Pappa kom inte på bröllopet..

Jag som nyss har gått igenom en begravning av min mamma kan ju ge en annan sida...
Skulle min sambo valt att gå på sin brors bröllop (vi har inga barn själva än) framför att vara vid min sida på begravningen så hade jag nog inte kunnat förlåta honom. Hans stöd i den svåra stunden var ovärderligt och jag hade inte klarat mig utan honom.
Och i all sorg och förvirring så hade jag nog inte heller kommit ihåg att svara på om jag skulle komma på bröllopet eller inte.

Det verkar ju som om han inte har så bra kontakt med dig (TS) och det är beklagligt.
Men bröllop reparerar inte trasiga kontakter eller förhållanden med släktingar tyvärr. Utan det brukar snarare vara tvärt om. Som brudpar så hamnar man i sin bröllopsbubbla och tror att alla andra ska förstå hur stor grej det är och att alla ska prioritera ens bröllop.
Jag är själv där, så jag vet hur lätt det är att falla i den gropen...

Min pappa och jag har inte haft världens bästa relation under min uppväxt. Men det förändrades för många år sen... När jag började bli vuxen och kunde prata med pappa på ett annat sätt så kunde jag förklara varför jag blev så sårad och hur han sårade mig. Och hur allt hade börjat (redan när jag var 3 och hans dåvarande "nya" tjej behandlade mig illa när han var på jobbet). Nu har vi reparerat vår relation och han kommer vara en viktig person på bröllopet och festen efteråt, även hans nuvarande sambo (sen ca 20 år tillbaka) kommer att vara där. Som "ersättning" för min nyss avlidna mamma faktiskt...
Ibland måste man riskera relationen för att komma över det som varit.

Om du vill ha en bra relation med din pappa så får ni nog starta om. Som vuxna människor och inte som far och dotter. Låt sen relationen mogna till en mer far/dotter-relation.
Som bara vuxna människor som känner varandra så behöver besvikelsen inte bli så stor när du känner att han prioriterar andra.

Trist att du blev så besviken i alla fall, och hoppas att du hade en underbar dag ändå.

Ja jag skulle vilja vara ett stöd för min sambo som av förståeliga skäl säkert är rätt nerbruten om vi var i den situationen.
Kan ju kontra med att "det kanske inte är lika lätt att tänka sig in i den situationen om man inte förlorat en förälder eller närstående än"...

Jag hade varit väldigt ledsen över att missa bröllopet. Men fira kan man göra en annan dag. Att ställa upp och vara ett stöd kan man dock inte sätta datum på. Jag skulle aldrig lämna min andra hälft ensam med sin sorg. Det skulle vara själviskt

Ja jag tror att det kan bottna i det som du säger.
Och du beskriver så bra det jag försökte få fram i mitt första inlägg...

Vi hade inte så mycket val när det gällde mamma. Ofta är det så när någon dör mitt i sommaren. Dom vill då ha begravningen så fort som möjligt pga att kroppen ju börjar brytas ner så fort pga värmen. Fonus sa "Torsdag om 2 veckor. Vilken tid?"... Inget alternativ om dag eller vecka liksom.
Det blev kaos i huvudet då... Vilka ska vi ringa? Har vi koll på vilka som vill komma och vad har vi för möjligheter att kontakta dom? Och alla beslut... Usch. Jag hoppas ni slipper vara med om det på många många år än...
Jag kan helt klart säga att om vi hade varit bjudna på något annat den dagen så hade inte jag kommit ihåg att avboka det. Och min sambo har inte koll på sånt, så han hade inte tänkt på det heller...

Jo och jag förstår det också...
Jag ville som jag ju skrev, ge en annan sida av saken helt enkelt...
Och det har jag gjort nu