Hjälp! Dyr och jätteful present! Ska jag hålla god min eller be att få byta?

Kan tillägga att det vi önskade oss allra mest var en espressomaskin, och vi hade fått en bra sådan för samma summa. Kan vi sälja klockhelvetet och köpa en espressomaskin tror ni?

Jag måste prata med mannen först också. Han tycker sånt här är ännu obehagligare än jag och kommer garanterat inte att vilja "krångla". Dessutom finns det en viss risk att han faktiskt gillar den, och då blir det mer komplicerat. Jag menar, om han verkligen älskar den och hemskt gärna vill ha den uppe får jag väl gilla läget. Men förmodligen gör han inte det, men tycker kanske att den är rätt ok. Han är väldigt konflikträdd, och särskilt när det gäller hans pappa, så han kommer inte att vilja säga nåt om han alls kan tänka sig att leva med den.

Dessvärre har han passat på att åka bort ett par dagar med jobbet, så vi ses inte förrän på tåget till mamma. Men då kan han iaf inte smita undan diskussionen! Får ta med mig bilden och prata igenom hur vi ska förhålla oss...

Jag är lite nojig med att avslöja detaljer så att situationen går att känna igen... Men den är typ i plåt. På sitt sätt snygg, antar jag, eller i alla fall exklusivt och stilrent designad, men jag avskyr verkligen metall i inredning, och det vet alla som känner mig det minsta. De KAN  bara inte ha missat mitt häcklande av rostfria köksinredningar!

Dessutom. De har uppenbarligen noterat att vi inte har någon väggklocka. Men de tycks inte ha övervägt möjligheten att vi kanske inte har satt upp någon för att vi helt enkelt inte vill ha nån väggklocka???

Det är hans pappa och min mamma, med respektive.

Jag tror våra familjer har lite olika gåvokultur, vilket komplicerar det hela ytterligare. I vår familj är vi mest angelägna att mottagaren ska bli nöjd, och när vi ger varann presenter har vi alltid med oss kvittot i ett kuvert ifall det skulle behövas. Särskilt om det är kläder eller nåt annat som beror på personlig smak kan vi dessutom snabbt säga "och vill du ha en annan färg är det bara att byta" så att mottagaren inte ska känna sig tvungen att ta emot något som inte är riktigt 100.

Men i hans familj gör man inte så utan tackar och ler och lägger saken längst ner i byrålådan, typ. Själv blir jag ledsen när jag märker att någon gör så med något jag gett, för då har jag ju inte fått chansen att byta ut det mot något de verkligen gillar.

Självklart inte! Och det gör den ju egentigen inte heller. Den är väldesignad i en viss stil, dessvärre en stil jag inte tycker om.

Det som oroar mig lite är det här att den inte "kommit" än. Det tyder ju på att de inte gått och köpt den i en affär, utan kanske beställt på nätet (såg när jag googlade att det fanns designprylsidor där man kunde köpa den). Då är det ju väldigt mycket krångligare att lämna tillbaka, ofta får man betala returfrakt och sånt själv. Det finns ju iofs en möjlighet att de köpt den i en affär men att affären inte hade den i lager utan fick beställa i sin tur. Men jag är lite orolig att det kanske är svårt eller omöjligt att byta.

Pratade med mannen, som förstås gillar den. Det visar sig också finnas en historia kring honom, hans pappa och klockor, så hade den bara varit från hans pappa hade det väl varit en helt ok present. Men så tyckte han kanske den var för dyr, så han var tvungen att dra in min mamma i det hela också. För mamma hade hittat på något bättre, det är jag övertygad om.

Sen visar det sig vid närmare granskning att den nog är rätt liten (vilket gör det ännu sjukare att den är så dyr), och kanske får den plats på ett bra ställe i hallen. Så det lutar åt att jag helt enkelt får hålla god min. Och köpa espressomaskinen själv. Med mannens pengar. (Det är ju faktiskt mina pengar också nu!)