Min första tanke.. varför gifter man sig om den andre inte vill?
Hur gärna jag än skulle ville gifta mig så skulle jag aldrig tvinga karln att göra det om han inte ville.. och jag skulle inte ens vela gifta mig själv med någon som inte vill gifta sig.
Om du nu har lyckats övertala honom att gifta sig öht, kan du inte nöja dig med det då?
Låt honom få då bröllopet som han vill.. litet och enkelt.
Tycker det låter lite som att ni har en helö del att reda ut o diskutera om innan ni ens gifter er. Låter som att ni inte vill en enda sak likadant.
TS - ni måste nog reda ut en del. Om ni inte har samma syn på en såhär viktig fråga hur blir det sen? Har ni samma framtidsmål? Vill ni samma saker i övrigt? Annars blir det kanske svårt att hålla ihop förhållandet i längden.
Om det enbart handlar om att han inte vill stå i centrum, och inte om att han inte vill gifta sig, då tycker jag nog att han får bjuda till lite och låta dig få ett bröllop som också blir som DU vill, och inte enbart som HAN vill. Om båda gifter sig ska båda vara nöjda. Att ha en fest med familjen är vad han är bestämd över, då tycker jag nog du kan kräva att inte blåsa av vid kl 19. Du tror inte han kommer dras med av stämningen senare?
Eller så gör ni en helt annan grej av det. Gifter er tidigt på förmiddagen och har ett lunchbröllop med fest och mat på eftermiddagen, då är ni ju klara vid 19 utan att ha haft en kortare fest för det. Det kanske inte blir ett dansa-hela-natten-bröllop, men gott om tid att fira och umgås.
Jag tycker din man låter som ett bortskämt barn som alltid får sin vilja igenom. I ett förhållande måste man kompromissa om saker, och välja sina slag. Ett bröllop ÄR en stor sak, och om han nu egentligen bara bryr sig om själva ceremonin och inte festen, då tycker jag det känns väldigt egoistiskt att inte låta dig få din vilja igenom denna enda dag. VARFÖR vill han inte stå i centrum? Gör han inte det på födelsedagar heller?
Jag tycker nog ni får ta ett ordentligt snack om det här med kompromisser. Varför är hans vilja och drömmar så mkt viktigare än dina? Är detta vad du vill resten av ditt liv, att stå tillbaks för att han "vill inte"? Tycker inte det låter som receptet på ett lyckligt liv ihop...
Varför inte vigsel med bara er två eller kanske de absolut närmaste och sedan en fest som är mer som vanlig fest fast "festligare". Jag menar en riktig bröllopsfest men utan tal, utan honnörsbord mm. Skulle det funka? Gillar han inte fester alls eller? Man kan ju ha en stor fest med alla man vill ha med, men utan superfokus på er.
Mitt ex ville gifta sig på en strand ensamma utan släkt och vänner, jag ville ha vigsel i kyrkan och stor fest med många gäster.
Vår komrpomiss blev: kyrlig vigsel men absolut närmsta familjen och närmsta vännerna med efterkommande middag och tårta/avec ( ingen dans och så)
Vi möttes halva vägen kan man säga och vi båda blev hur nöjda som helst. ( nu gifter jag mig igen och då blir det stor fest med live band o allt som jag ville ha första gången men nu vill ju min blivande samma och då är det ju helt klart enklare)
Så mitt råd är att fundera över vart ni kan mötas någonstans. På halva vägen, det är inte bara du som ska ge upp din dröm.
Lycka till!!
