Dags att gå vidare?

Håller med ovanstående... av det du skrivit finns ju tecken på att även denna man kan ha våldsamma/destruktiva drag. Svartsjuka på det vis du skriver känns inte som ett sunt tecken... Det låter som om du förtjänar en bättre man efter det du varit med om förut! Som ovanstående skriver - även om det kan vara svårt att tro ibland - det FINNS bra män där ute också och det är vad du förtjänar!

Snälla tjejen glöm honom för alltid

Jag tror att du vet svaret redan. Om du skulle läsa den här ts, skulle du nog känna samma sak. Det ska kännas bra när man träffar någon. Man ska bli glad, lycklig och inte vilja vara utan honom en sekund. Även du, med den tråkiga erfarenhet du har. Den här mannen ger inget trevligt och sympatiskt intryck, direkt. Han signalerar trubbel! Jag tycker att du ska vara glad över att han dragit sig undan. Det finns snälla karlar därute. Det finns en man som skulle vilja göra allt han kan, för att du ska må bra och vara lycklig. Det är så det ska vara. Du är värd att få må bra.

Tack för era svar!

Jag kände verkligen att jag fick bra stöd av er, och känslan av att jag gjort rätt som lämnat det här förhållandet ökade. Jag saknar honom fortfarande, och det stämmer att jag saknar det som var bra i förhållandet. För det fanns mycket som var det också, såklart. Men det är lättare att tänka på det negativa för att komma vidare... Och saken är den att det negativa nog väger över. Då känns det inte värt att fortsätta, med tanke på att risken för att detta bara kan bli värre och värre finns... Det kanske tom är det mest sannolika.

Tyvärr så känner jag dock ofta att jag saknar honom, och skulle vilja känna hans armar runt mig igen, se hans leende, hans skärpta, intensiva blick, kyssa hans läppar.. Smeka hans händer... Men jag vet ju att det inte är värt det för att sedan känna oro som faktiskt också är befogad. Är han osunt svartsjuk nu, så vänta då bara tills om en månad eller två till. Antar att han var ute efter att få kontroll över mig. Och faktiskt mådde jag inte bra i förhållandet. Det kan jag ju tydligt se. Det är så märkligt att något som kan vara så bra också kan vara så dåligt.

Överhuvudtaget är jag GRYMT trött på att hamna i såna här situationer! Är det någon annan som känner igen sig i det?

Hej Aneleh!

Jag mailar gärna med dig. Jag skickar min mailadress i ett privat meddelande till dig!

Mvh,

E

Jag gör verkligen allt jag kan för att komma förbi det här mönstret jag har eller vad man ska kalla det. Går till en psykolog och pratar om det, men antar att det kan ta lång tid... Ibland är det bara så frustrerande. Ska det liksom behöva vara så svårt att hitta en person som man gillar som aldrig skulle få för sig att inte respektera en, slå en eller behandla en illa?

Anonym (som är lyckligt kär nu) vad kul att höra att det blivit så bra för dig! Känns väldigt hoppingivande måste jag säga. Eftersom du sa att du haft ett mönster av att träffa "otillgängliga män". Vad tror du det var som förändrades för dig? Lade du märke till det?

Jag kan inte riktigt sätta fingret på mitt eget mönster. Men verkar som om jag träffar killar som på något sätt är känslomässigt otillgängliga samtidigt som de har svartsjuka (ofta i en ganska extrem grad). Och kontrollbehov. Tyvärr har de ofta tendens att vara våldsbenägna med. Ah fy, låter inte så kul när jag läser vad jag själv skrivit. Haha.

Till en början undrade jag om detta hade något med mig att göra. Jag tror att det har med min uppväxt att göra, att jag träffar män som är en slags blandning av mina föräldrar. Ett annat problem är kanske att jag ganska lätt faller för den attraktion (som ibland är jättestark) och uppstår i början. Sedan så har jag alltid huvudet kvar och analyserar vad som händer, och killen i sig. Och det är ju liksom inte lätt att dejta någon som man inte direkt känner den där attraktionen för. Men tänker nu att det kanske helt enkelt är smartare att träffa någon som man först blir vän med och att det sedan kan växa...

Sedan känner jag mig så kär i den killen jag beskrivit i den här tråden. Vi har inte alls hörts. Men jag drömmer ofta om när jag ska få träffa honom igen, och hur det kommer att kännas. Men läser jag vad jag själv har skrivit och tänker med huvudet så inser jag att det inte är någon idé att inleda någon kärleksrelation med honom igen.

Life do through some tough balls every now and, don't it...