Så sköter vi hushållsekonomin

Det här är bara mina åsikter men jag skulle tycka det skulle var jättekonstigt att ha delad ekonomi särskilt efter att vi gift oss.

Iom att vi gifter oss så känns det för mig som att vi vill dela hela livet och alla motgångar och framgångar i det.

En av anledningarna till att jag vill ha gemensam ekonomi är att man aldrig kan förutse vad som kommer att hända i framtiden. Om den ena eller andra blir långtidsarbetslös till exempel.

Angående enskilda utgifter till intressen eller "lyxvaror" är ju naturligtvis en kompromiss men jag tycker inte det är särskilt annorlunda från alla andra saker man behöver kompromissa om i ett förhållande. Säg att den ena är en städfanatiker och den andra jättestökig. Då behöver man ju också kompromissa.

Just nu är vi i en situation där min sambo jobbar och jag pluggar. Eftersom vi vill vara skuldfria så långt som möjligt så tar jag inte studielån utan vi lever på studiebidraget och hans lön.

Men detta blir ju som en långtidsinvestering i vårt förhållande för tanken är ju att jag sedan ska få ett bra jobb och dra in gemensamma pengar.

Det enda negativa jag har upplevt med gemensam ekonomi är att det blir lite konstigt att ge varandra presenter. Men vi har efter ett tag insett att oftast är det mer gesten än prislappen som spelar roll. Uppskattar att sambon överraskar mig med en enda röd ros lika mycket som jag skulle uppskattat en enorm blombukett.

En fråga till er med delad ekonomi som jag verkligen blir nyfiken på.

Ni pratar om att spara pengar enskilt men om man då vill använda dessa pengar till någon form av upplevelse så är det ju oftast något man vill göra med partnern.

I detta fallet får man ju betala för partnern också, känns det inte lite orättvist att partnern då kunnat lyxa till det varje månad och sedan bara får en gratis resa när du själv snålat? Eller tvärtom..

Egalia:

Tycker en intressant aspekt som du tar upp är det där med pensionen eftersom min mamma(skiljd) också uppmärksammat mig på det. Jag tänker däremot att skulle jag eller han börja arbeta mindre när vi får barn så skulle vi skaffa en privat pensionsförsäkring för den som tjänar minst.

Det som ingår för mig i gemensam ekonomi är att man investerar i varandras framtid oavsett om man kommer att vara tillsammans för evigt eller inte. När man är i ett förhållande så går man "all in" men inte på ett naivt och nyförälskat sätt.

Vet inte om det blev så tydligt men jag hoppas du förstår.

En fråga: Tror du att din pappa lät det bli så medvetet eller att det helt enkelt var en översikt (som det var för mina föräldrar)?

Naturligtvis måste varje par göra det som känns rätt för dem men för mig skulle det kännas konstigt. Det skulle kännas som jag gifte mig men såg mig och min man som helt skilda enheter istället för en familj.

Hej Egalia,

Det låter rimligt att det fanns något annat sätt för men iom att skiljsmässa inte var vanligt(eller accepterat)

så är det inte säkert. Det är mycket möjligt att en frånskljd kvinna fick leva snålt. Om man tittar i äktenskapsbalken så verkar de flesta skiljsmässolagarna vara från åttiotalet.

Nudax:

Förstår hur du resonerar MEN om den ena eller andra blir långtidsarbetslös, eller om era enskilda ekonomiska förutsättningar förändras drastiskt på något annat sätt. Hur gör ni då?

Jag skulle tycka det kändes konstigt att helt plötsligt bli beroende av den andra om jag var van vid att ekonomin var helt delad. Vi baserar vår ekonomi på att saker kan hända och tycker att det ingår i nöd och lust. Sedan har vi inställningen att pengar kommer och går, ibland har man mer ibland mindre. Naturligtvis sparar vi undan pengar för en regnig dag.

Nudax:

Hur gör ni om han vill gå ut och äta ofta och du inte känner att du har råd? Eller överhuvudtaget med gemensamma aktiviteter som kostar pengar?

Sofi:

Men då har ni ju planer på att skaffa gemensam ekonomi. Varför isåfall om ni tycker det funkar lika bra med delad?

Vi måste inte be om tillåtelse men eftersom jag är en spara och min sambo en slösa så har vi långsamt fått gå från att kolla det mesta med varandra till att lite på att den andra sköter det på ett sätt man är okej med.

Det fanns absolut en övergångs period där vi fick vänja oss med att kompromissa.