Jag rer inte ut det här!

Jag tror faktiskt att jag i ditt ställe inte skulle planera för bröllopet alls.
Jag tycker nog att man bör vara så pass överens så att man bägge vill gifta sig, först då kan man börja göra kompromisser, tycker jag.

Jag tror ärligt talat inte att det kommer bli någon hit om du å din sida vill ha ett större bröllop med vänner och fest, tårta och hela balunsen medan han egentligen inte vill gifta sig men gör det ändå och då helst bara vill sopa det under mattan.

Ni kanske borde låta tanken på äktenskap mogna lite till. Visst, ni har varit ett par i nio år, men uppenbarligen står ni ju inte lika i tanken på äktenskapet. Din sambo kanske behöver ännu mer tid för att komma till det?
Varför är det så viktigt för dig att ni ska gifta er och varför är det viktigt att göra det just nu? varför vill han inte gifta sig och varför vill han inte dela dagen med vänner och bekanta om han gifter sig?
Hur mycket har ni diskuterat kring hur och varför-frågorna?

Mitt svar kanske låter hårt, men jag tror inte att det är något framgångsrecept att ena parten (oavsett vilken) i relationen måste vika sig för den andra/e när det gäller livsval som att gifta sig eller inte, skaffa barn eller inte osv. För även om ni håller bröllopet väldigt litet, så har din sambo fortfarande vikt sig för din vilja i detta, så som jag uppfattar din trådstart.

Jag förstår att mitt svar kanske inte är vad du vill höra eller tillhör den typ av råd du känner att du behöver i detta, men det är ändå så här jag tänker när jag tänker mig in i er situation. Hoppas ni kommer fram till en bra lösning, hur ni än gör.