Ledsen för föräldrarnas skull...

Ny infallsvinkel: Vem gifter man sig egentligen för?
Det är ju inte för att föräldrarna ska få en del av det utan det är för att man vill visa att man vill stå vid varandras sida i nöd och lust? Jag har jättebra kontakt med min familj och m2b har bra kontakt med sin, men hade vi bestämt oss för att åka utomlands och gifta oss eller gå till rådhuset istället så hade det varit vårt beslut och det har faktiskt ingen annan med att göra.

Ett tag när jag var så trött på gästlista och allt så pratade jag med mamma och sa att jag kanske inte alls vill ha stor fest med massa folk utan bara göra det ensam med min m2b. Då sa hon att det såklart hade varit tråkigt att inte få vara med men att det bara är vårt beslut. Huvudsaken tyckte hon var att vi var lyckliga med vårat beslut... En förälder som inte kan säga detsamma till sina barn skulle jag bli ganska besviken på. Det är INTE deras dag och det är INTE för deras skull man gifter sig.

Fast nu ska vi ju bjuda hela släkten och de flesta av vännerna, men det kändes bra att vet att man hade stödet oavsett vilket beslut man tar. Jag tycker som sagt det är upp till brudparet hur man vill göra med gäster eller inte :)

Kan ta ett eget exempel, en nära släkting valde att gifta sig med bara närmsta familjen närvarande, ca 10 pers. Visst, hade varit roligt att få vara på bröllop men blev vi ledsna? Nej, vi var lika lyckliga för deras skull och de fick bröllopspresent ändå och vi skålade nästa gång vi träffade dem och beundrade deras kort från bröllopet. Tycker de gjorde helt rätt och inga sura miner alls. Man ska göra som man vill med sitt bröllop, UTAN dåligt samvete  det gör en inte till en dålig människa för att man inte har dåligt samvete!