PCO & PCOS

Puff puff.

Jag har PCOS. Fick diagnosen i 2006. Jag har idag två friska barn! Det första fick jag med hjälp av hormoner men det andra överraskade mig  Jag var i toppform både fysiskt och psykiskt när jag gick igång med min hormon behandling till mitt första barn, det tog mig två försök så blev jag gravid. Innan jag gick igång med hormoner så hade vi försökt bli med barn i ca 2 år.

När jag blev gravid med min andra så var jag inte i så god form varken fysiskt eller psykiskt. Men en bebis blev till iaf!

Vill bare dela med mig av mina erfarenheter till dig TS, det är inte alltid så hemskt som det låter. Du kan helt klart vara en av de som inte kommer ha några som helst problem med att bli gravid.

Men jag vet hur du känner dig...tror mig.

Tack, det var skönt att få en "solskenshistoria"!! Jag vet inte, jag kanske drar på för höga växlar också. Men i och med att jag sett hur min väninna har haft det under åren blir jag riktigt orolig. Jag har fått ge upp mina drömmars jobb p g a värkproblematik, ska jag nu behöva ge upp mina drömmar om barn också?

Jag har inte fått diagnosen än,men anar att jag har PCO är på utredning nu och ska bli undersökt efter bröllopet. Men jag vet MÅNGA med PCO/S som lyckas bli gravida ändå. Du behöver inte ge upp hoppet,iadag finns mycket hjälp. Sedan är det faktiskt så att om man går ner i vikt så minskar symtomen och sjukdomen kan helt försvinna.! Så det kan ju vara en morot till att träna,äta nyttigt och gå ner några kilon, för många räcker det med 10 % av kroppsvikten. Så väger du 100kg säger vi för enkelhetens skull så behöver du "bara" ner 10 kg för att hjälpa fertiliteten på traven.

Viktminskning är inte svaret för alla med PCO men för väldigt många hjälper det.

Jag själv har iaf haft betydligt bättre menscykel då jag vägde mindre så nu har jag verkligen kommit igång för att gå ner i vikt och kanske slippa PCO.

Lycka till.!

Att få diagnosen PCO behöver inte alls vara en katastrof.
Om man inte har diagnos när man börjar bebisverkstan vill de flesta landsting som gör utredningar att man försöker iaf 1-2 år innan det startas med utredning. Har man diagnos är det mycket lättare att får hjälp snabbare.

Fick för drygt ett år sedan våran dotter, efter första kuren med Pergotime
Så ge inte upp, det finns goda chanser att ni blir gravid även med diagnosen PCO, även om det inte känns så när man får diagnosen.

All lycka till er.

2007 fick jag diagnosen PCO,  då hade jag inte haft mens på ca 1år.  Fick beskedet av en läkare som inte borde jobba med sånt, det va ungefär... du är för fet skyll dig själv ( dock så fick jag oxå veta att jag låg på gränsen till att få medicin för fördålig ämnesomsättning, men icke.) Och du måste ner i vikt för att vi ska kunna hjälpa dig med hormoner, för man får inte ha ett BMI över 30 för det.

Jag kämpade mig ner i vikt, räckte med 3-4 kg för att jag skulle få mens, hade lite längre emellan än vanligt men regelbundet. Vi fortsatte som vanligt men inte nåt...

Juni 2008 insåg jag att jag inte mådde bra i förhållandet, så vi skiljde oss.

Februari 2009 vart jag tillsammans med världens bästa karl, om han kunde så skulle han ge mig allt =). Han är några år äldre än mig, och när vi träffats så berättade jag att det förmodligen skulle bli en kamp att få barn, om det ens skulle ske. Vi fixar det sa han. I maj 2008 så slutade jag med p- piller, vi resonerade så att det kommer att ta tid, och tid innan vi får hjälp så vi börjar i tid så att vi har tiden med oss.  I Augusti vart jag gravid, trots att jag gått upp i vikt.... dock så hade jag regelbunden mens ändå.

Då började vår fantastiska resa till vår Prinsessa Tindra. =) =) =)

För mig så satt det nog mycket i att jag va i ett dåligt förhållande och att vi inte va helt kompatibla det förstärkte min PCO inser jag i efterhand.

Det enda molnet på vår himmel just nu är att det förmodligen inte blir några syskon till Tindra, eftersom jag fått kronisk njurinflammation, och att jag riskerar mina njurar och mig själv vid en till graviditet. (det finns dom som gjort det ändå och det gått bra, men vågar man.....)

Så när ni blir /är gravid NJUT, för det är inte en självklarhet att det blir fler.

har PCO. Med en äggstock (högra) med mångblåsor på. Jag har också acne och hårväxt i ansiktet. Jag gjorde en gbp operation 2009. Och den hjälpte mej ner i vikt samtidigt som jag själv kämpade innan, från 152kg ner till 94kg. Mens och ägglossningen kom igång. Dock gick jag upp i vikt motsvarande 15kg i en livkris som typiskt nog gjorde ät beteendet värre. Mensen har börjat strula, hårväxten likaså. Jag och sambon är under utredning för ivf. Har hört samma om viktnedgång ja med, mitt upp i ansiktet inte så finkänslig läkare heller. Men väl nere i 94kg blev jag inte gravid. Ej heller tidigare när jag var yngre och vägde 70kg (1,70cm) problemet ligger också hos min sambo som har för dåliga spermier till antalet. Jätte problem för oss för vi älskar varandra sen 10år tillbaka. Och vi hoppas innerligt på barn genom hjälp men det finns ändå ingen garanti. Vi har funderat på att lämna varandra. Det gör så ont att se ens bekanta och vänner stoltsera med en graviditet. Man känner det svider i själen.

Jag önskar innerligt att ni blir gravida trots pco/s. Jag vet det är en kamp, skickar en strykekram till dej.  

Hej allihoppa hittade tråden och förstod inte vad PCO betyder så jag kikade in....

hoppas det går bra för er! :(

Jag läste TS beskrivning på symptomen, men ungefär hur pass överviktig måste man va för att få PCO? och vad är det egentligen? hur får man det? Blev skakis nu när jag läste, jag är själv 157 cm och väger 65kg alltså tjockis, och jag har problem med akne och hårväxt i ansikte, dock håravfall på huvudet. Annars brukar jag få kramper i magen nertill, kanske äggstockarna och jag har flytningar. Grejen är den att jag aldrig varit hos gynekolog och inte vågar gå.

Har två vänner som har pco. Den ena har haft problem i flera år med övervikt o oregelbunden mens. Hennes dåvarande läkare skrev ut pergotime eller va det hetter så hon skulle få igång mensen. De ska man dock bara äta nån månad i stöten, men hon fick äta dom varje månad i nästan ett år vilket ledde till hennes övervikt pga hormonrubbningarna. Hon kämpar fortfarande med övervikten o ska göra en magsäcksoperation under hösten.

Den andra väninnan har fått äta p-piller för att mensen skulle fungera. När hon slutade med dom (samtidigt som jag) kom inte mensen igång o efter några månader uppsökte hon en gyn-läkare efter att jag berättat för vännen om pco o det visade sig att hon hade pco. Hon bestämde sig för att bli av med övervikten o i mars detta år blev hon gravid, trots att ingen mens funkat som den skulle o tappat ca 10-15 kg av övervikten.

Så med detta vill jag säga att pco betyder inte slutet för barnafödande! Vikten, maten, motionen spelar stor roll, men framför allt motivationen. Tro på dig själv att du klarar det så gör du det

Hej TS!

Så som du ser i tråden är allas erfarenheter väldigt olika. Men viktigast tycker jag är att du inte låter det nedslå dig för mkt.

Jag fick min diagnos PCOS för 5 år sedan, jag hade då mens 4 ggr om året och så hade det då varit ngt år då och fortsatt så även efter det. Jag är helt normalviktig och aldrig haft viktproblem. Dock mkt acneproblem upp i vuxenålder och en del ökad behåring i ansiktet och fötterna (dock kritvitt så inget jag lider av, jag är galet blond ;) ). Också haft gränsvärden på ämnesomsättningsproverna (sköldkörteln) som man följt upp  men ligger nu helt normalt.

Initialt bara grät jag, så orolig för att jag inte skulle kunna få barn nånsin. Min kära mamma fick trösta mig. Jag tänkte: Här har jag tillbringat flera år med att vara orolig för att bli gravid och så kanske jag inte ens kan bli det! Strax därefter träffade jag min numera make och under årens lopp har jag fått små ångestperioder när jag tänkt att vi aldrig kommer kunna få barn och han har fått lugna mig ;). Vi har hoppat preventivmedlen nu sedan några veckor  men bestämt att vi inte ska stressa ngt. Känns bra.

PCOS är en av orsakerna till att vissa kvinnor inte blir gravida men faktum kvarstår dock att kvinnor med den diagnosen blir spontant gravida varje dag. Jag har själv jobbat på akut-gyn i 2 år och träffat många ;) Det är också så att den hormonbehandling som är första steget för ngn men PCOS har väldigt bra resultat och kan hjälpa väldigt många. Det finns ju dock de som det inte löser sig för liksom man för 1/3 av alla par som har svårt att få barn aldrig kan hitta ngt fel men ändå funkar det inte. Vi vet mycket men inte allt när det kommer till barnalstrande ;) Jag har valt att se det som ngt positivt att ha precis PCOS av alla de orsaker som kan ställa till det när man vill få barn för där vet vi iaf var problemet ligger (sällan ägglossning) och vi har då den extra behandlingen med ägglossningsstimulerande medicin att ta till.

Det går inte innan att säga hur det kommer gå för dig och din man med att bli gravida, men ta inte ut en massa negativt i förskott för det behöver inte bli så.

Lycka till!