augusti2012 skrev 2011-09-18 15:22:03 följande:
Sitter med en tår i ögat.. Jag blir så himla ledsen på mina föräldrar.
Min syster gifte sig när jag var 11 år. Hon var då 22 år. Hon fick ett bröllop med hyrd klänning, blommor, limousine och tre rätters middag på en restaurang och bröllopsnatt på hotell av mina föräldrar.
mamma hade då fått ett rätt stort arv. Jag fick mitt rum renoverat. Med skrivbord, säng, tapeter etc.
Nu står jag här som 28 år och ett bröllop nästa år. Frågade snällt mamma hur dem hade tänkt sig. Och dem skulle hjälpa mig med klänningen. Blev chockad.. Men tänkte i mitt stilla sinne. Klänning gentemot ett helt bröllop.
Och här sitter jag och letar fynd.
Så ringer jag mamma och pappa och berättar om mitt fynd. Och sa då att ni kanske kan betala 1600 för lokalens hyra. När jag fyndade klänningen så billigt. Så sa mamma att det var klänningen vi sa och inget annat.
Blev så ledsen att jag sa: ni gör mig så ledsen och så la jag på. Ringde upp efter några minuter. Pappa svarar och berättar varför jag blev ledsen. Sa var glada över att jag fyndade och att ni har lärt mig att behandla alla lika. Och det gör ni verkligen inte mellan mig och syrran. Att var det bara 400 kr dem skulle hjälpa oss med så kan jag betala dem också. Frågade pappa om dem trodde jag skulle vara ungmö hela livet!??? Hade uppskattat ett slitet rum och att dem hade betalat bröllopet. Varför ska föräldrar vara sådana här!???
Jag kan verkligen förstå hur du känner dig. Jag har under hela planeringstiden bara antagit att föräldrar o vänner frivilligt ska erbjuda sig att hjälpa till. Men min pojkvän säger att det bästa är att inte räkna med någon. Gör man allt själv blir det ens eget bröllop. Om vi ska be andra hjälpa till finns det risk för att många vill lägga sig i och helt plötsligt göra bröllopet till deras..
Jag tycker att det är väldigt klokt av min pojkvän, jag förstår ju vad han menar, men samtidigt känner jag att föräldrarna nästan MÅSTE hjälpa till. av egen fri vilja vill säga..
Mina föräldrar är skilda o båda har ny fru/man sedan nästan 10år tillbaka. Min pappa har bildat sin nya familj utan mig och min bror. Han har alltid köpt allting till de nya barnen, men inte till oss. Undrar nu hur det blir, speciellt när han får veta att hans 20 åriga dotter ska gifta sig vid 21 års ålder. Pappa har inte alls ont om pengar och skulle lätt kunna betala allting utan att det skulle saknas pengar på hans konto.. Men om jag ska följa pojkvönnens råd ska vi nog göra allt själva ohc planera göra allt själva också. Sedan om ngn erbjuder sig kan vi kanske räkna med de insatserna...
En positiv sida när föräldrar inte hjälper till är att man känner sig stor och inte behöver vara beroende av dem, man kan lixom bevisa att man visst kan utan dem. Fast jag förstår ändå känslan av att man tkr att de borde vara mer hjälpsamma..
:)
Den här tråden har jag tänkt mig ska vara avsedd för att skriva hur vi som inte äger en förmögenhet finansierar våra bröllop. Tankar, tips och idéer på mest ekonomiska möjligheter o lösningar är jättevälkommet 