Läste någonstans att det är lättare att bli gravid igen om man varit det en gång. Är det så? Så (om man bortser ifrån kroppsliga eller medicinska orsaker) är det tex lättare då för en 36 åring som varit gravid tidigare att bli gravid igen än för en 32 åring son aldrig varit gravid?
De där med att slappna av kan verkligen bli en ond cirkel. Visst är det sant att stress kan påverka kroppen på otroligt många negativa sätt men problemet kan ju bli att medvetenhet inte hjälper. Helt enkelt att man stressar upp sig över att inte stressa upp sig =) livets ironi.
Förstår att man kan bli frustrerad över de som säger till en att slappna av men det beror väl snarare på att det är så svårt att göra, inte att det inte hjälper.
Har själv ingen erfarenhet av att skaffa barn men däremot mycket erfarenhet av stress. Tillslut protesterade min kropp genom att jag fick alopecia areata (dvs att tappa håret på huvudet i stora fläckar) det enda som hjälper är att sluta stressa.
Är det något som får en att stressa upp sig så är det vetskapen om att minsta lilla stress kommer att göra en skallig.
Som sagt ond cirkel.
Anonym, jag förstår hur du menar och håller helt med om att det blir att "bita sig i svansen"
Men en viktig sak i barnsammanhanget är, att det faktiskt inte är sant att man lättare skulle bli gravid bara man slappnade av. Det vore isåfall helt omöjligt att bli gravid via IVF tex. För är det något som inte är avslappnat så är det att gå klinikvägen till barn. Vare sig inseminationer eller IVF:er går att bortse från och med alla preparat man ska ta, dagar som ska räknas och klockor som ska ställas, finns det inte en chans att man slappnar av. Man är helt inne i den snurren och kommer inte därifrån förrän man fått plus eller minus. det är ett helvete, och anledningen att man inte gör det hur mångaa ggr som helst är delvis att man faktiskt inte pallar.
Det "vanliga" sättet att göra barn på, har heller inget med avslappning att göra. Du kan inte råka spänna dig så att ägg inte lossar, eller spermier inte befruktar, eller ägg inte delas, eller embryon inte fäster i livmoderväggen. Det är många, många saker som ska klaffa, men spänd eller avslappnad kvinna är inte en av dem
Däremot är det ju inte gynnsamt rent allmänt för hur man mår, att gå och vara på helspänn och superstressad. Just sådant som immunförsvar och sömn och det du talar om kan ju bli tydliga konsekvenser av det. Stress är alltså skadligt rent allmänt och på många vis för individen. Kanske inte minst på förhållandet och ens mentala status.
Men ingen kvinna ska behöva gå och undra om man spände sig så att kroppen låste sig och därmed inte kunde bli gravid. Det finns inga som helst belägg för det. Alla läkare jag talat med dementerar det bestämt.
Passionsblomman:
Nej jag menar absolut inte att det skulle påverka så att embryot stöts ut, ägget inte delar sig etc.
Vad jag menar är mer att stressen som man skapar för sig själv kan påverka kroppen på en massa olika negativa sätt som är svåra att förutsäga, även rent fysiska symptom alltså. En gång uteblev min mens (som tidigare varit mkt regelbunden) i sex månader och den enda förklaringen barnmorskan kunde komma med var stress.
Sen påverkar stress olika människor olika mycket och på olika sätt men hur svårt det än låter så gäller det att komma bortom den där onda cirkeln.
Anonym, jag förstår precis hur du menar. 
Jag spann bara vidare på den där avslappningsdevisen, för att det verkligen är så vanligt att man på allvar tror, att om kvinnan bara slappnade av och släppte hela frågan så skulle kroppen svara med att bli gravid. Det är inte så att vi kan låsa fortplantningsprocessen genom stress. Lika lite som man kan råka låsa andra organ, som njurarna, så man får gallsten tex. Det går lite i samma linje som när man på 1800-talet hävdade att det ar farligt för kvinnor att ha arbeten, för när en kvinna tänker tas kraften från hennes livmoder och tänker hon då för mycket, dräneras hon och blir ofruktsam...
En helt annan sak är om man är utsatt för så stark yttre påverkan att man slutar menstruera osv. Men just fenomenet att man skulle kunna tänka för mycket och därmed sabba för sig själv så drastiskt, är inget man har fog för att anta. Däremot vore det ju skönare för en själv om man slapp tänka så mycket, eftersom det tär på ens psyke och välmående.
Passionsblomman: Kan inte annat än hålla med, men bra att du förstod att det inte var det jag syftade på =)
Hade varit najs att slippa tänka, betala räkningar och ta ansvar, iaf ibland...
Tror tyvärr inte min sambo hade köpt argumentet -"de tar kraft från min livmoder" hehe ; )
Att det skulle vara lättare att bli gravid om man varit det tidigare stämmer kanske om man jämför med de som aldrig lyckats bli gravida, men det blir ju väldgit missvisande.
Passionsblomman: Kan inte annat än hålla med, men bra att du förstod att det inte var det jag syftade på =)
Hade varit najs att slippa tänka, betala räkningar och ta ansvar, iaf ibland...
Tror tyvärr inte min sambo hade köpt argumentet -"de tar kraft från min livmoder" hehe ; )
Hörde däremot nyligen att är man över 30 så ökar chanserna markant att få tvillingar, om man ha har generna för det..eftersom det är ärftligt. Är själv tvilling...och vi har pratat om det ibland syrran och jag att det skulle vara cool om någon av oss själv skulle få tvillingar en dag.....
Vad jag har hört så är det mycket så sitter i huvudet med.. Innan man har fått ett barn så kan det för vissa vara det enda man tänker på.. Man försöker och försöker.. Pricka in ägglossningar hit och dit, räkna dagar.. Besvikelser när mensen kommer osv..
Men när man har ett barn sedan innan så har man lite annat att tänka på.. och kan göra att man blir gravis snabbare igen.. Kroppen är en märklig manick.. Det är vad jag har hört i varje fall..
