Om du inte vill konfrontera, vilket ingen skulle döma dig för heller, så försök att, som din man säger - lägg energi på annat. Hitta på saker som är roliga och umgås med personer som är viktiga för dig och som älskar dig för den du är. Ibland är det så att man måst rannsaka sina relationer och då kan man komma till riktigt svåra insikter. Att rensa livet på negativ input är svårt och kräver mod.
Oavsett om det är du som övertolkar dina vänners avsikter eller om det 'är så att dina vänner inte är på din sida, så är detta något som tar upp mycket tid och skapar mycket ångest hos dig. Ett tips, som används i KBT, är att sätta en timme om dagen till att grubbla över detta. Den här timmen ska du inte göra något annat än att grubbla, gråta och känna ångest. Lägg helst inte timmen på kvällen innan du går och lägger dig, utan gärna på förmiddagen när du har en ensam stund. Efter detta så får du inte tänka på det. Alls. Spara det till nästa gång, helt enkelt. Efter ett tag kanske du kan dra ner på grubbeltiden, till 45 minuter.
Du är inte ensam!