PCO & PCOS

2007 fick jag diagnosen PCO,  då hade jag inte haft mens på ca 1år.  Fick beskedet av en läkare som inte borde jobba med sånt, det va ungefär... du är för fet skyll dig själv ( dock så fick jag oxå veta att jag låg på gränsen till att få medicin för fördålig ämnesomsättning, men icke.) Och du måste ner i vikt för att vi ska kunna hjälpa dig med hormoner, för man får inte ha ett BMI över 30 för det.

Jag kämpade mig ner i vikt, räckte med 3-4 kg för att jag skulle få mens, hade lite längre emellan än vanligt men regelbundet. Vi fortsatte som vanligt men inte nåt...

Juni 2008 insåg jag att jag inte mådde bra i förhållandet, så vi skiljde oss.

Februari 2009 vart jag tillsammans med världens bästa karl, om han kunde så skulle han ge mig allt =). Han är några år äldre än mig, och när vi träffats så berättade jag att det förmodligen skulle bli en kamp att få barn, om det ens skulle ske. Vi fixar det sa han. I maj 2008 så slutade jag med p- piller, vi resonerade så att det kommer att ta tid, och tid innan vi får hjälp så vi börjar i tid så att vi har tiden med oss.  I Augusti vart jag gravid, trots att jag gått upp i vikt.... dock så hade jag regelbunden mens ändå.

Då började vår fantastiska resa till vår Prinsessa Tindra. =) =) =)

För mig så satt det nog mycket i att jag va i ett dåligt förhållande och att vi inte va helt kompatibla det förstärkte min PCO inser jag i efterhand.

Det enda molnet på vår himmel just nu är att det förmodligen inte blir några syskon till Tindra, eftersom jag fått kronisk njurinflammation, och att jag riskerar mina njurar och mig själv vid en till graviditet. (det finns dom som gjort det ändå och det gått bra, men vågar man.....)

Så när ni blir /är gravid NJUT, för det är inte en självklarhet att det blir fler.