Ledsen för föräldrarnas skull...

Jag förstår dig så väl TS. 
Du känner ett ansvar pga att du råkade få reda på detta och du vet att föräldrarna som du tycker om skulle vilja veta.

Det är jättesvårt och, ja, de kommer att bli besvikna när de inte får vara med. 

Du kan inte göra någonting utan att skaffa dig ovänner. Kan det vara en ny infallsvinkel?
Bruden kommer att bli ännu mer arg på dig, kanske brudgummen också.
Deras föräldrar kanske kommer att tycka att du inte kan bevara en hemlighet även fast de ville veta.
Om du försöker prata med brudparet så kommer de att tycka att du lägger dig i.  

Jag kan inte se att du kan göra något annat än att släppa detta. Hade ni fortfarande varit vänner hade du kunnat nämna för din f.d. vän att de blir besvikna och i och med det hade du gjort det du kunnat. 
Tror du att de hade ändrat sig för att du sa något?
Antagligen inte om hon har ett så dåligt förhållande till de blivande svärföräldrarna.
Alltså spelar det ingen  roll. Du kan inte göra något åt detta utom att riva upp nya sår.

Det är klart att man som förälder vill vara med på sina barns bröllop och det är lika klart att man säger OK och ler glatt (fast med ett sorgset hjärta som man håller dolt) om de säger att de inte vill ha en med.
Ni kommer att förstå detta när ni får egna barn och om ni får en bra relation till dem.

 

Jag håller med dig där. Det är ofta man får höra att man bara ska strunta i andra och sköta sig själv, men det är ett av problemen med hur samhället ser ut i dag. 
Om man bryr sig om varandra så blir världen bättre, det tror jag starkt på!

Sedan är det så att man måste kunna släppa saker ibland för sin egen skull. När man verkligen inte kan göra något så är det inte bra att man går och mår dåligt, men det är svårt. 

Japp! Jag tycker också att det hjälper att bara få älta saker med någon ibland för att kunna släppa det. 

I det här fallet har det ju planerats ett stort bröllop och alla är inställda på detta. 
Det är klart att familjen blir besvikna om brudparet bara ändrar planerna utan att säga något.

Ja, det är deras beslut, men de människor kommer att bli ledsna.
TS är bekymrad över att dessa människor, men hon vet också att det inte finns något att göra.

Du behöver inte rättfärdiga ert val att ha ett hemligt bröllop för det. Det är ert beslut, ingen annan har med det att göra. 
Däremot undrar jag lite över en sak du skriver. Jag kanske missförstår. Menar du att du inte kan bry dig mindre om att folk skulle bli arga eller menar du även om de blir ledsna?
Det skulle vara intressant om du kunde förklara, Själv skulle jag åtminstone känna empati med dem som blir ledsna över de val jag gör.

Jag håller med, det är klart man ska ha det bröllop som passar en bäst. 

Men nog kan man förstå att t ex föräldrar kan bli ledsna om det först bestäms att det ska vara ett stort bröllop som man börjar längta till det och sedan får man inte veta att det inte blir av utan ställs inför fait accompli.

Sedan så kommer föräldrarna förhoppningsvis att dölja vad de känner och bara visa glädje, för när de har fått smälta det hela lär det vara det de känner - glädje för brudparets skull.