Inlägg från: Anonym (Bekymrad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Bekymrad)

    Jag rer inte ut det här!

    Ok, nu ska jag verkligen försöka förklara mitt problem. Skäms över vilka problem man har egentligen, bara skitsaker... Men men, nu är det så att jag behöver era råd, vad jag INTE behöver är att bli dumförklarad, så var snäll och bara kom med råd.

    Lång historia. Vi har bokat kyrka. jättekul. Men det har varit en lång tur hit. Sambon har inte velat gifta sig, men för mig är det superviktigt (har velat gifta mig med honom sen jag såg honom för 9 år sedan) men eftersom man måste kompromissa lite så har han "gått med på" att gifta sig. Fram och tillbaka har vi velat om hur, han är inte sugen på att ha en stor fest, mycket pengar, fix och han hatar att stå i centrum. Så då fick jag helt enkelt gå med på att bara ha för familjen. Och det är viktigast tycker jag. MEN.... jag kan inte släppa tanken på att ha lite fler gäster.... För mig är det väldigt viktigt att ha med mina vänner, finns dom som står mig närmare än t.ex. mina egna bröder. Självklart vill jag att de ska va med. Men kruxet då är bl.a. att vart ska vi dra gränsen? jag vill bjuda alla mina vänner då så ingen blir sårad. Det blir då total 8 st med deras respektive. inte så farligt mycke väl?

    Men för min älskling så är det inget han vill..... För hans del är det stort att bara gifta sig... O jaa, det är det verkligen, håller med. Men han är av den extremt oromantiska sorten, han bryr sig inte om fina sånger på bröllopet, hur tårtan ser ut eller ens hur vi ska ha det efter bröllopet. Han hade typ räknat med att vi skulle va klara vid 19 på kvällen..... Obestämd o åka hem..... för m in del är vår bröllopsdag jättestort, och jag vill även fira det med lite mer än bara en födelsedagskalas.... för det är så det kommer kännas. vi gifter oss och sedan åker vi hem o har ett trevligt födelsedagskalas....

    En del gör ju så att de gifter sig med bara familjen och så har de fest för vänner och bekanta vid senare tillfälle. men det skulle inte hjälpa oss.... då är ju fokusen på oss då också o det är ju det han inte vill....

    Gaaaah.... blir galen.... ska jag försöka släppa det här och fokusera på att vårt familjebröllop blir trevligt ist (vilket jag vet att det kommer bli) eller ska vi försöka lösa det på annat sätt? Jag kan liksom inte heller köra över karln och tvinga honom att "genomlida" en dag full med fest när han inte vill.... Kommer känna mig skitdum då... men hur gör man ett litet familje bröllop roligt?

    Vet att jag gnäller men orkar inte grubbla mer på detta. Please help Skäms

  • Svar på tråden Jag rer inte ut det här!
  • Anonym (Bekymrad)

    Jo alltså han har alltid velat gifta sig, men det är just allt ståhej runt om som gjort att han tvivlat. själva bröllopet ser han fram emot... Jag är bara rädd att jag ska känna att själva bröllopet inte bli så speciellt.

    Han får alltid bestämma om allt annat. Bilar, semestrar..... han vill absolut inte bo i hus nån gång i framtiden och det får ju jag skita i då... vilket är jobbigt för mig eftersom jag är uppvuxen i hus och trivs inte alltför bra i lägenhet som vi bor i nu. Kan jag få va med och påverka vårat bröllop lite mer då känner jag?

  • Anonym (Bekymrad)

    Ja han vill gifta sig. O ja det är ståhejgrejen som är jobbig tycker han. Så ja vi vet att vi vill vara med varann för resten av livet även utan bröllop.  vi kommer inte överens om det här med bröllop, men för det betyder det inte att vi inte vill va med varann. vi har en dotter ihop på 8 månader... Finns ingen annan jag vill ha! O inte han heller. så det är inte om vi ska separera eller ej som är det svåra, det är det här med bröllopet!

    Jag vill bara knyta samman det sista bandet.... O han med men på sitt sätt och jag vill på mitt sätt Tungan ute

    Att ha en fest vill han inte.... varken med tal eller utan tal. Tal vill inte jag heller ha, inget för oss. Jag vill bara fira med vår familj och våra vänner vår största dag.

    Vi vill ha olika saker, han vill ha lägenhet, jag hus, han vill åka på semester i sverige, jag i utlandet....
    Men det handlar ju om kompromisser.... Men just i det här fallet blir det lite knivigt o lösa känner vi.

    Aja. tack till er som gav mig råd

  • Anonym (Bekymrad)

    Tack ännu en gång. Du med signaturen hmmm, tack för snälla ord. Man känner sig som en jävla bitch. Man gnäller över drömbröllopet man inte får när jag får min drömman. Men det är väl ändå tillåtet att få bli LITE besviken på att bröllopet inte blir som man tänkt sig. Jag är jätteglad att bara få gifta mig med honom, men det är ju just det jag vill fira. Precis som du säger så vill jag inte ha det där skitstora bröllopet med trerätters och liveband... Jag vill ha mina närmaste vänner, inget tal, Spotify, och en god buffé och en god tårta efteråt!
    Jag va inte helt ute efter medhåll, bara lite råd, men man blir ändå ledsen när folk skriver det som att man är dum i huvudet bara för att man vill gifta sig med nån som inte är lika sugen. Jag tvingar inte på honom nånting!

    Och som sagt, det är båda två som ska kompromissa. Vill ju att det ska bli en fin och rolig dag för oss. Tack igen!

Svar på tråden Jag rer inte ut det här!