Pappa kom inte på bröllopet..

Chicita

"Skulle min sambo valt att gå på sin brors bröllop (vi har inga barn själva än) framför att vara vid min sida på begravningen så hade jag nog inte kunnat förlåta honom"

Så du hade alltså valt att gå på din svärmors/svärfars begravning istället för din dotters/sons bröllop?
Men det kanske inte är lika lätt att tänka sig in i den situationen om man inte har egna barn än.
Kan inte föreställa mig ens hur någon kan välja nåt annat före sina egna barn.

Oj vilken disskussion det blev..

Som några listat ut så är detta givetvis en väldigt infekterad relation sen flera år tillbaka..
Någon trodde jag var ung, men jag är 32 år och ändå besviken..
Jag har alltid stått min pappa väldigt nära.. han träffade sin nuvarande fru när min äldsta var ca2år.. för alltså ca 8år sedan..

Och allt var som vanligt i ca 1-2år.. sen flyttade dom långt ifrån oss och även hennes egna barn som bor på nästan samma ort som mig. Då började allt.. man såg klart och tydligt vem som styrde och ställde och vilka som blev drabbade.. jag och mina barn.. hennes barn blev ofta nerbjudna till dom med flyg.. aldrig vi.. vi var dock där en gång på semester och hon visade klrt och tydligt att vi var i vägen.. hon blev sur över att min pappa följde med oss på Akvariet när de skulle fara bara nån helg efteråt med hennes barnbarn dit..

Fick veta flera gånger att de varit upp till våran stad och hälsat på hennes barn/barnbarn, men inte hunnit med att hälsa på oss..

De ggr de varit till oss och hälsat på har de bara haft tid att stanna ca 40min.. nej jag ljuger inte.. en gång hade han bara tid i 20min tom.. (vi bor 100mil ifrån varandra)

De far alltid upp när hennes barnbarn fyller år.. de har inte varit upp en endaste gång när nåt av mina barn (3st) fyller år! aldrig! När jag fyllde 30 hade dom inte råd att komma för dom hade varit upp redan 2v före (som jag inte visste då dom inte hade tid att komma till mig) och hjälpt hennes dotter att flytta. Kan även säga att jag flyttat 2ggr också men inte fått någ som helst hjälp av dom.

När min 3:a föddes för drygt 1år sedan.. så "råkade" han vara här uppe 1v efter då dom hjälpte hennes dotter igen att flytta.. då kom han förbi i 35min.. hans fru är aldrig med till oss.

Egentligen så är jag inte så brydd över pengar på kronan, men då hennes barnbarn får en ny cykel i present av dom och mina skickar dom nån liten plastgrej för typ 100kr till så blir man lite besviken..

Och det finns massa fler saker å säga egentligen..

Men JA jag blev väldigt besviken över att han valde sin "nya" familj igen över mig.. och nej jag vet att man inte planerar begravning.. men det kändes för mig som att detta var ett sista försök att se hur mycket han bryr sig om mig.. och ja jag är väl Ego då som nån sa..

Inte ens ett svar på min inbjudan., inte ens ett Grattis till giftermålet.. ingenting..

Han skickade ett meddelande nån dag efter och bad mig be sonen skriva vad han önskar sig i present (fyller år om 1mån).. inte nånting om att jag gift mig.. så då frågade jag faktiskt om varför han inte ens svarat på inbjudan.. fick svaret, Vi kunde inte men det var ju lite klantingt att inte svara.. bara en ursäkt i förbifarten..

Så nu känner jag faktiskt att jag inte har nåt till övers för min far.. bara min äldsta som vet ungefär vem hans morfar är.. mellandottern frågar ofta vem hennes morfar är.. och den minsta har ju ingen aning..
Dom säger morfar och mormor till min mamma och hennes karl.

Jag själv skulle aldrig kräva av min man att välja mig och begravning istället för hans barns giftermål.. aldrig.. han kan trösta mig när som helst, måste inte vara just dom 2 timmarna i kyrkan.. då känns det ju mer ett minne för livet att få se sina barn gifta sig.. men det är ju vad jag tycker.

Jadå jag har varit på närstående begravning och vet precis hur det känns.. men jag skulle aldrig tvinga med mig min man om han hade något viktigt på sin "egen" sida av släkten.. det är ju hans beslut och inget jag skulle vara arg på honom för.

Och vad gäller barnens kontakt med deras morfar så finns det ingen.. han vill ju inte ha någon.. att skicka en present 1gång per år med posten är inte att bry sig.

Jo nog är jag vuxen.. och jag tänker nu sluta bry mig och acceptera hans val av familj.. han har tydligt visat på många plan (inte bara just detta med nu bröllop vs begravning) vilka personer som är viktigast för honom.
När han hellre hälsar på sin frus barnbarn än sina egna.

Ja ni har flera rätt.. det har nog mest med hur han skötte hela situationen.. dvs sket fullständigt i att ens meddela mig om att han inte kunde komma.. inte ens ett Grattis.. ingenting!! Hur uppe i sorgen man än är så kan man väl få fram ett litet Grattis?

Dom bor ca 100mil ifrån mig och hennes barn.. vi barn bor på samma ort ca 3mil ifrån varandra.. de är upp hit ca 5-6ggr per år.. varav de _kanske_ hälsar på oss en 30-40min (bara pappa inte frun) EN!! av dom gångerna.. resten av gångerna så hinner dom inte och har massor att göra (brukar vara typ tors-sön).. dom bor alltid hos fruns dotter eller på hotell nära dom.

Jag skrev ett låååångt brev till honom för ca 1,5år sedan där jag noga och väl uttryckte mig hur jag tycker att han behandlar mig jämfört med hennes barn etc
Fick den ena bortförklaringen efter den andra ursäkten., den ena mer patetisk än den andra..

Ja ni får kalla mig vad ni vill.. Egotrippad eller nåt annat.. jag skriver bara hur jag känner.. för att få ventilera mig lite.. men jag kan säga, vare sig ni tror mig eller inte, så är jag definitivt inte det minsta egotrippad.. jag tänker sällan och aldrig på mig själv i första hand.. men om man då kallas ego för att jag blir besviken över att min pappa skiter i mig och mina barn och skaffat sig nya barn att bry sig om.. så Ja då är jag ego.. väldigt ego!

Och Nej jag är inte ensambarn och van att få all uppmärksamhet.. jag har en bror.. han och vår far har betydligt bättre kontakt än vi men inte alls speciellt bra.. de pratar nån gång per år..
Min pappas fru är inte heller den första kvinnan han haft sen mina föräldrar separerade.. den förra kvinnan var halvalkis så det var väl inte sån lyckad relation till sin styvmor där precis men men.. däremot så har jag fortfarande lite kontakt med den kvinnans barn som då var våra styvsyskon i ett par år.

Och som nån skrev att jag är svartsjuk på hans nya.. Nä då är det nog helt tvärtom för hon visade rätt snabbt att jag inte var så viktig.. tror nog mer att hon då var svartsjuk på min och min pappas relation.. om man nu ska säga att nån är svartsjuk.. till min bror och hans sambo (de har inga barn än) har de BÅDA varit och hälsat på några ggr.. inte så många men ändock..

Och Nej jag är inte helt perfekt själv.. jag har både del och ansvar i det hela.. men man orkar inte vara den som försöker när man aldrig får något tillbaka.