vart drar man gränsen. Bjuda, inte bjuda??
Det här är lika lätt att svara på som frågan - hur långt är ett snöre?
Alla har olika förhållanden till sina släktingar. Vissa umgås väldigt ofta med delar av släkten och ser aldrig resten, inte julkort ens en gång liksom. Varför ska man då bjuda dessa om man har andra som man hellre vill ha med?
I de fallen bjuder man ju bara dom man umgås med.
I andra fall träffar man hela hans eller hela hennes släkt flera gånger per år och vill då bjuda alla på den sidan. Medans den andra sidan har man knappt träffat. Ska man då bjuda dom "bara för att göra lika?"...
Det jag kan säga är ju hur vi gjorde.
Han har en stor släkt som vi träffar minst 2 ggr per år på stora släktträffar.
Jag har en pytteliten släkt, de från pappas sida träffar jag ibland, väldigt sporadiskt men vi säger alltid att vi vill träffas oftare. Det är bara tiden som inte räcker till... De på mammas sida har jag inte träffat på flera år, inga julkort, födelsedagskort eller ens telefonsamtal. De kom inte ens på mammas begravning.
Så vi bjöd hela hans släkt, kusiner, kusinbarn mm. Alla respektive också (de som har sådana dvs).
Men vi bjöd bara min pappa och hans farbröder (alla med respektive) samt min farfars fru och hennes nya (farfar är död sen flera år tillbaka). När ingen av farbröderna eller "farmor" kunde komma så valde vi att bjuda mina kusiner på pappas sida istället med respektive, men inte deras barn eftersom jag aldrig träffat dom. Jag förklarade att vi inte kunde bjuda hela deras familjer pga platsbrist, även om vi bjöd makens kusinbarn. Och det köpte dom rakt av. Inget bråk där. Dom förstod ju att vi inte hade hur mycket pengar och platser som helst liksom...