Så sköter vi hushållsekonomin

Ja, jag tycker själv att det skulle kännas lite konstigt att t.ex handla kläder på min sambos bekostnad (vilket det skulle bli eftersom han tjänar 3 gånger så mycket som mig som bara har studielån).

Däremot tycker jag att det är rätt att han bidrar mer till hushållet när han tjänar mer och det är nog möjligt att när jag inte längre har studielån kvar (men 6 månader kvar på mina studier) att han betalar alla kostnader vilket jag tycker är ok men samtidigt känns inte så roligt att bli försörjd (även om jag givetvis skulle göra det samma för honom).

Och Ainara jag håller helt med dig. Det underlättar verkligen om man har samma inställning till ekonomi. Jag hoppas att det är något som alla blivande ej samboende brudpar har tänkt på!

Nudax:

Hur gör ni om han vill gå ut och äta ofta och du inte känner att du har råd? Eller överhuvudtaget med gemensamma aktiviteter som kostar pengar?

Nudax:

Förstår hur du resonerar MEN om den ena eller andra blir långtidsarbetslös, eller om era enskilda ekonomiska förutsättningar förändras drastiskt på något annat sätt. Hur gör ni då?

Jag skulle tycka det kändes konstigt att helt plötsligt bli beroende av den andra om jag var van vid att ekonomin var helt delad. Vi baserar vår ekonomi på att saker kan hända och tycker att det ingår i nöd och lust. Sedan har vi inställningen att pengar kommer och går, ibland har man mer ibland mindre. Naturligtvis sparar vi undan pengar för en regnig dag.

Exemplet med dina föräldrar är en bra påminnelse om hur viktigt det är med planerad ekonomi och att man har en tanke framåt, och t ex lägger undan ett rejält pensionssparande åt den som har låg inkomst. 

Visst fungerar förhållanden olika, men jag kan säga helt ärligt att inte ett enda av de paren vi känner som har uppdelad ekonomi har särskilt lyckliga förhållanden heller. Om man när man lever ett gemensamt liv tänker på saker som "mitt" och "ditt" och rättvist och orättvist istället för på gemensamma mål så blir det kanske så...

Vet inte vad vår ekenomi kallas. Vi hjälps åt. Vi delar på hyran och andra räkningar som man måste betala som el,tv,försäkringar,bil osv.

Men sen har jag mitt konto och min blivande man har sitt konto. han gör vad han vill med sina pengar och jag gör vad jag vill med mina. Däremot så betalar oftast den som mest pengar har mer för maten, restaurangbesök, resor, och andra extrautgifter som kan bli ibland om bilen måste lagas eller så.

Bra poäng förresten med pension och såna frågor som inte alla tänker på. Även om det verkar jämnt och rättvist medan man lever tillsammans och har samma nivå, så kan det bli andra konsekvenser om man skulle skilja sig, eller när den ene dör.

Min mamma lever i en klassisk kvinnofälla, och jag kan bli lite galen på henne. Hon har varit sambo de senaste 20 åren med en man i hans hus, som han byggde en gång i tiden. Han betalar lån och reparationer på huset, hon betalar maten. De tycker det blir ungefär jämnt. Skillnaden är bara att i slutänden har han ett hus medan hennes pengar bokstavligen är uppätna. Om han dör kommer hans barn att ärva huset, och hon har sagt att det enda hon begär är att de inte ska slänga ut henne på en gång utan ge henne lite tid att hitta en lägenhet. Hon menar att det är en bra deal eftersom hon bor utan att betala hyra, och jag försöker säga att hon ju betalar hyra i form av hans mat, men det går inte riktigt fram.

T.o.m. mannens ena barn har skällt på honom för arrangemanget, men han hävdar bara att det är hans hus, basta.

Jag för över hela min lön till ett konto. Sambon gör likadant till samma konto. Därifrån betalas alla räkningar och mat. En del förs sen över till ett huskonto och det som blir kvar delar vi på. För min del kan jag köpa vad jag vill och sambon kan göra vad han vill för sin del.

Är jag föräldraledig med VÅRAT barn så ska jag inte straffas ekonomiskt för det. lika som att när sambon var föräldraledig ska inte han gå på knäna.

Om sambon jobbar extra betyder det att jaag inte kan göra det då jag är hemma med barnen (och tvärtom). Därför går även övertids pengar in där.

Funkar jätte bra för oss. Blir aldrig några diskussioner om pengar. Vi har hus och 2 barn

Oj va spännande, det skiljer sig en del åt!

 

Vi resonerar så här:
Som gifta lever vi ett gemensamt liv och ska ställa upp för varandra. När min man var arbetslös så "levde" han på mig, och när jag var arbetslös så "levde" jag på honom. Det är en trygghet som vi tycker är viktigt i ett äktenskap.

Vi betalar alla räkningar, och sedan får vi se hur mycket som finns kvar efter det. En bra månad lägger vi på ett gemensamt sparkonto som går till renoveringar av huset eller liknande.

Vi tjänar ungefär lika mycket och har ganska god ekonomi och inga barn ännu, så vi köper personligen det vi känner att vi behöver och har råd med. Tex om man behöver en ny vinterjacka eller så. Men om det är ett dyrare inköp så pratar vi alltid med varandra först och tittar på om vi har råd och om det är nödvändigt. Vi har aldrig nån regel att: "om du får köpa det så får jag köpa det", personligen tycker jag att det är ganska barnsligt, utan vi köper det vi behöver under förutsättning att pengarna finns. Det handlar om att vara ödmjuk inför varandra och både ge och ta.

Vi köper heller inte direkt några julklappar till varandra, utan tittar då på något som vi verkligen skulle vijla ha och unnar oss det.