Ta med 3 månaders bebis till vigseln??(ej barn på bröllopet)

Som flera har varit inne på, det viktigaste är att du inte stannar en endaste sekund i kyrkan med ett skrikande barn! Vänta inte på att det nog slutar snart, gå raka vägen ut vid minsta pip. Sitt gärna långt bak längst ut på raden så du inte behöver krångla dig ut.

Eller om du inte vill riskera att missa något av vigseln så är en barnvakt som promenerar utanför ett jättebra alternativ om ni har tillgång till en sådan.

Om du tror att hon verkligen menade att de inte vill ha presenter räcker det nog bra med ett telegram, eller som någon sa att köpa lite fin champagne och skåla med dem nästa gång ni ses.

Risken är ju att det blir just den dallrande sekund när man säger sina löften till varann, t.e.x, och ja, just då vill jag faktiskt att fokus ska vara på oss och inte en av gästerna som väljer att häva upp sin stämma just då. Inklusive mitt eget fokus. Jag är väl kanske mer lättstörd än Kattpoet, för jag skulle definitivt bli distraherad av ett skrikande barn i en ekande kyrka, och det skulle bryta stämningen för mig.

Vi har sagt ungefär att alla är välkomna i kyrkan, oavsett om de är bjudna på middagen eller inte, men att vi förväntar oss av samtliga gäster oavsett ålder att de ska klara av att avstå från att springa omkring och/eller skrika den stund som vigseln varar. Sen är det upp till föräldrarna att bedöma om deras barn uppfyller det kriteriet. Flera har spontant sagt (innan vi sagt någonting om det) att deras barn definitivt inte ska vara med i kyrkan. De har ljuvliga, livliga ungar som vi gärna träffar vid andra tillfällen när det passar bättre med lek och stoj och barnen inte behöver känna sig nedtystade och åthutade utan kan vara sig själva. Och de barn som ska vara med har föräldrar som inser att det är marsch pannkaka ut som gäller om barnen av någon anledning inte klarar av att sitta stilla och vara tysta. (Viskningar om "varför gör de så?" räknas inte)

Håller med fullständigt! Det kommer ofta upp som ett argument, att barnen ju måste få öva sig och lära sig att vara i olika miljöer, och så är det självklart. Men jag föredrar att de har övat INNAN de går på ett stämningsfullt bröllop som förmodligen betyder väldigt mycket för brudparet!

På samma sätt som man övar bordsskick först hemma vid köksbordet, sen på kvarterskrogen, och först när de börjar ha koll på det så går man till finrestaurangen!

Men det här har förstås ingenting med en tremånaders bäbis att göra. De skriker när de vill något, punkt. Man kan ta med dem till kyrkan och hoppas att de sover eller är tysta och nöjda, men man måste också vara förberedd på att de kan känna behov av att meddela sig och vara beredd på att omedelbart gå ut så att de kan få utöva sin kommunikationsform utanför kyrkan!

Jag tycker det är VÄLDIGT stor skillnad på en nysning eller snyftning och ett ihållande illtjut! Och får man en besvärlig och ihållande hostattack går man förstås ut, på samma sätt som man gör om bäbisen börjar skrika (eller tvååringen börjar sparka och kinka). Det är väl inte så svårt att förstå?

Ja skratta på du att skratta är bra för hälsan så det bjuder jag på. Men för mig som är mycket ljudkänslig är det inte alls lika roligt. Och det är likadant för många som t.ex. har ADHD eller liknande problem. Det spelar ingen roll hur koncentrerad man är, minsta ljud stör koncentrationen. Lite hostningar och bladprassel ska jag nog klara under vigseln, men när jag t.ex. pluggar svåra saker kan jag inte sitta på biblioteket bland folk utan måste vara ensam hemma och ha det tyst omkring mig. Ja, det är jobbigt. Det är ett dolt handikapp.

Sen är det ju faktiskt så att just spädbarnsskrik är designat för att tillkalla uppmärksamhet och väcka maximalt obehag så att någon åtgärdar problemet som barnet har, så det är väl inte konstigt om det gör just det ska, nämligen att dra till sig uppmärksamhet?

Men du menar alltså på fullt alllvar att det inte är något problem att låta en bäbis yla sig igenom en vigsel? Då är jag glad att du inte är bjuden på mitt bröllop!

Jag kanske var otydlig om det jag skrev gick att missförstå. Självklart menar jag inte små nöjdhetsljud och små"grymtanden" som bäbisar håller på med. (Säkrast att skriva citationstecken så jag inte blir anklagad för att tycka barn är grisar). Tvärtom skrev jag ju senare att större barn som viskar frågor inte räknas som störande.  Men oftast kan man ju märka när ett spädbarn är på väg att börja skrika på allvar, och då tycker jag inte man väntar tills det sätter igång eller rentav låter det skrika en stund i hopp om att det kanske slutar. Eller för att man som förälder är så van att man inte ens riktigt hör det.

Och tänk dig, man kan skriva i en trevlig ton under sitt vanligt nick om man vill!

Orkade inte skriva samma sak igen. Om det är fler som har missförstått får jag väl fortsätta upprepa förtydligandet.

Jag menar att man märker skillnad på om det är nöjdhetsljud eller missnöjdhetsljud. Missnöjdhetsljud medför risk för ökad ljudnivå om inte problemet omedelbart kan åtgärdas.

Var skriver jag ett det är ett ting med ett problem? Jag tänkte mig en person med ett problem, om än en väldigt ung person med ett för omgivningen trivialt problem.

Men ok, vi kan väl helt enkelt säga att jag är en ond person som hatar barn och förmodligen kommer att slå ihjäl dem om de piper, om det känns bättre för alla i den här tråden att tolka det jag säger på det viset. Tur att ingen av mina tidigare arbetsgivare på dagis och som barnflicka upptäckte detta genomgripande barnhat, och att alla barn jag haft hand om på något mirakulöst sätt överlevt min vård.

Ja, jag tycker att den som tar med sig ett litet barn till kyrkan ska vara beredd på att gå ut om barnet börjar skrika. Om det gör mig till ondskan personifierad, ja, då får ni väl tycka det då. Jag kan inte göra så mycket åt det.

Det var inte jag som började skriva om det, utan någon anonym person som av någon anledning associerade till en sådan historia efter att jag skrivit att jag personligen skulle bli störd om ett barn skrek i kyrkan. Så då kanske du förstår om jag är lite trött på att folk drar konstiga slutsatser. Särskilt eftersom jag faktiskt råkar vara väldigt fäst vid de barn som finns i min närhet.

Ja, det tycker jag också. Det var därför jag reagerade på det. Jag tror att du också skulle reagera starkt på att bli tillskriven en sådan potential.Tack, Skönt att höra att det är någon mer som förstår vad jag säger. Jag började undra om jag led av något slags skriv-afasi där jag tror att jag skriver en sak men i själva verket har det kommit ut någonting helt annat.

Nu ser jag att det inlägget har blivit raderat av moderator. Det var ju skönt.

Ja, jag har redan bett TS om ursäkt för att jag följde efter den anonyma kommentator som skrev såna bisarra saker åtminstone halvvägs ner till hennes rännstensnivå. Borde ha vetat bättre. Men som sagt, det värsta inlägget är raderat nu, för såna saker tyckte tydligen inte moderatorn heller var ok att skriva.

Möjligen är det lättare att ignorera barnskrik om man inte är så intresserad av barn och struntar i att ett barn uppenbarligen är olyckligt.Ja, verkligen, har man den möjligheten är det ju super! Barnet blir knappast ledset över att missa vigseln, och alla inne i kyrkan kan njuta av den utan avbrott.