Är jag den enda som hatar mammakroppen?

Jag har nog kommit förbi den ålder när man nojjar så mycket över kroppen. Eller också börjar jag om snart när jag märker att man faktiskt blir gammal.

Är det inte så att vi ständigt matas med kroppsbilder och krav ända från barnsben så att vi gör det till något viktigare än det är? (När det väl har blivit så viktigt är det försent. Då är det ju så man känner.)

Jag tänkte bara dela med mig om en sak som hände mig för ett tag sedan. Jag hade precis duschat och min lilla dotter tittar på mig och frågar: "Mamma, varför hänger dina bröst ner, liksom?" 

Jag tittade mig i spegeln  och hann tänka mycket. Jag mindes t ex hur fula jag tyckte mina bröst var under tonåren. Så svaret blev så här:
"Jo, då ser man att man har ammat barn. Brösten ändras hela livet. Först syns de inte som hos dig. Sedan blir de som små toppar, sedan runda bullar och när man blir äldre och får barn så hänger de mer och mer så här. När man blir riktigt gammal kan de bli platta också. Så är det bara, jag tycker att de är fina."
"Jaha", sa hon.
Jag hoppas att  jag var tillräckligt övertygande så att hon slipper åtminstone några bekymmer i framtiden.