Jag rer inte ut det här!

Min första tanke.. varför gifter man sig om den andre inte vill?

Hur gärna jag än skulle ville gifta mig så skulle jag aldrig tvinga karln att göra det om han inte ville.. och jag skulle inte ens vela gifta mig själv med någon som inte vill gifta sig.
Om du nu har lyckats övertala honom att gifta sig öht, kan du inte nöja dig med det då?

Låt honom få då bröllopet som han vill.. litet och enkelt.

Jo alltså han har alltid velat gifta sig, men det är just allt ståhej runt om som gjort att han tvivlat. själva bröllopet ser han fram emot... Jag är bara rädd att jag ska känna att själva bröllopet inte bli så speciellt.

Han får alltid bestämma om allt annat. Bilar, semestrar..... han vill absolut inte bo i hus nån gång i framtiden och det får ju jag skita i då... vilket är jobbigt för mig eftersom jag är uppvuxen i hus och trivs inte alltför bra i lägenhet som vi bor i nu. Kan jag få va med och påverka vårat bröllop lite mer då känner jag?

Jag tror faktiskt att jag i ditt ställe inte skulle planera för bröllopet alls.
Jag tycker nog att man bör vara så pass överens så att man bägge vill gifta sig, först då kan man börja göra kompromisser, tycker jag.

Jag tror ärligt talat inte att det kommer bli någon hit om du å din sida vill ha ett större bröllop med vänner och fest, tårta och hela balunsen medan han egentligen inte vill gifta sig men gör det ändå och då helst bara vill sopa det under mattan.

Ni kanske borde låta tanken på äktenskap mogna lite till. Visst, ni har varit ett par i nio år, men uppenbarligen står ni ju inte lika i tanken på äktenskapet. Din sambo kanske behöver ännu mer tid för att komma till det?
Varför är det så viktigt för dig att ni ska gifta er och varför är det viktigt att göra det just nu? varför vill han inte gifta sig och varför vill han inte dela dagen med vänner och bekanta om han gifter sig?
Hur mycket har ni diskuterat kring hur och varför-frågorna?

Mitt svar kanske låter hårt, men jag tror inte att det är något framgångsrecept att ena parten (oavsett vilken) i relationen måste vika sig för den andra/e när det gäller livsval som att gifta sig eller inte, skaffa barn eller inte osv. För även om ni håller bröllopet väldigt litet, så har din sambo fortfarande vikt sig för din vilja i detta, så som jag uppfattar din trådstart.

Jag förstår att mitt svar kanske inte är vad du vill höra eller tillhör den typ av råd du känner att du behöver i detta, men det är ändå så här jag tänker när jag tänker mig in i er situation. Hoppas ni kommer fram till en bra lösning, hur ni än gör. 

Tycker det låter lite som att ni har en helö del att reda ut o diskutera om innan ni ens gifter er. Låter som att ni inte vill en enda sak likadant.

Om du verkligen känner att han faktiskt vill ingå äktenskap, men att det är "ståicentrumbiten" som är problemet så tycker jag tat ni ska gifta er.. Har ni tänkt såhär annars; bara närmsta familjen och kanske släkten med vid vigseln, sen en lite större fest på kvällen.. Man kan ju säga till i förhand att ni inte vill ha så mycket tal och ståhej kring er, då kanske han kan ta det lite mer med ro?

TS - ni måste nog reda ut en del. Om ni inte har samma syn på en såhär viktig fråga hur blir det sen? Har ni samma framtidsmål? Vill ni samma saker i övrigt? Annars blir det kanske svårt att hålla ihop förhållandet i längden.

Om det enbart handlar om att han inte vill stå i centrum, och inte om att han inte vill gifta sig, då tycker jag nog att han får bjuda till lite och låta dig få ett bröllop som också blir som DU vill, och inte enbart som HAN vill. Om båda gifter sig ska båda vara nöjda. Att ha en fest med familjen är vad han är bestämd över, då tycker jag nog du kan kräva att inte blåsa av vid kl 19. Du tror inte han kommer dras med av stämningen senare?

Eller så gör ni en helt annan grej av det. Gifter er tidigt på förmiddagen och har ett lunchbröllop med fest och mat på eftermiddagen, då är ni ju klara vid 19 utan att ha haft en kortare fest för det. Det kanske inte blir ett dansa-hela-natten-bröllop, men gott om tid att fira och umgås.

Jag tycker din man låter som ett bortskämt barn som alltid får sin vilja igenom. I ett förhållande måste man kompromissa om saker, och välja sina slag. Ett bröllop ÄR en stor sak, och om han nu egentligen bara bryr sig om själva ceremonin och inte festen, då tycker jag det känns väldigt egoistiskt att inte låta dig få din vilja igenom denna enda dag. VARFÖR vill han inte stå i centrum? Gör han inte det på födelsedagar heller?

Jag tycker nog ni får ta ett ordentligt snack om det här med kompromisser. Varför är hans vilja och drömmar så mkt viktigare än dina? Är detta vad du vill resten av ditt liv, att stå tillbaks för att han "vill inte"? Tycker inte det låter som receptet på ett lyckligt liv ihop...

Ja han vill gifta sig. O ja det är ståhejgrejen som är jobbig tycker han. Så ja vi vet att vi vill vara med varann för resten av livet även utan bröllop.  vi kommer inte överens om det här med bröllop, men för det betyder det inte att vi inte vill va med varann. vi har en dotter ihop på 8 månader... Finns ingen annan jag vill ha! O inte han heller. så det är inte om vi ska separera eller ej som är det svåra, det är det här med bröllopet!

Jag vill bara knyta samman det sista bandet.... O han med men på sitt sätt och jag vill på mitt sätt

Att ha en fest vill han inte.... varken med tal eller utan tal. Tal vill inte jag heller ha, inget för oss. Jag vill bara fira med vår familj och våra vänner vår största dag.

Vi vill ha olika saker, han vill ha lägenhet, jag hus, han vill åka på semester i sverige, jag i utlandet....
Men det handlar ju om kompromisser.... Men just i det här fallet blir det lite knivigt o lösa känner vi.

Aja. tack till er som gav mig råd

Varför inte vigsel med bara er två eller kanske de absolut närmaste och sedan en fest som är mer som vanlig fest fast "festligare". Jag menar en riktig bröllopsfest men utan tal, utan honnörsbord mm. Skulle det funka? Gillar han inte fester alls eller? Man kan ju ha en stor fest med alla man vill ha med, men utan superfokus på er.

Jag tycker att det i det här fallet är HAN som ska kompromissa. Du verkar inte vara intresserat av något jätte-prinsessbröllop, utan du vill ha din familj och dina närmaste vänner där. Om inte han kan förstå att det är viktigt för dig så tycker jag att han är (med risk för att låta som en 4-åring..) dum! Vad säger han om att bjuda dom närmaste vännerna till kyrkan och sedan ha brudskål, tårta och kanske lite mackor i församlingshemmet? Det är en stor dag och det kommer betyda mycket att bara få prata lite med folk och låta dem gratulera er. Nu vet jag ju inte hur det är för dig, men om din dröm från början har varit 100 gäster med trerätters-middag och liveband och han bara vill ha era föräldrar som vittnen så ser jag inte riktigt vad han har kompromissat om... Du säger att han bestämmer var ni ska bo, vart ni ska semestra... Att DU kompromissar är inte det samma som ATT kompromissa. Jag tror att blivande skulle må bra av att vidga sina vyer. Om du vill bo i hus och han i lägenhet så kan man bo i radhus. Om han vill semestra i Sverige och du utomlands så får ni väl stanna i Sverige på sommaren och ta en tripp utomland en vecka vart annat år eller under vintern. Eller så får du åka med någon kompis om han tvärvägrar. Men varför ska du ge upp dina drömmar? Man lever bara en gång! Nä, bli bättre på kompromissandet så tror jag att din m2b får chansen att upptäcka lite nya saker i livet :)

Tack ännu en gång. Du med signaturen hmmm, tack för snälla ord. Man känner sig som en jävla bitch. Man gnäller över drömbröllopet man inte får när jag får min drömman. Men det är väl ändå tillåtet att få bli LITE besviken på att bröllopet inte blir som man tänkt sig. Jag är jätteglad att bara få gifta mig med honom, men det är ju just det jag vill fira. Precis som du säger så vill jag inte ha det där skitstora bröllopet med trerätters och liveband... Jag vill ha mina närmaste vänner, inget tal, Spotify, och en god buffé och en god tårta efteråt!
Jag va inte helt ute efter medhåll, bara lite råd, men man blir ändå ledsen när folk skriver det som att man är dum i huvudet bara för att man vill gifta sig med nån som inte är lika sugen. Jag tvingar inte på honom nånting!

Och som sagt, det är båda två som ska kompromissa. Vill ju att det ska bli en fin och rolig dag för oss. Tack igen!

Jag tycker ni ska prata med varandra, ett bra tips är att skriva ner vad ni absolut vill ha med på ert bröllop både i form av antalet personer, vilka som är viktiga att dela er dag med er, kläder, cermoni, fest ja allt helt enkelt! Sedan kan ni försöka kompromissa utifrån det. Det mesta går att lösa bara man pratar med varandra. Min blivande har inte velat gifta sig tidigare, medan jag alltId drömt om detta och tycker det är den ultimata kärlekshandlingen. Så när vi förlova oss var det inte bröllop med i beräkningen. Vi fick barn och ja då ville han gifta sig. Vi har haft äldigt olika syn på hur jag vill ha ett kyrkbröllop medan han tyckte att man lika gärna kunde gå till rådhuset och att det var festen som var det viktigaste. Han kände sen att han inte kunde säga nej till mitt drömbröllop, även om jag sa det att det funkar med rådhuset. Det jag vill säga är att man behöver inte vara lika och tycka exakt likadant, men man måste kunna prata med varandra. Jag önskar dig all lycka till!

Mitt ex ville gifta sig på en strand ensamma utan släkt och vänner, jag ville ha vigsel i kyrkan och stor fest med många gäster.
Vår komrpomiss blev: kyrlig vigsel men absolut närmsta familjen och närmsta vännerna med efterkommande middag och tårta/avec ( ingen dans och så)
Vi möttes halva vägen kan man säga och vi båda blev hur nöjda som helst. ( nu gifter jag mig igen och då blir det stor fest med live band o allt som jag ville ha första gången men nu vill ju min blivande samma och då är det ju helt klart enklare)

Så mitt råd är att fundera över vart ni kan mötas någonstans. På halva vägen, det är inte bara du som ska ge upp din dröm.

Lycka till!!