Familjetrubbel, "pappor"

Tack för alla svar.
Bröllopet är den 19e maj, alltså mindre än 5 månader kvar och inbjudningarna ska skickas om 3 veckor så  jag måste ha bestämt mig tills dess.
Min relation till min riktiga pappa är väldigt kass pga många olika saker som är väldigt svåra att förlåta. Och innan han ber om ursäkt vill jag egentligen inte ha med honom att göra, vet inte ens om jag vill det efteråt. MEN jag saknar att ha en riktig pappa och önskar att allt var bättre, och sen är jag också sån att jag inte vill göra någon ledsen, och jag vet att han skulle bli ledsen om han inte blev bjuden. Men som ni säger, det är vår dag och jag måste tänka på mig själv och vilka jag faktiskt vill ha med. Då är nog inte riktiga pappan den personen som jag vill ha där.
Sen får jag ta en diskusion med mamma och se vad hon säger, och se om hon är tillräckligt vuxen att komma trots att ex:et kommer. För jag hoppas verkligen att han vill komma, mamma också för den delen. 

Tankarna kommer dock ändras många gånger innan inbjudningarna är skickade, troligtvis efteråt också men då får jag försöka släppa det och koncentrera mig på allt det roliga.

Nu har jag pratt med mamma, hon blev skitförbannad och skällde på mig över hur manipulerad jag är av hennes ex. Jag sa snällt och vänligt att det är vår dag och våra beslut och att hon måste respektera detta. Så nu är det upp till henne att komma eller inte. Hon är förvarnad 5 månader i förväg så hon har gått om tid på sig att förbereda sig.
Har beslutat mig för att inte bjuda in min riktiga pappa. Nu ska jag bara lyckas hålla mig till detta och inte ändra mig som alla andra gånger jag suttit och funderat men snart är det dags att skita inbjudningarna och sen är det hela över..

Då var det dags. Nu är jag så förbannad och ledsen. Folk börjar blandar sig i bröllopet pga att jag inte bjuder min pappa. Två stycken i min familj har nu talat om för mig att pappa är jätteledsen över att hans dotter ska gifta sig och att han inte är bjuden. Självklart är dessa två på pappas sida då pappa fått dem att förstå att han har gjort sååå mycket för att få kontakt med mig igen. Det har han inte, ett massutskick med en inbjudan till kalas för min lillebror via sms räknas inte som en ursäkt eller ett sätt att få kontakt igen. Det som gör mig så ledsen är att de tycker så synd om pappa, men de tycker inte synd om mig som förlorat sin pappa. Det var han som skickade ett brev där det stod ”du är ett avslutat kapitel och nu fortsätter jag med mitt liv”. Inte jag. Det var han som bestämde sig för att jag inte längre fanns i hans liv. Hur F A N kan man skriva så till sin dotter och sen tycka att man är förtjänt av en inbjudan till bröllopet.

Detta hände för 3 år sen och jag har inte haft någon kontakt med min kära pappa sen dess. Har vi varit ute och stött på varandra har han gått förbi utan att vrida på huvudet och titta på mig. Jag har bara varit luft.

Nu tror folk att jag i framtiden kommer ångra att jag inte bjöd honom. Men varför är det så viktigt för honom just NU att få kontakt med mig. Även om vi skulle träffas så skulle det ju inte hinna bli bra mellan oss, så bra att jag skulle vilja ha honom på mitt bröllop. Om han verkligen menar att han vill ha kontakt med mig, då kan han vänta tills efter bröllopet. Jag vet inte hur många kvällar jag har gråtit mig igenom, och det kommer bli många fler, men min familj förstår tydligen inte hur ledsen jag är över allt detta, även om jag berättat det för dem. Det kan ju inte vara synd om mig, bara pappa. Jag är så arg och så ledsen. Klarar inte ens av att skriva detta utan att gråta.

 

Förlåt för långt inlägg, måste bara skriva av mig lite!!

Sist jag träffade på honom var för 3 månader sen då han bara gick förbi mig utan att ens vrida på huvudet. Han var 1 meter från mig bara. Det visar inte att man har ändrats och att han verkligen vill ha kontakt med mig. Dessutom har han mitt nummer så han hade kunnat ringa istället för att gå genom andra som han gör nu.

Dessutom är det ju han som vill ha kontakt, inte jag. Då är det han som får kontakt mig och inte tvärt om. Det han gjort mot mig är oförlåtligt. Det var när jag konfronterade honom med det som han skrev brevet om att jag inte finns i hans liv mer.

Just nu vet jag inte ens varför jag funderade på att bjuda honom mer än att jag faktiskt inte vill göra någon ledsen. 

Han har påstått inför de andra att han försökt ta kontakt med mig flera gånger, men jag har inte fått någon kontakt från honom, mer än ett kalas-sms. Det är därför de andra är arga på mig, för att jag inte bjuder igen.
Så du har rätt, bara min familj som berättar hur ledsen han är.
Familjen lyssnar inte på vad jag har att säga, när jag förklarar att han inte har kontaktat mig, utan de tror mer på honom iom att han är ledsen nu.

Tyvärr har jag redan sagt precis så när samtalen med familjen genomfördes, men det var ändå mitt fel. Men jag håller med dig, var glad att du inte har min familj. Det är inte det lättaste!!

Varför jag är ledsen??
Dels pga det Vilse säger, att hela familjen lägger över en skuld på mig som jag inte borde behöva bära. Det var inte jag som övergav honom, utan tvärt om.
Sen är det sista jag vill att göra någon annan ledsen, oavsett vem det är. Även om jag inte vill ha pappa på mitt bröllop så bryr jag mig om att han är ledsen. Jag bryr mig om folk, vill alla deras bästa. Just det var anledningen att jag funderade att bjuda honom, för HANS skull, INTe för MIN!!

Nu efter några dagar sen samtalet med mamma så har jag lugnat ner mig lite och försonats över tanken att inte bjuda honom, även om han är ledsen.
Vill han ha kontakt får han vänta tills efter bröllopet, och det är HAN som får komma till mig, inte tvärt om. Han måste bevisa att han verkligen vill ha kontakt.

Tycker verkligen synd om alla som sitter i en jobbig sits med vem man ska bjuda och inte bjuda. Hoppas det löser sig till det allra bästa för er allihop!

Och tack så mycket för alla svar!! Det har gjort det lite lättare för mig!!