Är jag den enda som hatar mammakroppen?

Det tar väl längre tid än 6 månader att komma tillbaka till normalläge. Jag tror du måste vänta minst ett år. Fast det är klart, brösten blir kanske aldrig som innan... Du får köra push-up.

Ja, push-up är ett självklart val just nu.

Jag själv känner inte igen mig i dina känslor sådär starkt. Jag är visserligen väldigt osams med min självbild just nu, men den övervikten jag arbetar med, beror inte på moderskap, utan den har jag skaffat mig helt själv. Jag tror iofs att det lär bli påsar kvar, där tuttarna nu sitter, om jag lyckas med viktprojektet, men det får det vara värt. Jag blir ju äldre, som alla andra, och det är inte så mycket mer med det.

Men min syster däremot, kände precis som du. Hon har opererat sig och "fått tillbaka sina bröst" som hon säger. Inga större än innan, men hon slapp de tomma påsarna och är helnöjd med sitt beslut och operationen. För henne var det väldigt viktigt.

Jag tror att du själv kommer bli väldigt nöjd om du lyckas gå ner i vikt, i mina ögon är bara det en stor sak!
All lycka till dig!

Jag förstår din syster, det gör jag verkligen. Eftersom det här är första barnet och vi ska försöka få ett till barn senare så har jag bestämt att jag inte ska operera mig före, skulle kännas onödigt om de börjar hänga igen.
Men när vi känner att vi är färdiga med barn så kommer jag ta mig en riktig funderare.

Hej!
Nej du är inte ensam.
Jag är visserligen inte så osams med min kropp att jag drar mig för att bada eller vara naken inför min sambo men jag accepterar inte alla de skönhetsfläckar som graviditeten gav mig. Brösten är ju ett exempel. En del påverkas inte så mycket. Andra som du och jag får du säger, tomma påsar kvar. Inte snyggt någon stans och även om jag vet att min sambo älskar mig lika mycket ändå så känns det som att mycket av min kvinnlighet har gått förlorad.
Att man inte kommer att se ut som man gjorde när man var 18 det får man nog leva med. Det tar tid för kroppen att återhämta sig. (6månader är inte så lång tid...)
Jag tycker inte att det är något fel i att fylla ut brösten igen så som de såg ut innan. Det kommer jag absolut göra nu efter denna grav.
Ska nog inte sticka under stolen med att en av anledningarna (inte den enda) till att vi valt att skaffa barn tätt är att jag vill kunna återgå till min "vanliga" kropp så snart som möjligt. Att träna mig till en snygg kropp igen på ett par år för att sedan få allt raserat igen vid en ny graviditet kändes inte så kul.
Detta har ju inget att göra med hur mycket man älskar sitt barn eller så, och det är ju inget man klandrar dem för.
Jag kan väl inte säga att jag går runt och mår dåligt över min kropp för jag vet att jag kommer att kunna fixa till den igen med träning och för brösten lite kirurghjälp. Skulle tro också att brösten rättar till sig något när huden får en chans att dra ihop sig igen. De blir ju ganska mycket större när man ammar.

Jag har nog kommit förbi den ålder när man nojjar så mycket över kroppen. Eller också börjar jag om snart när jag märker att man faktiskt blir gammal.

Är det inte så att vi ständigt matas med kroppsbilder och krav ända från barnsben så att vi gör det till något viktigare än det är? (När det väl har blivit så viktigt är det försent. Då är det ju så man känner.)

Jag tänkte bara dela med mig om en sak som hände mig för ett tag sedan. Jag hade precis duschat och min lilla dotter tittar på mig och frågar: "Mamma, varför hänger dina bröst ner, liksom?" 

Jag tittade mig i spegeln  och hann tänka mycket. Jag mindes t ex hur fula jag tyckte mina bröst var under tonåren. Så svaret blev så här:
"Jo, då ser man att man har ammat barn. Brösten ändras hela livet. Först syns de inte som hos dig. Sedan blir de som små toppar, sedan runda bullar och när man blir äldre och får barn så hänger de mer och mer så här. När man blir riktigt gammal kan de bli platta också. Så är det bara, jag tycker att de är fina."
"Jaha", sa hon.
Jag hoppas att  jag var tillräckligt övertygande så att hon slipper åtminstone några bekymmer i framtiden.

Aleta: jättebra svar på din dotters fråga tycker jag! =)

hej! jag känner igen problemet och efter två graviditeter hängde allt mer än någonsin! måste bara tipsa om min "guru". Olga rönnberg har en blogg för mammor, även pt online mm. hon förebordar plantor och kettlebells .(och kommer även vara en av tränarna i årets biggest loser ) jag lovar du vinner på att äta och träna med henne! jag har på sex veckor fått ett helt nytt utseende. kram

haha plankor skulle d vara

Du är verkligen inte ensam. Jag födde min son för 1 år sedan exakt nu. Jag fick jätte mycket bristningar. De kom väldigt sent, inte förrän v 32 så jag trodde verkligen jag skulle slippa dem. Jag smörjde och smörjde men det hjälpte verkligen inte. Efter graviditeten har min mage dragit ihop sig ganska hyfsat, fast inte där bristningarna sitter. Där är huden skrövlig som ett russin! Jag mår jätte dåligt över detta, och drar mig själv för att bada med de andra mammorna (som är platta och ser ut som modeller) Jag vill verkligen inte se ut som någon modell, men jag vill ha tillbaka min platta mage. Då tror jag inte att jag skulle störa mig lika mycket på bristningarna ifall åtminstone magen fick bli platt!

Jag tränar minst 3 dagar i veckan, och joggar nästan varje dag men det blir ingen skillnad. Huden är verkligen uttöjd och den hänger (tycker jag) det är obehagligt ta på sig byxor då det bara hänger utanför... känner mig inte bekväm i något..

Jag har gått ner alla grav kilon, gick upp 20 och gått ner 25.. men det ser inte snyggt ut!
Dessutom putar min mage ut så det förvärrar saken massor. Jag har delade magmuskler och får inte ihop dem även om jag gör plankan!

Så för mig är nog enda alternativet en bukplastik. Men jag har tänkt vänta till efter alla barn kommit. Så jag får nog gått vänta 5 år till känns det som.. Sen är jag livrädd för operationer och narkos...

Mina bröst blev verkligen stora och hängiga också, och dem tänker jag förminska. Jag har jätte stora problem i nacke och rygg utav dem...

Jag känner precis som du!!!!!
Och jag rekomenderar Olga Rönnblom själv med.. Hon är duktig! Jag har inte haft råd att anlita henne, men ska göra det så fort jag börjar om att jobba..