Inte bjuda broderns sambo??

Det är en jättesvår situation och det är såklart omöjligt att förklara/förstå hela händelseförloppet enbart genom lite test. Så jag ber om ursäkt ifall jag missuppfattat eller trampar på några tår för det menar jag absolut inte.

Jag har på sätt och vis stått på andra sidan av en liknande situation och kom inte alls överrens med min svärmor. Hon bjöd mig på familjesammankomster tillsammans med min mb2 men pratade i princip inte med mig, ville inte lära känna mig och var otrevlig i största allmänhet. Hon bjöd mig enbart för att min mb2 skulle komma men hade bestämt sig för att aldrig välkomna mig i familjen. Hon trodde att det skulle kunna forsätta så i all evighet eller att vi skulle göra slut. Tills slut fick båda jag och min mb2 nog av detta och slutade umgås med henne. Ville hon ha en relation till honom fick hon be mig om ursäkt och sedan uppträda hövligt mot mig i framtiden. Efter 1 1/2 år gjorde hon det och nu umgås vi under de pemisserna.

Oavsett vad din bror sade till dig för två månader sedan eller vad ni tror om deras relation har din bror ändå valt att leva med sin sambo. Hon är dessutom mamma till hans barn. Så länge de lever tillsammans tycker jag att du får ta honom och henne som "ett paket". Jag förstår att det kan vara svårt, men hade jag varit du hade jag gjort det för att bibehålla en relation till din bror. Om du bjuder båda och han väljer att ändå inte gå, tycker jag att det vore fel att skylla det på henne. Din bror är vuxen och har en egen fri vilja, och får då stå för sina egna handlingar och beslut.

Sedan skall du förstås kräva att de båda uppträder hövligt mot er och era gäster, och detsamma gäller i andra riktningen. Alla kan inte älska varandra, men man kan finna sig i varandras olikheter för att hålla ihop familjen. Hade min mb2s släkt i det läget för 1 1/2 år sedan bjudit enbart honom och inte mig på ett bröllop,hade han aldrig gått. Vi hade dessutom haft ännu en sak att reda ut innan vi hade kunnat

Jag hoppas att du förstår vad jag menar och att du inte tar illa upp!

Jag förstår vad du menar. Problemet var att min svärmor erkände ju inte att hon var otrevlig mot mig, och då trodde väll ingen annan heller att hon var det. Då tyckte säkert hela deras släkt att jag uteslöt mb2s föräldrar, de bjöds ju inte på födelsedagar osv. Hade hon inte bett om ursäkt i tid hade hon inte blivit bjuden på bröllopet heller.

Jag vet ju inte vad som hänt eller sagts, och inte vem som bär skulden till den dåliga relationen. Jag menar bara att för att inte bjuda henne på bröllopet måste du tycka att hon uppfört sig så illa att du är beredd att inte ha någon relation med din bror. Om du inte bjuder henne och din bror går på bröllopet men forsätter leva med henne, tycker jag att han beter sig väldigt märkligt. Om han förstår att hon betett sig illa, borde han sätta ner foten och uppmana henne att be om ursäkt. Tycker han inte att hon bär skulden, borde han uppmana er att bjuda henne eller själv inte gå.

Jag har ju själv varit i nästan precis denna situationen för inte så länge sedan, och vet hur svårt det var. I vårt fall beslutade vi oss för att inte ha en relation med min svärmor så länge hon inte bad om ursäkt och bättrade sig. Nu fungerade det och vi har idag en hyfsad relation, men jag menar att du får stå fast vid ditt ultimatum och riskera att mista din bror.

Kan du inte säga precis detta till honom? Att du vill att ni alla skall komma överens och att du gärna bjudit dem båda, men att ni alla tre isf måste reda ut det som först? Jag tror inte på att särskilja dem, inte så länge de båda väljer att leva tillsammans.