Ogillar min svärmor och svägerskor, o dom ogillar mig

Det känns skönt att man inte är ensam om detta, vilket jag inte alls trodde att jag/vi skulle vara men det är inte många som säger som det verkligen är. Jag upplever att många i min närhet som man pratar med (kamrater exv) beklagar sig och tycker verkligen synd om en och sedan snabba på att säga nått i stil med " ... gud vad jobbigt, jag är så glad att vi har världens bästa kontakt bla bla bla .... " Irriterande. Men såklart roligt för dem. 

Vår situation är verkligen sjukt jobbig, att prata har vi gjort, allihopa som vuxna människor men den andra sidan kan som inte släppa på sina intriger o sitt skit snack. Spekulationer om att deras son/bror egentligen mår dåligt i sitt hemska förhållande trots att han är gladare och mår bättre än någonsin. Sen pratar dom alltid om vilken bra kontakt dom har i sin familj??!! VA DU SKÄMTAR?! 

Silkestuss:  Jag håller med dig, att man ska ju kunna bjuda dom man vill, men jag vet att det är JAG som kommer bli utmålad som det svarta fåret. Det är det alltid. Min blivande make han gör aldrig nått fel. Om sanningen ska fram vet jag inte om jag orkar ta de tjafset, svärmor to 2 b kommer bli crasy bananas ... Kul att du tyckte det var ett brännhett ämne haha Det tycker jag också! O att man kan står för det man skriver utan att vara anonym

Fröken Emma: Jag tror att den dagen vi skaffar barn kommer vi hamna i EXAKT samma situation. Vissa av barnbarnen/syskonbarnen kommer att få betydligt mer uppmärksamhet än vårt/våra Jag tror ju att vi kommer få en reaktion från dem då bröllopsinbjudan dimper ner i deras brevlåda men kanske väntar dina på den "formella inbjudningen" o svarar sedan? Om ni inte redan skickat inbjudan o dom inte ha svarat ens? Det är isf riktigt dålig stil och då hade jag inte lagt ner nå mer energi på dem. Men jag är så kluven om man ska bjuda bara vissa eller inte .. Det är skit svårt ... Jag vet .... 

Styrka: Vi har ju suttit ner, flertalet ggr och pratat men ändå är dom aldrig nöjda. Det är jättesvårt att förklara men när vi pratar allihop så känner jag och säger att det mesta av detta groll rör egentligen inte mig utan att dom har svårt för att min blivande make lever sitt liv ... Man känner då vi skiljs åt att dom är inte nöjda med svaren dom får ... Skit skumt att förklara ... Det här är riktigt svårt ... Verkligen ,, 

Styrka: Nej det är sant såklart, men jag har så svårt att se varför dom inte tycker att jag duger åt deras son. Jag kommer från en fin och normal familj, högutbildad med fast jobb, sunda åsikter och värderingar, körkort ja.. allt.. En bra människa. Å relationerna har inte alltid varit såhär, jo kanske från det 2 svägerskornas sida men inte från min svärmor ... Men visst, det är vårat val, och som vuxen får man också acceptera andra vuxna människors val .. Tillika så gifter jag mig in i denna familj men samtidigt inte. Äh jag vet ärligt talat inte riktigt vad vi ska göra .. Ska man snacka om bröllop med dem innan? eller skickar man helt sonika bara ut en inbjudan? (om man nu bestämmer sig för att bjuda in dem)  .. Btw, är du också i giftas tankar? Hur ser era planer ut?