Skönt att höra att ni gått vidare o träffat en ännu större kärlek sen. Fast det borde jag ju kunnat lista ut eftersom ni hänger här. ;)
Jag grubblade lääänge innan jag vågade ta steget att göra slut. Det var otroligt jobbigt, jag tyckte många gånger att vi inte passade ihop och jag hade svårt att vara mig själv med honom men han var så övertygad att det skulle vara vi. En sak som bidrog till att jag tog steget var att mitt grubblande faktiskt gick så långt att det gick över i en depression. Jag tappade lusten till allt och kände mig som en hemsk människa som inte kunde uppskatta det vi hade. Men jag saknade så mycket, och nu är jag glad och stolt över mig själv att jag vågade göra slut trots allt. En sak jag hade mycket svårt att leva med var just hans inställning till "svaghet" om man säger så. Blev ganska knäckt av hur han bemötte mig när jag mådde riktigt dåligt.