Jo men visst är det mysigt att vara hemma! Absolut, jag har njutit som bara den av att vara hemma med barnen, och få sköta just hemmet. jag var minst 110% hemmafru när barnen var små, och älskade det! Men därav inte sagt att jag skulle vilja vara det på heltid för alltid. Jag älskar känslan av att åka till jobbet o längta hem till min familj :P Jag uppskattar allt mycket mer här hemma när jag varit hemmifrån en liten stund. Det jag menade med hemmafru på 50-talet var just ur boken jag skrev om där mannen var centrum, hur trött du själv var efter en jobbig dag hemma med städ, matlagning, barn, (för det skall gudarna veta kan vara riktigt jobbigt det med ibland också) så skulle han ändå tas om hand, för han hade ju jobbat hela dagen, det hade ju inte du..) Det var mest det jag menade, extremvarianten.. Där kvinnan skulle vara till lags JÄMT!
Hemmafru, javisst! Men då skall det ses som ett likvärdigt arbete med den som förvärvsarbetar.. För många gånger är jag mycket tröttare av att ha varit hemma (så mycket att ha koll på med två väldigt energiska små barn på 2 o 4 som klättrar o smakar på allt:) än när jag städat en hel dag på jobbet..
Det värsta jag tyckte med att vara "hemmafru" var att många reagerar med att det var ju så lätt!
-Vilken tur du har som får gå hemma (o dra o ta det lugnt?). -Men vad skönt att inte jobba! Etc, tycker det blir så snedvriden bild..Min syster sa alltid ja men det är ju inte konstigt du hinner med så mycket pyssel o bakande du går ju bara hemma! Och ammar varannan timme, byter blöjor, badar baby, tröstar, städar, lagar mat, handlar, är vaken på nätterna o ammar.. Nej det var ju inget det.. Lätt som en plätt som nybliven mor med första barnet vi 20 års ålder..
Äsch svårt att förklara! Men just att alla, ja nedvärderade mig gjorde mig så arg! Att hon aldrig hann baka berodde ju på att hon jobbad heltid!? Förstår ni vad jag menar, jag är FÖR hemmafruar!! :D
Min mor var hemma med oss alla fyra, så vi slapp också dagis vilket både hon o vi är jätteglada för! Dock fick man ju inte alls lika nära relation till pappa som jobbade 100%.. Vilket är synd!
Tycker dock att det är fel att man som kvinna väljer att vara hemmafru OM det går ut över mannens tid med barnen, det borde vara minst lika ok att vara hemmaman.
Jag skulle gärna varit hemma mycket mer av vår barnledighet men min man o jag delade på det för att han skulle få chansen han oxå, och det rekommenderar jag till alla som får barn! Dela så långt det går, lika. Vi känner så många andra par som mamman gnäller på pappan för att han inte kan ta barnen, natta, trösta etc. Men har hon varit hemma jämt o han jobbat heltid så är det ju inte så konstigt att barnen tyr sig till henne?
Låt alla göra som de vill, men tänk efter före!
Min man är i af en underbar far o har en väldigt nära relation till barnen!
Så hejja hemmafru o hemmaman! :) Vill inte nedvärdera det alls!
Hoppas ni förstår vad jag menar.. :P